Jesus, kom in

Jesus, kom in,

Jesus, kom in,

kom in i mitt hjärta, Jesus.

Kom in idag,

kom in, bli kvar,

kom in i mitt hjärta, Jesus!

Jag tror på en enda Gud (Nicaenum)

 

* Jag tror på en enda Gud,

allsmäktig Fader, 

skapare av himmel och jord, 

av allt vad synligt och osynligt är; 

och på en enda Herre,

Jesus Kristus, Guds enfödde Son, 

född av Fadern före all tid,

Gud av Gud, 

ljus av ljus, 

sann Gud av sann Gud,

född och icke skapad, 

av samma väsen som Fadern, 

på honom genom vilken allting är skapat,

som för oss människor och för vår salighets skull 

har stigit ned från himmelen 

och tagit mandom 

genom den Helige Ande 

av jungfrun Maria 

och blivit människa; 

som ock har blivit för oss korsfäst under Pontius Pilatus, 

lidit och blivit begraven; som på tredje dagen har uppstått, efter skrifterna,

och stigit upp till himmelen

och sitter på Faderns högra sida; 

därifrån igenkommande i härlighet 

till att döma levande och döda, 

på vilkens rike icke skall varda någon ände; 

och på den helige Ande,

Herren och livgivaren, 

som utgår av Fadern och Sonen, 

på honom som tillika med Fadern och Sonen tillbedes och äras 

och som har talat genom profeterna; 

och på en enda, helig,

allmännelig och apostolisk kyrka. 

Jag bekänner ett enda dop,

till syndernas förlåtelse,

och förväntar de dödas uppståndelse 

och den tillkommande världens liv. 

Amen.

Jag vet ett land av ljuvt behag

1. Jag vet ett land av ljuvt behag,

där Herrens helgon bor,

där natten flyr för evig dag

och mödan byts i ro.

Dess blommor står i evig vår

och faller aldrig av,

men mellan denna nejd och vår

går dödens djupa grav.

2. Hur ljuvligt ler den gröna strand

bortom den mörka våg,

så Israel till Kanaans land

hän över Jordan såg.

Men ack, vårt hjärta ängsligt står

vid denna mörka flod,

ty övergången känns så svår

för dödligt kött och blod.

3. Må tvivlets dimmor vika snart,

som skymmer här vår syn,

så att vi skådar mera klart

vårt hemland genom skyn!

Om från den höjd där Mose stod

vi kunde se vårt land,

då skulle inte dödens flod

oss skrämma från dess strand!

Text: Isaac Watts, sv övers Erik Nyström

Musik: Ferdinand Fröding (Gustaf Frödings far "innan sången blev tyst i hans dödssjuka bröst").

Jag är myntet som blev tappat

1. Jag är myntet som blev tappat, 

som i dunkla vrår försvann.

Ägarinnans hjärta klappat

– som hon sökte tills hon fann! 

Bakom allt, ur smuts och damm, 

glänste silvermyntet fram.

Lampan lyst och sopen sopat, 

hör vad kvinnan sedan ropat: 

2. ”Kom, väninnor, änglar, grannar, 

jag vill bjuda er på fest.

Vardagsstressen liksom stannar, 

delad glädje smakar bäst.

Syndaren omvänder sig!

Därför: Kom och gläds med mig!” 

Städat, upplyst bjuder huset 

alla mänskor in i ljuset.

Text: Hans Lindholm efter Lukasevangeliet 15:8–10

(Publ m tillstånd)

Evige konung

Evige konung,

himlarnas höge härskare,

Jesus, din ära sjunger alla helgon. 

Hör, då vi ropar, 

vilsna och förlorade söner, 

vi som vandrar fjärran från vår Faders boning, 

suckande i tåredalen. 

Du som frälste Petrus utur faran, 

bär oss, Herre, på dina starka armar 

över mörka djupen. 

O Jesus, rikt välsignad, 

full av nåd och sanning, 

du är oss vägen, sanningen och livet, 

o Herre, 

o Kristus, 

o Guds lamm, 

syndares Frälsare.

Jag far iväg (I´m gonna ride)

//: Jag far iväg,

iväg i vagnen när den kommer, Gud ://

Jag gör mej redo nu för domens dag,

min Gud, min Gud.

1. Är du redo, min syster?

O ja!

Är du redo för din resa?

O ja!

Vill du se din Herre Jesus?

O ja! 

Jag är redo för min resa, 

klar att fara iväg.

//: Jag far iväg,

iväg i vagnen när den kommer, Gud ://

Jag gör mej redo nu för domens dag,

min Gud, min Gud.

2. Är du redo, min broder?

O ja!

Är du redo för din resa?

O ja!

Vill du se din Herre Jesus?

O ja! 

Jag är redo för min resa, 

klar att fara iväg.

//: Jag far iväg,

iväg i vagnen när den kommer, Gud ://

Jag gör mej redo nu för domens dag,

min Gud, min Gud.

En dag i kyrkan (Glädjens ljus)

1. En dag i kyrkan, i Herrens hus,

det tänds i hjärtat ett glädjens ljus.

Lovsång och psalmer hör också till,

när man sin Skapare prisa vill.

//: Jag tackar Gud för allt jag får,

han varje dag vid min sida går ://

2. Om himlen mörknar och moln syns gå,

jag har en Herre att lita på.

I alla dagar han är mej när,

och därför håller jag honom kär.

//: När ålderns höst tycks drabba mej,

min stig han banat, ja, hem till sej ://

Guds källa har vatten tillfyllest

Text: Bo Setterlind
Musik: Tysk folkmelodi

S:t Lukas var en läkare

 

1. S:t Lukas var en läkare

som undersökte, forskade.

En oxe har han som symbol,

//: en knegare som motstånd tål ://

2. Han skrev mest till Teofilos,

fast andra läste med, förstås.

Och Lukas evangelium

//: hörs nu i hem och kyrkorum! ://

3. Från första julen till den påsk

då Jesus gav sitt liv för oss

ger Lukas oss berättelsen,

//: om det som hände först och sen ://

4. Apostlagärningarna blev

den bok som Lukas sedan skrev

om pingsten, Anden, kyrkan, tron

//: om resor, skeppsbrott, Guds mission ://

5. S:t Lukas intervjuade 

så många som han hann få med.

Maria liksom Paulus

//: gav reportagen extra skjuts ://

6. S:t Lukas lydde Jesus Krist

och blev en sann evangelist.

Den 18 oktober är

//: den dag vi firar Lukas här ://

Jag vill lära dej och undervisa dej

Jag vill lära dej och undervisa dej
om den väg du ska vandra.
Jag vill lära dej och undervisa dej
om den väg du ska gå.
Jag vill ge dej råd
och låta mitt öga 

vaka över dej.
Jag vill lära dej
vilken väg du ska gå. 

Text: Psaltaren 32:8 (Herrens ord genom David)

Svenska Kyrkans Mission 150 år: Lever du det nya livet

 

1. Lever du det nya livet
nu i Jesu Kristi tro?
Är ditt namn i himlen skrivet,
skall du i Guds rike bo?
//: O jag frågar dej ännu:
lever du? ://

2. Lever du ännu måhända
syndens meningslösa liv,
tänker ej på livets ände,
blott på världens tidsfördriv?
//: O jag frågar dej ännu:
lever du? ://

3. Men ett liv i synden är ju
blott en död, en säker död.
Utan liv i Kristus är du
nu på väg mot evig nöd.
//: Därför frågar jag dej nu:
lever du? ://

4. Bed att Herren hos dej väcker
Andens nya liv och glöd
och det syndalivet släcker
som för med sej sorg och död.
//: Fråga dej varenda dag:
lever jag? ://

5. Lever jag till Herrens ära,
i hans fruktan, stilla, nöjd?
Är mej Herrens Ande nära?
Är hans ord min högsta fröjd?
//: Herre Jesus, kom och bliv
själv mitt liv ://

6. Bliv mitt liv jämväl i döden
som en gång mej förestår!
Hjälp mej i den sista nöden,
så med dej jag leva får,
//: leva som din kära brud
sist hos Gud :// 

Svenska Kyrkans Mission 150 år: Vi måste få allt flera med av Ida Granqvist

1. Vi måste få allt flera med
till sabbatsron därhemma,
till andra strandens härlighet,
till Herrens gyllne stad,
vars murar heter salighet,
vars portar heter lovsång,
och evig glädje pelarna
som skymtar rad vid rad.

2. Vi måste få allt flera med,
för svag blir eljest sången,
för fattigt jublet, som en gång
till sist skall stiga där
kring honom som har övervunnit
lidandet och döden,
som lov och ära, pris och tack
allena värdig är.

3. Det är ej nog, o nej, o nej,
att ensam finna vägen.
Vi måste räcka ut vår hand
till dem som vilse går,
så att vår skaras glesa led 

alltmera börjar tätna
och tusen sinom tusen vittnen
härligt med oss står.

4. Se, ryttaren på vita hästen 

väntar på oss, väntar, 

det hastar med hans stora verk, 

nu intet dröjsmål mer!

Vi följer honom, följer för att 

vinna dessa många - 

Gud hjälpe oss att nå dem, 

innan sol i våg går ner.   

Lovad vare Herren, våra fäders Gud

För mina sinnen glad jag höjer

1. För mina sinnen glad jag höjer
till dej mitt tack och lovsångsljud.
Igenom dem du mej förnöjer
med riklig godhet, o min Gud.
Så känner, luktar, smakar jag
din kärleks sötma varje dag.

2. Mångstämmig sång jag hör, som målar
din skönhet nu liksom i fjol,
jag ser det ljus som alltid strålar
till jorden från din klara sol;
än mer - jag ser och hör det ord,
varav min själ blir saliggjord!

3. På flera sätt du vill oss lära
den salighet du oss berett.
Jag glad och tacksam ger dej ära,
som mina sinnen åt mej gett.
Hos dej vi sist en glädje får
som all förväntan övergår!

Var nu hälsad sanna lekamen (Ave verum Corpus)

  

Var nu hälsad, sanna lekamen, 

buren av Maria, jungfru och mor,

du i sanning led och offrades 

på korset för oss människor.

Du ur vilkens genomborrade 

sida flödade vatten och blod,

var oss du en salig försmak 

i dödens prövning svår. 

O Jesus, ljuv och god,

Marias son!

Friluftsgudstjänsten

   

1. Ett gemensamt sommarmöte i Guds fria natur,

bland blommor och fåglar och fyrfota djur,

det visar på kraften av vår Mästares hand,

tack, Herre, för att vi får bo i Sveriges land.

2. Nu sången skall ljuda från strupar så stark,

långt bortom våra skogar på myr och på mark.

Välsignade vare de som lyssnar därtill,

deras vänner och kamrater vi vara vill.

3. Vi tackar dig, Gud, för en underbar natur,

för fåglar och blommor och fyrfota djur.

Gud, hjälp oss att dem i vår levnad bevara,

håll din hand i vår hand och vår bön besvara. 

Vi längtar efter en beröring

1. Vi längtar efter en beröring,

ett möte med Guds verklighet,

som kan oss ge en överföring

av hälsa, hopp och helighet.

Vi saknar, söker, vi behöver

Guds tillförsikt om framtiden,

hans blick att kunna se utöver

den lilla trånga samtiden.

2. Ja, kom, Guds Ande, låt oss röras

av dig och finna riktningen

till målet dit vi längtar föras,

till livets höjd, fullkomningen.

Då når vi fram till det som väntar,

när klockan för Guds lösning slår,

och evighetens klockor klämtar

för glädjens fest, som dukad står.

3. Vi längtar efter att beröras

av Herren själv i hjärtats grund,

att av hans Andes krafter göras

till pelare i det förbund,

som tar på altaret sin boning.

Där blir Guds Son av oss tillbedd,

och ger oss av sin nåd försoning,

där hjärtats jordmån är beredd.

4. Låt djupet i vår själ beröras,

träd in i hjärtats frusna rum,

och låt oss tinas, låt oss röras

av kärlekens mysterium.

Ge oss den närkontakt med livet

som flödar genom Faderns Son.

Allt blir med Andens gåvor givet

i sakramenten och i tron.

Text och copyright Christian Braw, publ med tillstånd.

Just medan knopparna spränger sitt skal

Öppna min mun att tala för de stumma

Saligt är det moderliv som burit dej

Melodi finns här!

1. //: Jesus, saligt är det moderliv som burit dej

och saliga de bröst som du har diat! ://

2. //: Ja, saliga är de som hör Guds ord

och tar vara på Guds ord liksom Maria ://

3. //: Den som gör Guds vilja, Jesus, är din bror

och din syster och din mor liksom Maria ://

4. //: Och Guds vilja är att vi ska tro på dej

och leva i din kärlek som Maria ://

5. //: Ja, saligt är det moderliv som burit dej

och saliga de bröst som du har diat! ://

Ord av evighet

 

Den skönaste rosen jag funnit

 

1. Den skönaste rosen jag funnit,
som än ibland törnen upprunnit:
vår Jesus, den störste av alla
som fötts sedan Adam sågs falla.

