måndag 7 juli 2014

Nåd, idel nåd, o Fader, det är




1. Nåd, idel nåd, o Fader, det är

om något gott jag kan uträtta här.
Känner jag kraft och glöd i mitt sinne,
då är det du som har tänt dem därinne,
ja, det är du som har tänt dem därinne.

2. Tron som jag äger kommer från dej,
hoppet och kärleken skänkte du mej.
Fram till mitt mål ska nåden mej bringa,
stor är du, Fader, ditt barn är så ringa,
ja, du är stor, och ditt barn är så ringa.

3. Om du mej lämnar, är jag förbi,
fången av mörkret jag då skulle bli.
Om än i tusen år jag fick leva,
vore då fåfängt att kämpa och sträva,
alldeles fåfängt att kämpa och sträva.

4. Men med förtröstan uppåt jag ser,
njuter i tro allt det goda du ger.
Modet som sjunkit åter du stärker,
eggande kraft i mitt inre jag märker,
kraft ifrån dej i mitt inre jag märker.

5. Pris vare dej, som livet mej gett
och sedan ständigt i nåd till mej sett!
Tack för att i de tider som möter
du som en fader mej kärleksfullt sköter,
ja, som en fader mej kärleksfullt sköter. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar