Med alla Herrens fromma

1. Med alla Herrens fromma
jag till den staden går,
där livets träd i blomma
vid ljusets källa står,
där tusen sinom tusen
åtnjuter vad vi tror,
och i de sälla husen
hos Gud för evigt bor.

2. Och herdens röst jag känner
som ropar mej vid namn,
och många gamla vänner 
där räcker mej sin famn. 
Ty sorgerna och nöden
ej hittar denna stråt,
och aldrig mer skall döden
de trogna skilja åt.

3. Här får vi tåligt lida
och vara vid gott mod
och Herrens dag förbida
och tro att Gud är god. 
Ack, för så liten möda,
vad härlig lön han ger!
Där skall ej såren blöda,
ej ögat gråta mer!

4. O klarhet, som fördriver
all tidens dunkelhet!
O härlighet som bliver
min lott i evighet,
där alla tungor höjer
vår Faders lov och pris
och alla hjärtan röjer
att Gud är god och vis.