2. Alltsedan vi miste vår ära
att frukt som Guds avbild få bära,
sågs ondskan förvilda, föröda,
och vi blev i synderna döda.

3. Och uppfylld av törne blev jorden
och glömda av folken de orden
som mänskan av Herren sej lärde
att finna den fröjd hon begärde.

4. Då framsköt en ros ibland törne,
som Herren oss lovat tillförne.
En doftande, hälsosam ånga
den spred över länderna många.

5. Och där denna ros utan like
förvandlar oss, där är Guds rike!
Där blomstrar Guds kyrka med ära
och himmelska frukter kan bära. 

6. Nu världen av fröjd borde sjunga
sin lovsång med jublande tunga,
men många har ännu ej funnit
att rosen i världen upprunnit.

7. Du tistelomgärdade sinne
som inte kan se den därinne,
kom ut och var med, så du känner
hur ljuvlig den är för Guds vänner.

8. Ja, böj i Getsemane ner dej,
se, han som dej frälsade ber dej!
Där han för din räddning fick blöda,
där finner du rosen den röda.

9. Min ros ska mej pryda och smycka,
min ros är min glädje och lycka,
ger motgift mot onda begären,
ger sötma som inget i världen.

10. Må världen mej bort från sej driva,
må törnena slita och riva,
må hjärtat förtvina och brista,
men aldrig min ros vill jag mista.

Text: Hans Adolph Brorson, övers. Johan Michael Lindblad, bearb. A.H. 2012
Musik: Medeltida, alt. Oscar Ahnfelt

Evigt innan himlens fäste

1. Evigt innan himlens fäste,
innan jorden ännu var
Fadern i sitt hjärtas kärlek
Ordet, Ljuset, Livet bar,
Herren över det som stundar,
det som är och varit har
nu och i all evighet.

2. Han till glädje för all världen
föds till jorden denna stund.
Nu för människornas frälsning
lägger han en klippfast grund,
sluter med ett fallet släkte
nådens heliga förbund
nu och i all evighet.

3. Salig, salig denna stunden!
Högt benådad Jungfrun var
och befruktad av Guds Ande
Återlösaren hon bar.
Gudabarnet av vårt släkte
här sin boning bland oss tar,
nu och i all evighet.

4. Honom skådade ur fjärran
siarna i Israel,
efter honom Guds profeter
längtade av all sin själ,
och i honom folkens vise
sett sin frälsning och sitt väl
nu och i all evighet.

5. Till hans ära himlen sjunger,
änglar höjer jubelsång.
Män och kvinnor, små och stora,
stämme in på samma gång,
ja, i enig, ljuvlig samklang,
fri från syndens skuld och tvång,
nu och i all evighet.


Text: Aurelius Prudentius (348-413) "Corde natus ex parentis", sv. övers. Johan Alfred Eklund, bearb. A.H. 2011
Musik: Ur Piae Cantiones 1582

Herre, tack att grunden höll

1. Herre, tack att grunden höll 

och att huset inte föll. 

Störtflod kom och stormvind ven, 

kring oss spreds förödelsen. 

2. Mitt i stormen var du där 

i den grund, som livet bär, 

i det ord och löfte som 

till oss genom Jesus kom. 

3. Ordet är den fasta grund, 

där vårt liv och vårt förbund 

med ditt fadershjärta fått 

mera gott än vi förstått. 

4. Inte bara hört men gjort 

blir ditt Ord och löfte stort, 

mitt i livets nederlag

och på stormens mörka dag. 

5. Ordets kraft blir uppenbar 

när det under livet har 

fått förvandla handlingssätt 

och gjort dem med dig till ett. 

6. Herre, tack att Ordet haft 

mitt i stormen sådan kraft 

och har blivit grunden där 

fasthet i allt flyktigt är. 

7. Efter stormen stillhet rår 

och förundrade vi står. 

Tack för att i stormens stund 

du höll fast oss vid din grund.

Text och copyright: Christian Braw, publicerad med tillstånd

Vi tillber, Kristus, vid ditt kors

1. Vi tillber, Kristus, vid ditt kors 

i kraften av ditt blod. 

Du lät det rinna från din kropp 

med evig kärleks mod. 

Du vet att du förvandlar så 

en värld, som bort från Gud vill gå 

men ännu räddas kan. 

