Gud som ser och älskar så

Gud som ser och älskar så 
se till mig och alla små. 
Hjälp mig i all nöd och fara. 
Låt din ängel mig bevara. 
Du min trygghet alla dar 
du är evigt hos mig kvar.

Text och copyright: Margareta Melin (publ. med tillstånd)

Jesus, gör mej så till sinnes

Mitt hjärta fröjdar sej i Gud

1. Mitt hjärta fröjdar sej i Gud,
sen jag hört nådens glädjebud,
att jag i Jesus salig är.
Jag prisar dej, min Herre kär!

2. Det är en glädje verkligt stor,
att jag har fått Guds Son till bror.
Han bar min synd i korsets död,
han är min tröst i all min nöd.

3. När Jesu blod på korset rann
rättfärdighet han åt mej vann,
och den blev min i dopets stund;
då togs jag in i Guds förbund.

4. Fast i mitt kött ej annat är
än synd och brist och ont begär,
så renar mej nu Jesu blod
och ger mej åter kraft och mod.

5. Ja, fastän svag i tron jag är,
är jag dock frälst och salig här
igenom Jesus Krist, Guds Lamm,
som borttog världens synd och skam.

6. Så må nu var och en förstå
att man omöjligt kan bestå
i domen utan Jesu nåd.
Förkasta ej Guds Andes råd!

7. Låt ordets ljus upplysa dej
och livets väg få visa dej.
Bli ej i otrons mörker kvar!
Se, Jesus allt fullbordat har!

8. Lov, ära, tack! Vår lovsångs ljud
från hjärtat stiger upp till Gud.
Från synd och död vi frälsta är.
Ditt namn vi prisar, Herre kär!

Må sången ljuvligt klinga

1. Må sången ljuvligt klinga
ut i den vida rymd
och glädjebud få bringa
en värld, av skuggor skymd.
Vår själ i sången anar
det sköna Kanaans land,
dit ögat fåfängt spanar
långt bortom öknens rand.

2. Må varje sårat hjärta
få nåd att lyssna till
vår sång om Jesu smärta,
som tröst oss bringa vill!
Ja, må jag alltid prisa
min konung dyr och kär
och mina syskon visa
att vägen hem han här.

3. Den vägen ska oss föra
igenom kval och strid
dit där ej synd ska störa
vår sköna sabbatsfrid.
Och när vi står där hemma
syns allt på annat vis.
Vi får i kör instämma:
Lov, ära, tack och pris!

Som du vill, o Herre min

       

1. Som du vill, o Herre min,
bara jag får vara din,
om i glädje och i smärta
jag får vila vid ditt hjärta,
ha i dej min högsta fröjd,
o, då är jag trygg och nöjd.

2. Som du vill, o Herre god,
bara du ger tålamod
när i kärlek du mej prövar
och min tro, min kärlek övar.
Lär mej, Herre, att förstå
att du bär mej också då.

3. Som du vill, o Herre Krist,
bara jag med all min brist,
ja, med all min synd otalig
dock i dej får tro mej salig.
Och jag får ju tro det så,
då jag har ditt ord därpå.

4. Som du vill, o Herre kär,
bara det till himlen bär.
Fri från tidens bördor tunga
ska jag där ditt namn lovsjunga
för din nåd och trofasthet
som består i evighet.

Mänskor, var nu inte tröga

1. Mänskor, var nu inte tröga
till att lova Gud som ser
ner till oss ifrån det höga
och så mycket gott oss ger.
Verka, vila, dricka, äta,
se och höra, gå och stå,
men vår gode Gud förgäta:
borde mänskor göra så?

2. Ordet om Guds kärlek höra
och om Kristi kors och död,
kallas till att bättring göra
och bli frälst från synd och nöd,
men förakta nådens gåva,
ej i Herrens lydnad gå, 
ej i tron hans godhet lova:
kan en kristen göra så?

3. Jag är din! Min själ och tunga,
kropp och ande fröjdar sej
och din Ande lär mej sjunga,
Gud, i tacksamhet till dej.
Jag vill tro och jag vill prisa
här ditt kärleksfulla råd,
att du velat mej bevisa
oförskylld och riklig nåd!

Se vad Jesus lovar här

Alt. koral:




1. Se vad Jesus lovar här:
Anden som Guds väg oss lär,
som från Fadern sändes ner
och oss aldrig överger.

2. Jesus i sin härlighet
tänker på vår skröplighet.
Själv i nåd han hos oss är
när oss Anden styr och lär.

3. Där Guds Ande ingång fann,
gärna också stannar han.
Ande, var hos mej i nåd,
led mej alltid i ditt råd!

4. Tala när jag inget vet,
hjälp mej i min häpenhet.
Far jag vilse, led mej rätt,
styr du allt på bästa sätt.

5. Mot den ondes avund så
alltid på min sida stå.
Där med kraftens ord du är
flyr ju hela mörkrets här.

6. Inte fäller mej min nöd
om du ger min svaghet stöd.
Jag min väg då trygg kan gå
och det goda målet nå.

7. Med min ande vittne bär
att Guds eget barn jag är,
gör min sak i himlen god
genom Jesu Kristi blod.

8. När jag saknar kraft och röst,
ropa "Abba!" i mitt bröst.
När min sista suck jag drar,
var mitt mäktiga försvar.

9. När jag Jesus ser engång
blir det salig jubelsång.
Fader, Son och Ande vis,
dej ske evigt lov och pris!

Låt Gud i tro befästa dej

1. Låt Gud befästa dej i tro,
som bästa skölden är.
Ej fienden oss unnar ro,
men gör oss jämt besvär.

2. I tro på Herren Jesus Krist
jag lever och jag dör.
Han är min hjälp, så satans list
mej inte skada gör.

3. Jag tror att jag hör honom till
som mej så dyrt har köpt.
Förbli hos honom nu jag vill,
jag är till honom döpt.

4. Jag tror att Gud mej älskat har,
försonat mej med sej,
han är mitt mäktiga försvar
när satan hotar mej.

5. Hans gode Ande vittnesbörd
om barnaskap mej ger.
Den Ondes makt är nu förstörd,
jag den ej fruktar mer.

6. Jag tror att Anden driver mej
och bönens konst mej lär
och verkar tro som visar sej,
besegrar mörkrets här.

7. Jag tror att Jesu Kristi blod
från synden rena kan.
Då han för mej gjort saken god,
den Ondes rätt försvann.

8. Som Fader Gud bevisar sej
när nöd jag lida får,
och ingen ska inbilla mej
att han i vrede slår.

9. Jag tror att Jesus lever än
och räds ej gravens bo.
Till sist han väcker mej igen
till evig frid och ro.

Här så ofta under ökenvandrandet

1. Här så ofta under ökenvandrandet
mörka dimmor skymmer kära hemlandet.
Men när Jesus med sin Ande tröstar mej,
måste alla mörka dimmor skingra sej.

2. Se, då lyser löfteslandet, stranden ren,
för mej såsom solen i sitt klarhetssken!
Tack och lov jag, käre Jesus, sjunger dej,
att du mej i kärlek kallat: kom till mej!

3. En gång ska min sång få ljuda ren och klar,
då jag inga tårar mer i ögat har.
Alla tårar torkats bort av himlens Gud,
för att Jesus ska bli synlig för sin brud.

Vi glada prisar Gud, vår Far

1. Vi glada prisar Gud, vår Far,
liksom Guds Son som evigt var
och som för oss gjort saken klar.
Halleluja! Halleluja! Halleluja!

2. Vid tredje dagens gryningssken
stod Jesus upp med kött och ben,
trots en förseglad, väldig sten.
Halleluja! Halleluja! Halleluja!

3. "Var inte rädda," ängeln sa,
"ni söker Jesus i hans grav,
men han är inte längre kvar!"
Halleluja! Halleluja! Halleluja!

4. "Sin skapelse han återsåg,
han näpste dödens mörka våg,
kom här och se nu var han låg!"
Halleluja! Halleluja! Halleluja!

5. Nu ber vi dej, o Jesus Krist,
som stod ur döden upp till sist,
fyll med gudomligt liv vår brist.
Halleluja! Halleluja! Halleluja!

6. Led och bered oss, så vi vet
att vi får tacka dej för det
helt utan synd i evighet:
Halleluja! Halleluja! Halleluja!

Påsken är nära

1. Påsken är nära!
Låt oss rensa ut
fångenskapens surdeg,
tvångets tid är slut!
Ur vårt livs Egypten
vi med Kristus drar,
lämnar där för alltid
våra bojor kvar.
Påsken är nära!
Låt oss rensa ut
fångenskapens surdeg,
tvångets tid är slut!

