När, Herre, på ditt huvud

1. När, Herre, på ditt huvud
jag törnekronan ser,
då strömmar genom själen
en skammens vånda ner.

2. O, dessa skarpa törnen
och mina synders tal
har tryckt din panna blodig
och ökat dina kval!

3. Var skötesynd jag hyser
och inte mista vill
är, Herre, i din krona
ett spetsigt törne till.

4. Du bär din törnekrona
och lider bittert ve
för att jag skulle frälsas
ifrån fördömelse.

5. Så, Herre, lär mej tänka
med tacksamhet därpå,
och hjälp, att genom döden
jag må till livet gå!