2. När mänsklig klokskap och förnuft 

vill pejla in ditt kors, 

då blir dess sanna härlighet 

i mörker dolt för oss. 

Guds vrede över syndens svek 

förnekas med en tankelek. 

En gåta blir ditt kors. 

3. Låt, Kristus, korsets ord få bli 

en uppenbarelse. 

Då strömmar korsets krafter in 

djupt i vår varelse. 

Då plågas vi av syndens sår 

och av ditt offer läkning får, 

till hälsa och nytt liv. 

4. Med mänsklig tankes mönster är 

ditt kors på krafter tömt, 

och inget mänskligt kan då bli 

försonat eller dömt. 

Ditt liv blir föredöme blott, 

din död en tragedi, ett brott 

och glömd är korsets nåd. 

5. Kom, Ande, och befria oss 

från mänsklig klokskaps gräns, 

och led oss in i friheten, 

där synd och korset känns. 

Låt stråla underbart för oss 

Guds hemlighet i Kristi kors, 

till liv av Kristi liv. 

6. Ja, flöda, korsets krafter, in 

med härlig möjlighet 

att helas och befrias av 

Guds kärleks verklighet. 

Den krossar själviskhetens grund 

med korset sen den stora stund 

då allt för oss han gav.

Text och copyright: Christian Braw (inspirerad av 1 Kor. 1:17)

Finns det bara lite glöd

1. Finns det bara lite glöd 

är Guds Kyrka inte död. 

Tron kan åter flamma opp 

och ge kärlek, kraft och hopp. 

2. Under askans täcke glömd 

kan en glödpunkt ligga gömd, 

men på värmen märker man 

att en eld den tända kan. 

3. Läggs en torkad vedbit på 

kan den glödens värme få. 

När av glöden den berörs 

snart till eld den också görs. 

4. Veden själv är kall och stel, 

men får den av värmen del 

och läggs dit där glöden är 

kommer eld att tändas där. 

5. Finns det bara lite glöd, 

bakar Anden Livets bröd, 

men om glöden slocknar ut 

tar vår nattvard också slut. 

6. Herre, i din Kyrkas glöd 

under askans otrosnöd 

har du tron och hoppet lagt 

och din kärleks starka makt. 

7. Är vi glöden, hjälp oss då 

värma nya själar så 

att din tro kan flamma där 

nu så stelt och håglöst är. 

8. Är vi som en otänd ved, 

led oss fram till glöden, med 

vilken vi kan värmen få 

till att bli din glöd också.

Text och copyright: Christian Braw 2021 (publicerad med tillstånd)

Musik: Herrnhut 1740

Gud skapade de klara vattnen

Gud bevisar sin kärlek till oss

Gud bevisar sin kärlek till oss
genom att Kristus dog för oss
medan vi ännu var syndare.

Text: Aposteln Paulus (Rom. 5:8)

Musik: Okänd (sången kan sjungas som trestämmig kanon)

Vår Herres Jesu Kristi nåd

* Vår Herres Jesu Kristi nåd,

Gud vår Faders kärlek

och den helige Andes delaktighet

vare med oss alla,

vare med oss alla,

med oss alla, med oss alla.
Amen!

Byssan lull

//: Byssan lull,
koka kittelen full,
tre är mödrarna de stora ://
den första Eva är,
den andra Sara kär,
den tredje mild jungfru Maria.

Guds ord skall slungas

1. Guds ord skall slungas hänsynslöst och sprängande.

Det är en hammare som krossar berg.

Till storms mot allt förvillande, förvrängande,

det skall gå fram och skilja ben från märg.

2. Guds ord skall talas lugnt och undervisande,

till var och en, som vill ha säkra råd.

Med trohet skall det bäras fram, beprisande

Guds kärlek och vår Herre Kristi nåd.

3. Guds ord skall läsas vaket och begrundande

i helgdagsstillhet och i vardagsid.

Då kan det skänka kraft till allt det stundande

och leda tryggt fram genom villsam tid.

4. Guds ord skall viskas sakta och hugsvalande

till den som väntar på det tysta bud.

Om evigt liv och evig sällhet talande

det skall ledsaga själen hem till Gud.

Herre, du ställer så stora krav

1. Herre, du ställer så stora krav.

Mej tycks du vänta för mycket av.

Höra ditt ord och lita på Gud -

blir det ej bara bördor och bud?

