O Herre, till vem skulle vi då gå hän

1. O Herre, till vem skulle vi då gå hän?
Du har ju det eviga livet. 
Du ensam bär tillnamnet Syndares Vän,
du ensam ditt blod för oss givit. 
Hur öde och tom vore inte vår jord, 
om inte vi hade ditt levande ord, 
som lyfter vår själ över aska och mull 
mot himmelens eviga höjder! 

2. O Herre, till vem skulle vi då gå hän, 
när sorgerna fyller vårt hjärta, 
när inte på jorden vi äger en vän, 
som mäktar att lindra vår smärta? 
Så stort att få fly till din öppnade famn! 
Du lindrar vår smärta och säger vårt namn. 
Till stormarna säger du: Tig och var still, 
och vindar och vågor dej lyder. 

3. När livskvällen kommer och solen går ned, 
fast ljus mer än förr jag behöver, 
jag bävande frågar vid dödsdalen bred: 
säg, vem ska nu hjälpa mej över? 
Jo, trygg kan jag gå genom dödsskuggans land,
när barnsligt jag lägger min skälvande hand 
i hans, som har gått genom dödsdalen förr 
och skingrat dess fasor och mörker.