Ett enda bröd

När livet går sin gilla gång (Kristus ger frid)

I dans med Guds treenighet

Tro, hopp och kärlek, vad skall nu bli av er?

1. Tro, hopp och kärlek, vad skall nu bli av er?

Mitt hjärta vill nu inför rätta dra er.
Du tro, var är din vittberömda grund?
Var är, du hopp, ditt motgångsfasta ankar
och, kärlek, dina oförskräckta tankar
om Guds förbund?

2. Nog undrar man, o bön, om du ej hycklar,
då du ger sken att äga himlens nycklar,
att ha med Gud ditt liv och tidsfördriv,
ja, vara ett så mäktigt ting på jorden,
att du kan uppnå allt med de tre orden:
min Fader, giv!

3. Du beder jämt men litet därmed vinner,
du söker nog men snart alls inget finner,
du klappar hårt, men ingen låter opp.
Dock om du bara nej och avslag finge
och ej på köpet allt dej illa ginge,
så vore hopp.

4. Hur är det nu? Är bönens kraft försvagad,
Guds löftens ordning rubbad och bedagad?
Ja, är den slut, hans nåds och godhets skatt?
Har Herrans hand nu låtit sej förkorta?
Än dröjer hjälpen, än blir den helt borta!
Hur är det fatt?

5. Ack nej! Han skall väl än som fordom handla,
hans högra hand kan allting än förvandla,
fast du här gråta måste mer än le.
Av idel lust gör fienden ett giller,
men korset är det nyttigaste piller
Gud här kan ge.

6. Gråt därför, du som aldrig här får gråta,
men gläd dej, då dej Gud gör kinder våta:
det nu gör ont, gör dej framöver gott.
Då skall ur ångest växa idel nöje,
vad sås i gråt, skall skäras opp i löje
med ymnigt mått.

7. Så var, min själ, med Gud förnöjd och stilla!
Han gör allt väl och aldrig nånsin illa,
vad än, hur snart och mycket han täcks ge.
När en gång som hans avbild jag uppvaknar,
skall mera lust, än jag i världen saknar,
mej evigt ske!

Det är så fint ibland på vintern (Vinterpsalm)

Vad var det du ville att vi skulle göra?

Sök Herren medan han låter sej finnas

O det är underbart (Min synd försonad är)

Du fanns till innan världen fanns till

Fastans tid vill hjälpa mej

Glada vi nu halleluja vill sjunga

1. Glada vi nu halleluja vill sjunga,
lekfulla jublar nu hjärta och tunga.
Herren oss hjälper, vår hunger han mättar,
synden förlåter och bördorna lättar.

2. Allt som har anda ska lovsjunga Herren,
jubla från morgonen ända till kvällen.
Vägen och livet i Kristus vi funnit,
döden och satan har han övervunnit.

3. Ångrande syndare rikt han benådar,
håller bestämt vad i ordet han lovar.
Till sina älskade barn vill han ha oss,
hur ska han någonsin kunna bedra oss?

4. Tack, Fader vår, som oss löste ur banden,
evigt högtlovad med Sonen och Anden.
Du som har varit och är utan ände,
tack att ditt ansikte du till oss vände!

Jungfrun som bärs av tillit och tro

Maria går till Herrens hus

När Gabriel går till Marias hus

Gud, bär oss nu (Gud bär oss nu)

Vandra med oss (Hamba nathi)

I dig får själen vila

Nu vänder jag mitt liv emot din närhet

När sanningen förvanskas

På dej, min Gud, förtröstar jag

Bland alla himlakroppar (Den sköna skapelsen)

På en avlägsen höjd

Text och musik: George Bennard 1913 (40 år)

Superbra vän

Vi vandrat under aftonskyn

1. Vi vandrat under aftonskyn

från mon som susar nedom byn

och fann vid floden här en strand,

där starren sanden stilla band.

Bakom stod skogen tät och stum,

i norr sken forsens vita skum

och vinden svängde kring oss ljum.

2. Var där vår vandring redan slut

vid vattnets rand en skum minut?

Nej, där på stranden låg en båt,

av tjära svart, med kölen våt.

Dess åror blänkte blekt och grått,

där vattnet många år dem tvått.

Och snart vi andra stranden nått.

3. En gång skall jag vid gränsen stå

en afton skum och sommarblå.

Där rinner floden, tung och svart,

och jag skall över, vet ej vart.

Här skils vi åt, och undret sker:

jag ser min båt och ingen mer

och stiger i dess skugga ner.

4. Det brusar kring mitt livs Jordan,

och allt är glömt som jag är van.

Det dör en svårtydd melodi,

när nattens vingslag drar förbi.

Där brister tidens vänskapsband.

Jag dignar ner - då räcks en hand,

och bortom floden skymtar land.

I Herrens namn far jag åstad

1. I Herrens namn far jag åstad

och är i Herren trygg och glad. 

Är jag på vatten eller land,

jag lämnar mej i Herrens hand. 

Hans ord sin tröst till hjärtat bär,

det mina fötters lykta är; 

i liv och död är han mej när. 

2. Jag skiljs från kära i mitt hem, 

åt dej, o Gud, jag lämnar dem. 

Om du med mej den nåden gör, 

att du mej lyckligt återför,

så ska mitt hjärta fröjda sej, 

i din församling prisa dej

som vårdat och ledsagat mej. 

3. Du Jakobs Gud, nu med mej var, 

gör lyckosam den väg jag far. 

O store Gud, låt allt gå väl,

i bönen stärk min kropp och själ. 

Ja, därpå jag förlitar mej, 

att du, o Fader, vårdar dej

om dem som så fått stärka sej. 

4. Vår Herres Jesu Kristi frid 

ledsage oss till evig tid.

Gud tröste den bedrövad är, 

i fjärran länder liksom här.

Bevara, Gud, din kristenhet,

och led i nåd vår överhet:

giv lycka, Gud, och salighet.

Tar vi sten i våra händer

Gud, välsigna Sverige

Du som spränger rummets gränser

Jag blickar upp om kvällen

När vi är tillsammans (Barnens sångbön)