Herre, jag vet att det är något mer:

kraft åt den trötte du också ger.

2. Herre, vi får ej slå oss till ro,

ej i den ljusa idyllen bo.

All vår belåtenhet bryter du ned,

lämnar oss ej att slumra i fred.

Men när du sänder oss svärd och strid,

ger du oss också din egen frid.

3. Herre, du kallar till stora dåd.

Skörden är mycken och tiden bråd.

Här behövs vara stark och seg.

Men om man är både svag och feg?

Herre, du vet hur vår ynkedom känns.

Du ger förlåtelse utan gräns.

4. Ut över världen sveper din blick.

Ändlöst synes det uppdrag vi fick.

Hur skall vi orka? Hur skall det gå?

Hur skall vi hinna? Vem skall förstå?

Herre, själv är du frågornas svar.

Själv är du med oss alla dar.

Sänd oss trogna arbetsmän

Sänd oss trogna arbetsmän, 

sända ifrån himmelen, 

som i Andens kraft och ljus

fiskar själar till ditt hus.

Ack, här finns det alltför få, 

som sitt kall kan förestå. 

Herre Jesus, hjälp oss då!

Den gode Herden går här fram

Alt melodiform:

1. Den gode Herden går här fram.
Av spridda får och späda lamm
han sej en hjord församla vill,
som hör hans himmelrike till.

2. Saktmodig, mild och utan skuld
han ej med silver eller guld,
men med sin lydnad och sin död
oss återlöst från evig nöd.

3. Hans kyrka, i sitt frö så späd,
skall växa till ett skuggrikt träd,
som sina grenar sträcker ut
kring jordens rund till tidens slut.

4. Likt sommarregnets ljuva fall
hans ord all världen glädja skall
och bära frukt till evig tid
i sanning, helgelse och frid.

5. Och himmel skall förgås och jord,
men aldrig någonsin hans ord.
Hans namn på skilda tungors ljud
skall vara Frälsare och Gud.

*6. Högtlovad vare Herrens nåd,
hans makt, hans underbara råd,
högtlovad i all evighet
den Eviges barmhärtighet!

Festen kan börja

 

Festen kan börja, 

allting är nu redo. 

Bordet är dukat 

med himmelskt bröd. 

Jesus Kristus, 

Konung och Herre 

står här och kallar: 

Kom till mej.

O store Herre Gud

1. O store Herre Gud, som dömer och benådar, 

en evig kärlek du båd'  är och blir och var!

Vi nådens nattvardsbord nu med förundran skådar, 

som du i Sonens död för alla tillrett har.

Du dina sändebud förordnat här på jorden 

att bjuda syndare och duka nådeborden. 

2. Så gjut nu Anden din ut över man och kvinna, 

ja, över hög och låg samt barn och barnabarn, 

ut över tjänare och varje tjänarinna, 

dem du till evigt liv har löst ur dödens garn. 

De alla med din död till livet fria köptes, 

och till din död och din uppståndelse de döptes.

3. Låt, Jesus, både präst och menighet förbundna

i tron nu smaka få din nattvards salighet.

Lär dina tjänare ditt ord med nit förkunna, 

så du får samla fler, men satan får förtret. 

Ta i din herdevård nu herden liksom lammen 

och låt oss dej, vår Gud, lovsjunga evigt.

Amen.

Vad inte ens en klok och lärd

1. Vad inte ens en klok och lärd

kan helt och fullt begripa,

det låter Gud i denna värld

sitt folk var dag predika:

Att han allena Konung är,

hög över alla gudar,

och sej har uppenbarat här

för hedningar och judar

- ett väsen, tre personer.

2. Hans underbara, höga namn

är Fader, Son och Ande.

Han öppnat för envar sin famn,

vi känner nu den Sanne.

Som Abrams, Isaks, Jakobs Gud

han givit sej tillkänna,

som den som stiftat lagens bud

men också nåd vill sända

och än idag gör under.

3. Se, Fadern själv av evighet

sin Son, sin avbild, födde,

som oss till liv och salighet

på jorden led och blödde,

och Anden så till evig tid

går ut från dessa båda.

Gud give oss sin nåd och frid,

att vi må honom skåda

i evig klarhet. Amen.

Text: Paul Gerhardt, övers. A.H. 1992, 2021

Musik: Martin Luther 1524 (41 år)

Detta är dagen som Herren har gjort, hans offer på korset dej löser

Detta är dagen som Herren har gjort,

hans offer på korset dej löser, hur stort!