2. Fria för alltid
ur vårt slaveri
skall Egyptens fångar
aldrig mer vi bli.
Livets bröd osyrat
vi i hjärtat bär,
inget av vår träldoms
föda mer oss när.
Fria för alltid
ur vårt slaveri
skall Egyptens fångar
aldrig mer vi bli.

3. Havet sig öppnar;
mitt i öknens nöd
klippan blir en källa,
marken täcks av bröd.
Dränkt i Röda havet
är den som oss band,
vägen ligger öppen
till Guds löftesland.
Havet sig öppnar;
mitt i öknens nöd
klippan blir en källa,
marken täcks av bröd.

Text och copyright: Christian Braw - publ. med tillstånd 

Käre Jesus, vi är här

1. Käre Jesus, vi är här
för att dig på nytt få höra.
Våra sinnen och begär
må du in i ordet föra,
så att var och en sig åter
helt med dig förenas låter.


2. Vårt förnuft förblindat är,
mörker helt vår själ betäcker,
om din Ande ej är där
och nytt liv med ordet väcker.
Goda verk och ödmjukt sinne
låt med tron få gro därinne.

3. O du härlighetens sken,
ljus, av Faderns ljus utgånget,
lys ur mörkret var och en,
lossa det som hållits fånget!
Värm nu hjärta, tunga, öra
till att bedja, sjunga, höra!

Som när ett barn kommer hem om kvällen

O min tanke flyr hän till det härliga land

1. O min tanke flyr hän till det härliga land,
upp till Jesus, min broder och vän!
Till min krona jag trår, men jag frågar ibland:
ska det bli några stjärnor i den?
Ska det bli några stjärnor i kronan jag får,
när jag avlagt min jordiska skrud?
Ska jag möta med fröjd på den himmelska höjd
några själar jag vunnit för Gud?

2. Må jag troget då söka den tid jag har kvar
samla själar till Frälsarens famn!
Varje blodtvagen själ blir en stjärna så klar
som för evigt ska prisa hans namn.
Ska det bli några stjärnor i kronan jag får,
när jag avlagt min jordiska skrud?
Ska jag möta med fröjd på den himmelska höjd
några själar jag vunnit för Gud?

3. Vilken fröjd, när min Jesus mej hämtar till sej,
om till honom jag visade här!
Himlens härlighet blir ännu högre för mej
om en stjärna i kronan jag bär.
Ska det bli några stjärnor i kronan jag får,
när jag avlagt min jordiska skrud?
Ska jag möta med fröjd på den himmelska höjd
några själar jag vunnit för Gud?

Kring vår Frälsares panna

Alt. koral:
 

1. Kring vår Frälsares panna vi flätat en krans
utav törne, så stingande vasst,
när han dog på det kors där förlossningen vanns
då hans öga i dödskvalen brast.
Du har tecknat oss då på din sargade hand
med din kärleks gravyr, när du dog.
Låt mej gå med ett bud till försmäktande land
om den man som förbannelsen tog!

2. På den sargade skuldran vår börda han tog,
och förbannelsen slog honom då.
För min synd blev han slagen, för min skull han dog,
för min själ gav han lösen också.
Du har tecknat oss då...

3. I det heliga dopet han skänkte oss allt
som på Golgata kors han oss vann.
Och hans nåd ger var dag en förvandlad gestalt,
han oss löst ur förgängelsens bann.
Du har tecknat oss då...

4. Vilken salighet då att få helt vara hans!
Han har löst oss med smärta och blod.
Och en gång ska han kröna i ära och glans
som sin brud den som provet bestod.
Du har tecknat oss då...

Om än änglars språk jag talar

1. Om än änglars språk jag kunde
men ej hade kärlek,
som en skrällande cymbal jag vore,
bara malm som ekar.
Gud är kärlek, du och jag
får ta mot den varje dag.
Sjung då, om Guds kärlek sjung,
låt den lyfta, bära!

2. Om jag gåve allt jag ägde,
ja, mej själv till offer,
men det skedde utan äkta kärlek,
hjälpte det mej inte.
Kärleken är tålig, mild,
gläds åt sanning, rätt och frid.
Den fördrar och hoppas allt
och förblir för evigt.

3. Här vår kunskap är begränsad
och en gång ska glömmas,
tungotalet, profetians gåva
också ska försvinna.
Tro och hopp och kärlek står
lika nya år från år,
dessa tre, men störst av dem,
det är ändå kärleken!