måndag 7 juli 2014

Liksom vandraren i längtan






1. Liksom vandraren i längtan
ilar mot sitt kära hem,
också vi i hoppfull trängtan
går mot Guds Jerusalem,
till det fosterland, dit redan
Jesus före oss har gått,
där ock vi får vila sedan,
när all strid sin ände nått.

2. Väktare, vad lider tiden?
Är vår stund ej kommen än?
Natten är visst snart förliden?
Längtan skådar bortom den.  
Käre brudgum, kom att föra
hem din brud, som väntar här!
Kom att snart en ände göra
på den längtan som oss tär.


3. Ännu alltför usla är vi
i oss själva, käre Gud!
Därför än av dej begär vi
nådens sköna bröllopsskrud.
I den skruden, Herre, står vi
rena, helgade för dej,
och i himlens lustgård får vi
blomstra skönt och vissnar ej.

4. Himlens glädje, brudgumsfamnen,
må den inta så vår själ
att vi tryggt till himlahamnen
hinner fram, då allt är väl.
Synden där ej mera plågar,
själen njuter enbart frid.
Och av glädje hjärtat lågar,
där är fröjd till evig tid.

5. Nya sånger ska där klinga
med alltflera stämmors ljud.
Alla, alla ska då bringa
tack och lov åt Herren Gud.
Jubel varje mun förkunnar,
tidens ängslan har förgått,
och ur livets fyllda brunnar
övernog var själ har fått.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar