I enighet sej sammanslöt

   

1. I enighet sej sammanslöt 

en trogen lärjungsskara, 

då Herrens Ande ut sej göt 

med krafter underbara. 

Man samlats under lov och bön: 

då kom från himlens höjd ett dön, 

och tungor som av eld där sken

och sänktes över var och en.

2. Det var den första pingstens fläkt 

som kom med vårlig styrka. 

Då blev ett frö ur dvala väckt, 

då grundades en kyrka, 

som segra skall, trots blod och bål, 

som talar nya tungomål.

Så växte Guds församling opp 

i enig kärlek, tro och hopp. 

3. O Helge Ande, återtänd 

den första pingstens låga! 

Dess tillförsikt till hjärtan sänd 

som sätter allt i fråga! 

Oss trösta, tukta, helga, stärk! 

Din kyrka väck till stora verk.

Gör henne fri från vank och men, 

gör henne segerstark och ren! 

4. Ej mänskan själv det uppnå kan: 

det måste henne givas!

Snart slocknar helt den eld som brann, 

om ej av dej den livas. 

Vår brist och skuld du ser och vet, 

men hjälp oss i vår skröplighet 

och mana gott för oss ännu 

med outsäglig suckan, du! 

 

5. Kom, Ande, kom från himlens höjd 

och dina frukter främja: 

rättfärdighet och frid och fröjd 

och kärlek, kraft och sämja! 

Fast din församling splittrad är, 

ovanskligt hopp vårt hjärta när 

att du ur splittring, mörker, fall, 

dock allt förena, lyfta skall. 

6. När rådlös är den svaga hjord 

och fienden vill glädjas, 

så påminn oss om Herrens ord,

så skall vi inte rädas.

I vedermödans tid till sist,

då många hyllar Antikrist,

gör lika fast vår tros förbund

som i den första pingstens stund!