På bröllop jag bjudits av urtidens Gud (Håll gyllene porten på glänt)

1. På bröllop jag bjudits av urtidens Gud
i himmelens sköna palats.
I dräkt, o så vit,
med blodtvagen svit
jag skyndar att taga min plats.
Håll gyllene porten på glänt,
att den som dej älskat och känt
må lyckligt nå fram,
o Jesus, Guds Lamm,
håll gyllene porten på glänt!

2. Min synd, den var mycken, men allt han förlät
i blodet, vars kraft jag nu känt.
Han viskade ömt:
jag aldrig dej glömt,
se gyllene porten på glänt.
Håll gyllene porten på glänt...

3. Det kommer från jorden en skara så stor,
en skara, som solen har bränt.
Snart helas vart sår,
snart torkas var tår.
Håll gyllene porten på glänt.
Håll gyllene porten på glänt...

4. O tänk vilket jubel, o tänk vilken sång,
den brusar likt svallande flod.
Ty slut är all nöd,
ej mer någon död
för dem som han löst med sitt blod.
Håll gyllene porten på glänt...

5. Ur stora bedrövelsen kommer de då,
en skara som världen ej känt.
O tanke så skön! 
Till dess blir min bön:
Håll gyllene porten på glänt.
Håll gyllene porten på glänt...