Än är det rum i fårahuset

1. Än är det rum i fårahuset
hos dej, du herde evigt god.
Vart får från öknen, stormen, bruset
du rädda vill, det ger mej mod!
Du fallnas vän, jag kommer här
och räddningen av dej begär.

2. Än är det rum i dina armar,
du sträcker ut dem varje dag
och kärleksfullt du dej förbarmar
och lyfter den som själv är svag.
Jag lämnar mej nu i din hand,
för hem mej till din Faders land!

3. Än är det rum där i din himmel
och dit jag gärna komma vill.
Jag hör din röst i världens vimmel
och vill dej evigt höra till.
Sist i det land du lovat mej,
min Frälsare, jag möter dej!

4. Som Frälsare du nu oss bjuder,
som Domare du kallar sist.
Då blir ej rum, fast klagan ljuder,
för den förut sitt rum har mist.
Men salig den som din då är,
du Frälsare, du vän så kär!