Hans nåd, den tar dina missgärningar bort,

för detta är dagen för dej!

Detta är dagen som Herren har gjort -

en allvarets dag, för dess tid är så kort,

kan glädje bereda

om han dej får leda,

ja, detta är dagen för dej!

O pingstens fest

O pingstens fest!

Du som är störst och bäst,

Gud Fader, Son och helig Ande

är på jorden gäst.

Dej allena vare ära

1. Dej allena vare ära,

världars Konung, härars Gud!

Från din tron, fast fjärran nära,

evigt klädd i ljusets skrud,

du din allmaktsspira sträcker

till ett rike utan gräns;

i din höghet som förskräcker

dock din mildhet ses och känns.

2. Med ditt "Varde!" skapas detta:

världar, himlar, hav och jord.

Då du gräns för dem vill sätta,

fordras blott ett enda ord.

Alla varelser försvinner

vid din vink som allt förmår,

himlar flyr och världar brinner,

allt till intet återgår.

3. Du, o Gud, om du behagar 

ändra kan naturens bud.

Dessa blott för oss är lagar,

inte lag för dej, o Gud!

Då en blick ditt öga sänder,

alla krafters motstånd flyr

för den makt med fria händer

som mot målet allting styr.

4. Du, då våld och list bereder

godhets undergång och fall,

ondskan till det målet leder

där dess böljor stanna skall.

Du, då dina vänner bävar,

med osynlig hand förstör

hotet som omkring dem svävar

och till livets flod dem för.

5. Giv, o Gud, mej ljus och styrka,

att i tron dej hålla kär,

att av allt mitt hjärta dyrka

dej, som Gud och Fader är,

att din trogna kärlek skåda,

och din nåd, var morgon ny,

att i all min nöd och våda

till din makt med glädje fly.

Om i morgon var den dagen

Saliga alla de döda vilka i Herren har somnat

Du som oss återlöst

1. Du som oss återlöst, 

förrän du avsked tog

dej själv har delat ut 

och bjudit oss att äta.

Och mer begär jag ej, 

det är och blir mej nog,

vad du oss unnat har, 

det vill jag ej förgäta.

2. Påminn mej vad som skett,

den kärlek som dej drog,

du Himlakost och Värd,

mer måste jag ej veta.

Styr så mitt blinda vett

långt bort från denna bog,

att helig hemlighet

av högmod efterleta.

3. Jag tror och vet förvisst 

att jag dej, Jesus, får 

här under bröd och vin - 

ditt allmaktsord skall råda.

Du är min Herre Krist,

som mer än jag förstår,

ja, mer än änglar än 

sej understått att skåda. 

4. Så kom, min Själavän, 

förena dej med mej 

på obegripligt sätt, 

till bot mot syndens våda.

Ja, stärk mej så igen,

så finner Satan sej 

med all sin makt för svag 

för oss förenta båda.

Kärlek, barmhärtighet och himmelsk härlighet

PÅ MARIE BEBÅDELSEDAG EN ANDAKT

1. Kärlek, barmhärtighet
och himmelsk härlighet
har Gud på denna dag
visat med välbehag,
då all hans söta nåd
mitt i en tid så bråd
en ängel full av frid
tillsagt Maria blid.
Hon ju Guds ende Son,
världarnas hälsa,
ja, Guds offerlamm
skulle föda fram,
han som skulle frälsa
från död och evig skam.

2. Himlen så visat sej.
Jord, må du fröjda dej,
att trots din synd och skuld
Gud är så god och huld.
Bjud nu all synd godnatt,
sjung ditt Magnificat,
så skall en ekofröjd
höras i himlens höjd!
Gud själv med Gabriel
som här utsändes,
ja, den änglakor
som i höjden bor,
för att du omvändes
skall få en glädje stor!

3. Herre, vi fägnar oss
över ditt nådebloss,
att hela världens hus
har fått ett sådant ljus,
som i allt olycksfall
lysa och lisa skall
den som sej hålla vill
i en fast tro därtill.
Tack för den kärlek
som dej till oss dragit!
Halleluja vårt
skall ej nu bli svårt,
nu när du har tagit
det som oss tryckt så hårt! 

Text: Johan Runius, ur Dudaim tr. 1714, bearb .A.H. 2014
Musik: Från 1600-talet

J Runius: