Den kärlek du till världen bar

Jag tror på Gud som med sitt ord

För att du inte tog det gudomliga

Loven Gud med glädjesång

Kom Skaparande, Herre Gud

Jag bekänner alla mina synder

Blott i det öppna

Vilken vän vi har i Jesus

Kornet har sin vila

När vi delar det bröd som han oss ger

En dunkel örtagård jag vet

Blott du mig Jesus kan lära

1. Blott du mej, Jesus, kan lära
vad inget förnuft förstår,
att oskuld får straffet bära
där brottslingen strafflös går,
att Gud sin helighet lämnat till hån,
när ogärningsmän han friar
men fäller sin enfödde Son.

2. När ögat jag låter dröja
vid purpurmanteln du bär,
dess blodiga färg vill röja
vem rätte syndaren är.
Mej tvådde du ren i ditt dyra blod
och plånade ut den handskrift
vars vittnesbörd mot mej stod.

3. Och när jag skådar dej bära
en krona av törne gjord
och sådana skördar skära
på dömd och förbannad jord,
jag vet att förbannelsens ok, o Krist,
på dej du har tagit och skänkt oss
välsignelsens nåd som vi mist.

4. Men Herre Jesus, bevara
mitt hjärta som hör dej till,
så frestaren med sin snara
ej lockar mej dit han vill.
Ja, lär mej att leva, från synden död,
och dö såsom en som levat
av eviga livets bröd.

Här är rymlig plats. Här är Guds bord.

Han är uppstånden, halleluja!

Ditt ord består

Att ta farväl

Bli stilla (Du är en bön)

Du som kan

I Offerlammets tecken lamslås syndens kaosmakt

Du räckte ut din hand

Min Gud, jag är lycklig och glad

1. Min Gud, jag är lycklig och glad
när jag vaknar och solen går opp.
Tusen tack för sommar och bad
och min starka och växande kropp.

2. Tusen tack för luft som är ren
och för hjärtat som pumpar mitt blod.
Tusen tack för armar och ben,
Herre, tack för att du är så god!

Text: Margareta Melin, publ. med tillstånd
Musik: Lars Åke Lundberg

Han satte sej ner på stranden

Det är sant att Jesus lever

Gud sin kärlek så bekände

Kristus vandrar bland oss än

När de svåra såren helas (Sjung, sjung livets sång)

Om blott Jesus, vår Herre

1. Om blott Jesus, vår Herre, går med oss till strid,
vi ej fruktar för fiendens ränker.
Söker satan vår död, ej det kommer oss vid,
när sitt skydd vår försvarare skänker.
Om än vägen är smal
här i dödsskuggans dal,
Herren Jesus, vår sköld, inte sviker.
Därför modigt vi går
och i troskampen står,
från vår heliga väg vi ej viker.

2. På vår jord finns det ingen så väldig och stark
att han Jesus med maktbud betvingar.
Mörkrets furste av honom blev slagen till mark,
därom Skriften oss vittnesbörd bringar.
Om än stigen går djup
och vid brantaste stup
ska vi aldrig dock låta oss skrämma.
Genom klyftor och snår
vid vår sida han går,
över stormarna ljuder hans stämma.

3. Herren Jesus har brutit all dödsrikets makt,
han som kom för att ondskan besegra.
Han är livsfursten själv som oss frälsning har bragt,
i hans ljus kan ej mörkret regera.
Han sin seger oss gav,
all vår skuld lyfte av,
och han ger oss sin salighets gåva.
För att frälsningen vanns
är all ära blott hans.
Må vi ödmjukt vår Frälsare lova!


4. Våra synder väl reser mot oss sina krav,
men de kan inte längre oss fälla.
Han för alltid dem sänkt i förlåtelsens hav,
och hans nåd har ej upphört att gälla.
Han, vår Mästare god,
med sin död och sitt blod
har förlöst oss från synden och nöden.
Den som sätter sin tröst
till förbarmarens röst
är bevarad i livet och döden.

5. Därför, Jesu benådade vänner, ni må
hålla ut i er troskamp till slutet.
Ni betungade, fritt till den korsfäste gå,
så blir frestelsens övertag brutet.
Ett beskydd er beretts
och en hjälpare getts,
mera mäktig än världen kan ge er.
Han är stor i sin nåd,
han är trofast i råd,
gå med honom vad än som må ske er.

6. Kom, o Jesus, och styrk oss med kraften du har,
kom och uppliva modlösa hjärtan!
Gör oss trogna så villigt vi blir hos dej kvar
och kan uthärda korset och smärtan!
Fyll vår tro med din glöd,
ge åt hoppet ditt stöd,
i ditt hägn låt oss alla bevaras.
Hör vår bön, var oss när,
du som hjälparen är,
låt din bild i vårt hjärta förklaras!

Herre, du har anförtrott

Skynda, o pilgrim, till fristaden hän

1. Skynda, o pilgrim, till fristaden hän!
Snart sjunker solen i väster.
Dröj ej bland lustgårdens blomstrande trän,
dröm ej om leende fester.
Hemmet dej vinkar i fjärran.

2. Molnen sej hopar, o skynda i tid
undan de åskdigra skyar!
Skynda till honom, som mäktig och blid
himlen och jorden förnyar!
Hemmet dej vinkar i fjärran.

3. Skynda då hän mot den fridfulla hamn,
där du är trygg för all fara!
Se, i din Frälsares öppnade famn,
där är det ljuvligt att vara!
Hemmet dej vinkar i fjärran.

Guds barn jag är

1. Guds barn jag är!
Ack, saliga ro och glädje!
Guds barn jag är!
För vem ska jag säga min glädje?
För Gud vill jag säga min glädje.
Guds barn jag är!
Guds barn jag är!
Ack, saliga ro och glädje!

2. Guds barn jag är!
Med häpnad och fröjd jag det säger.
Guds barn jag är!
O Gud, är det sanning jag säger?
Ja, Gud, du ju själv så det säger.
Guds barn jag är!
Guds barn jag är!
Med häpnad och fröjd jag det säger.

3. Halleluja!
Nu skapelsens råd jag har funnit.
Halleluja!
Försoningens mening jag funnit,
förlorade barn har han vunnit.
Halleluja,
halleluja!
Nu målet för livet jag hunnit.

4. Så rik jag är!
- fast synden i nöd oss har drivit.
Så hög jag är,
så härlig för Gud jag har blivit
sen Sonen sitt liv åt mej givit!
Guds barn jag är!
Guds barn jag är!
Så hög och så rik jag har blivit!

*5. Halleluja!
Ditt lov, o vår Far, vill vi sjunga.
Halleluja!
Var prisad av hjärta och tunga,
var prisad av gamla och unga!
Halleluja,
halleluja,
vi här och i himlen vill sjunga!