Guds rådslut från begynnelsen

 

Tills Saulus helt förvandlades

 

1. Tills Saulus helt förvandlades

han hat och mordlust andades.

Ja, Jesus nästan stenades (Joh. 8:59, 11:8)

//: när galet fromma enades ://

2. Vid påsktid i Jerusalem

är Jesus redan dömd av dem.

När Stefanus blir stenad där,

//: så gärna Saulus klädvakt är ://

3. Sen tänker han i Syrien

få gripa kristna kvinnor, män.

Då uppenbarar Jesus sej:

//: "Säg varför du förföljer mej!" ://

4. Han i Damaskus bad helt blind,

tills Ananias djärvt steg in

och sa: "Min bror, din syn du får

//: och Andens gåva nu dej når!" ://

5. Så döptes han och drog på stan,

gav Jesus äran hela dan,

tills i en korg, bland hot alltfler,

//: från stadens mur han sänktes ner ://

6. De kristna i Jerusalem

bjöd inte genast honom hem.

Men Barnabas var vis och sa:

//: "Följ med mej du, så blir det bra!" ://

7. S:t Paulus blev apostel, han,

missionsresor blev tre, minsann!

Han talade, skrev många brev,

//: så Jesus känd och älskad blev. ://

8. Han stenades men strök ej med,

i fångenskap Guds ord han spred.

Fast Nero högg hans huvud av,

//: hans ord flög över land och hav! ://

I Kristus finns ej öst och väst

Vår Gud, till dej du skapat oss

Himmelske Fader, ge åt oss alla

Guds härlighet oss styrka ger

Vänd mot källan, dold i djupen

När sorgen känns tung i mitt sinne

 

Jag ligger vid Betesda damm

 

1. Jag ligger vid Betesda damm

och är om hjälp förlägen.

O Herre, då du vandrar fram,

kom gärna hit på vägen!

För böjer du dej ner till mej,

ska ljuset åter visa sej.

2. Ge mej en blick och säg ett ord

som väger mer än andra,

så till ditt tempel och ditt bord

jag med ditt folk kan vandra

och prisa dej som under gör

och hjärtats tysta böner hör.

3. Tack, Herre, att din hand förmår

att hjälpa och att frälsa!

Tack att från dej en kraft det går,

som skänker liv och hälsa!

Där du går fram, vi än en gång

får stiga upp till ljus och sång.

Min vän, säg, vill du helad bli

1. Min vän, säg, vill du helad bli? 

Så ljuder Jesu fråga.

Vill du stå upp, vill du bli fri

det ondas makt och plåga?

2. Än finns det en betesdadamm 

med skjul och pelargångar,

där Herren Jesus vandrar fram

bland världens bundna fångar.

3. Den hjälp som Jesus med sej för

går fram som sol i natten.

Hans nådesord helbrägdagör

långt mer än några vatten.

4. Vill du bli fri, vill du stå opp,

så hör idag hans hälsning,

och ta emot för själ och kropp

hans hälsokraft och frälsning.

5. Pris vare Gud, som till oss ser

i livets alla lägen!

Pris vare Gud, att under sker

än bland hans folk på vägen!

6. Men om du själv hans hjälp har rönt,

så dela den med andra!

I Jesu fotspår är det skönt

att på hans uppdrag vandra.

7. Han som är Gud och mänska sann

oss än i nåd vill kalla.

"Stå upp och följ mej!" säger han

idag till oss och alla.

Text: Carl Boberg, bearb A.H.

Livet försvinner så snabbt som en dröm

1. Livet försvinner så snabbt som en dröm,

år efter år ilar bort.

//: Tiden bortrinner likt brusande ström,

allt är så vanskligt och kort ://

2. Dagen som gått kommer aldrig igen,

så lyder växlingens bud.

//: Dock blir ej glömt hur vi använde den,

nej, det står tecknat hos Gud ://

3. Födas och leva och dö så till slut -

här får vi bo för en tid.

//: Men o hur fort släcks ej livslampan ut!

Kort är vår vandring och strid ://

4. Barnet rycks bort från föräldrar och lek,

ynglingen ligger där död.

//: Jungfrun på båren hon vilar så blek,

nyss var hon blomstrande röd ://

5. Far eller mor kan få lämna de små,

givande jorden sin gärd.

//: Dödsängeln kallar och vi måste gå

hän till den eviga värld ://

6. Minns då, o mänska, att livstiden flyr,

snart skall din plats här stå tom.

//: Sök att ta vara på stunden så dyr,

tänk på Guds rättvisa dom ://

7. Låt inget stå mellan Gud och din själ,

nej, kom till Jesus idag!

//: Då skall för evigt det gå dej så väl,

ty så är Faderns behag ://

Envar av oss har sin egen börda

1. Envar av oss har sin egen börda, 

och var och en på sitt ansvar bär. 

Envar skall också en gång få skörda 

den gärnings sådd, som han sådde här, 

ty var och en sina gåvor har 

som möjligheter från livets Far. 

2. Vem finns då bland oss med rätt att döma? 

Skall oberört inför andras fall 

vi svagheten hos oss själva glömma? 

Vi måste minnas att en gång skall 

vi dömas enligt den Kristi lag, 

som väntar kärlek av oss idag. 

3. Och därför, ser vi att syndens fälla 

har slagit till om en vän till oss, 

då skall ett enda ibland oss gälla: 

att hjälpa vännen ur fällan loss. 

Men vist och ödmjukt vi måste gå 

för att till fångade vänner nå. 

4. Oss Guds apostel idag vill lära 

att bördorna våra bröder bär 

är någonting vi skall alla bära, 

att andras svaghet vår svaghet är. 

Och Kristi lag är att dela med 

sin broder bördan och ge Guds fred.

Text och copyright: Christian Braw, publ med tillstånd

Vår Herre är på vandring

1. Vår Herre är på vandring när 

han skall passera porten där 

tre publikaner väntar på 

att kejsarns tull av folket få. 

2. Här inget ärligt folk vill se 

på sådana förrädare, 

men blicken som från Jesus går 

djupt in i hårda hjärtan når. 

3. När Jesus såg Matteus, som 

satt där, han sade vänligt: ”Kom, 

följ med mig och du skall få se 

det nya livet jag kan ge.” 

4. Då steg han upp och följde den 

som sett på honom som en vän, 

och visste redan i sin själ 

att allt nu skulle sluta väl. 

5. Och strax Matteus gör en fest, 

där Jesus är hans hedersgäst. 

Han skyndar bjuda alla dem 

han känt och känner till sitt hem. 

6. Ja, mycket folk av dåligt slag 

syns hos Matteus denna dag, 

och Jesus äter med dem fast 

han själv är fri från synd och last. 

7. De andra undrar nu: ”Hur kan 

han äta där, vet inte han 

i vilket hus han satt sig ned 

och vad slags folk han äter med?” 

8. Då svarar Jesus: ”Läkare 

skall gå till sjuka för att ge 

dem hälsan åter, och jag har 

ett sådant uppdrag från min Far. 

9. Jag vet att ni kan offer ge, 

men Gud barmhärtighet vill se. 

Det var från Faderns hjärta som 

till syndare bland er jag kom.”

Text och copyright Christian Braw, publ med tillstånd

Du all hälsas källa

Alt. koral:


SURBRUNNSSÅNG

1. Du, all hälsas källa, 
jag till dej vill ställa, 
Jesus, allt mitt hopp. 
Jag nu ber dej hela
allt vad mej kan fela 
så till själ som kropp,
så att jag, 
fast trött och svag, 
mitt i allt ditt bistånd finner 
och förbättring vinner. 

2. Vill vi sådant bruka
som mest gör oss sjuka,
hela våra hem.
Du, vår enda hälsa,
kan från döden frälsa
både liv och lem.
Råd först bot
för själens sot,
och om kroppen något späkes
hjälp att anden läkes.

3. Men din kropp, din kyrka,
ser ju kroppars styrka 
som din dyra skänk,
må du därför dämpa 
våra kroppars krämpa, 
nådigt på oss tänk. 
Giv din kraft
till jordens saft,
låt din allmakt källan stärka,
låt oss verkan märka.

4. Själens sår och skada
får jag saligt bada,
Jesus, i ditt blod,
men för kroppens sjuka 
får jag även bruka 
denna källas flod. 
O, så rör
och kraftiggör, 
så till mitt som andras bästa, 
detta vårt Betesda! 

5. Skall jag sjukdom bära,
låt den, dej till ära,
mej till fostran bli,
men vill du förläna
nåd att här dej tjäna
från min smärta fri,
skall min mun,
du livets brunn,
dej för hälsans ädla gåva
nu och evigt lova!  

Om Kristus döljer sej för dej

 

1. Om Kristus döljer sej för dej,
så är han dock ej borta.
Om dunkel vägen visar sej
och glädjens dagar korta,
han är hos dej med ljus och tröst,

det vare vår, det vare höst.

Din sorg han bär,

ty själens herde trofast är.

2. Om jordisk lycka än förgår,

dej Herren aldrig sviker.

I dag densamme som i går,

han aldrig från dej viker.

Hur mörkt Getsemane än är,

se, före dej är Kristus där.

När du ej kan

med honom vaka, vakar han.

3. Och där han vakar ska till slut

all sorg och klagan ändas.

Till den som stilla håller ut

ska tröst från Herren sändas.

På Golgata var kampen hård,

men nära är den örtagård

där själens vän

uppstånden möter dej igen.

4. Kom, Herde, du som tar dej an

vad sårat är och brutet.

Om varje hjärta stängt jag fann,

ditt hjärta är ej slutet.

Omistlige, som trösten räckt,

bli kvar här i vår aftonväkt.

Vår sorgetid

ska fly, men ej din ljusa frid.

O natt av ljus som ej kan dö

Den tunga dagen går mot natt till sist

Gud, hos dej är livets källa

Vi tackar för skörden

Brinnande hjärtan giv oss, o Gud

På bröllop jag bjudits av urtidens Gud (Håll gyllene porten på glänt)

1. På bröllop jag bjudits av urtidens Gud
i himmelens sköna palats.
I dräkt, o så vit,
med blodtvagen svit
jag skyndar att taga min plats.
Håll gyllene porten på glänt,
att den som dej älskat och känt
må lyckligt nå fram,
o Jesus, Guds Lamm,
håll gyllene porten på glänt!

2. Min synd, den var mycken, men allt han förlät
i blodet, vars kraft jag nu känt.
Han viskade ömt:
jag aldrig dej glömt,
se gyllene porten på glänt.
Håll gyllene porten på glänt...

3. Det kommer från jorden en skara så stor,
en skara, som solen har bränt.
Snart helas vart sår,
snart torkas var tår.
Håll gyllene porten på glänt.
Håll gyllene porten på glänt...

4. O tänk vilket jubel, o tänk vilken sång,
den brusar likt svallande flod.
Ty slut är all nöd,
ej mer någon död
för dem som han löst med sitt blod.
Håll gyllene porten på glänt...

5. Ur stora bedrövelsen kommer de då,
en skara som världen ej känt.
O tanke så skön! 
Till dess blir min bön:
Håll gyllene porten på glänt.
Håll gyllene porten på glänt...

Du ser kanske Jesus som barnet i krubban

1. Du ser kanske Jesus som barnet i krubban,

med herdar på marken och tre vise män,

med stjärnor som strålar och änglar som sjunger,

ett omistligt bidrag till julstämningen.

Men har du sett Jesus som hänger på korset,

som sonar all din synd, tar på sej din nöd?

Och har du sett Jesus som uppstår ur graven,

ger hopp om ett nytt liv och seger över död?

2. Du ser kanske Jesus som Mästerprofeten,

en ledargestalt och ett stort ideal,

som ger oss ett nytt bud, ett bud om att älska,

att leva för andra och göra sitt val.

Men har du sett Jesus som hänger på korset...

3. Du ser kanske Jesus som den Gud har sänt oss

till hjälp mot var sjukdom och plåga vi ser,

och det är vår visshet, att Jesus vill höra

och svara i rätt tid på böner vi ber.

Men har du sett Jesus som hänger på korset...

Alla kristna fröjdas vid denna nådens tid

1. Alla kristna fröjdas vid
denna nådens tid:
"Frid på jorden!"
Den som himlens krona bär
av en jungfru skär
född är vorden.

2. Jesus Kristus, livets sol,
har sin kungastol
övergivit,
för att fria oss från nöd
trotsat kval och död,
mänska blivit.

3. Under av all kärleks höjd!
Frälsning, frid och fröjd
är hans gåva.
Jubla, folk och vittne bär:
Jesus kommen är!
Tacka, lova!

A C Rutström 300 år: Välkommen, välkommen, vår salighets Gud

 

Alt. koralvariant från Skåne:
 

1. Välkommen, välkommen, vår salighets Gud, 

välkommen i fattiga kojor!

Välkommen att föra din fängslade brud 

ur mordiska fiendens bojor!

Välkommen inunder vårt låglagda tak, 

välkommen att själv här utföra vår sak 

och oss med din fader förlika! 

Välkommen, du eviga glädje och tröst,

välkommen med ljuvliga läppar och röst, 

för fattiga nåd att predika! 

2. Välkommen att vara ett huvud och man 

för oss som förtappade varit!

Välkommen att salighetsväg lägga an 

för dem som så vilse har farit. 

Välkommen vår herde, inunder din stav 

vi böjt oss och fattar med tröst i din glav 

och i din barmhärtighets spira. 

Välkommen, vår konung, med fridsfanan ned, 

vi svär nu med vördnad dej trohetens ed, 

vill dej som vår frälsare fira. 

3. Välkommen, vår fader, så är ju ditt namn, 

bland bröder den äldste och störste! 

Välkommen, vår hjälte och salighetshamn, 

du fridens allrådande förste!

Välkommen, du ärans mest hyllade prins, 

i råd och i anslag din like ej finns, 

du underbar är för oss alla.

Till födelsen ringa, till ämbetet stor, 

välkommen vår förstfödde Goel och bror, 

vi dej nu vår broder får kalla. 

4.  Välkommen i världen att lida och dö, 

ja, för oss att såras och slaktas. 

Du antog en kropp, som för bödlar och spö 

ska blottas och hånfullt föraktas. 

En krubba först bärgar din höga person, 

och korset blir sedan din kungliga tron; 

så du av oss syndare löntes. 

I stallet, där höll du ditt intåg, vår Gud,

från Golgata uttåg i blodfärgad skrud, 

med smälek och lidande kröntes.

5. Vi firar nu glada din födelsestund,

vid krubban vi nu dej tillbeder. 

Vi må dej väl hylla av innersta grund, 

du syndares räddning och heder. 

Vi vördar och kysser dej, Frälsare blid, 

vi faller på knä och vi ber om den frid, 

som du med din födsel förvärvat, 

som änglarna för oss predikat och sagt

och vänskapen åter med himmelen bragt, 

den Adam med synden fördärvat. 

6. Välsigna oss nu med din födelsenåd, 

låt oss denna salighet hända,

låt detta ditt dyra och heliga råd 

stor fröjd i vårt hjärta upptända: 

Låt aldrig oss glömma att du är vår bror, 

vars kärlek till mänskor är oändligt stor, 

och stäm du vårt hjärta och tunga 

att ständigt upphöja ditt herrliga lov, 

till dess att vi får i ditt himmelska hov 

med helgonen börja att sjunga.

7. Lov, ära ske Lammet, som för oss har dött; 

vår Gud som så offrad är vorden! 

All världen sej fröjde, ty Ordet är kött, 

ja, Herren är född här på jorden! 

Lov, vishet och heder, pris, välde och makt 

ske barnet, som blivit i krubban nedlagt! 

Lov, salighet, ära och gamman 

ske Sonen, som mänskonaturen antog,

som föddes i stallet och blödande dog 

på korset för syndare. Amen!

O låt ditt rike komma

I Adam är vi alla ett

 

I ångestdagar och vanmaktstider

 

1. I ångestdagar och vanmaktstider, 

då hjärtat våndas i nöd och kvider, 

så hjälp mej, Gud, att min arma tro 

må ständigt finna till dej en bro. 

2. Hur smal och sviktande den må vara, 

om den mej bär och jag når dej bara, 

då är jag stark, fastän hjälplöst svag, 

och segrar mitt i mitt nederlag. 

3. Men stängs den vägen och du är borta, 

o Gud, hur kommer all kraft till korta!

Förtvivlan gräver sej stund för stund 

allt längre ned, in mot själens grund. 

4. Blir allt än mörkt här i världens vimmel, 

om du är där, är det ändå himmel. 

Men skänks allt gott mej i överflöd, 

är du ej med, är det bitter nöd. 

5. Så hjälp mej bedja om detta ena: 

dej, Gud, att finna - dej, Gud, att tjäna! 

Ja, Fader, ta mej i ditt förvar, 

i Jesu namn ber ditt barn om svar! 

Text: Einar Billing (1871-1939), bearb. A.H. 2012

A C Rutström 300 år: Jerusalem, den helga stad

1. Jerusalem, den helga stad

som ovantill är byggd,

den sjunger högt, förnöjd och glad

om Blodets kraft och dygd.

De hjältar som kring tronen står,

ja, helgon, änglar likaså,

de offrar alla lovsångsljud

åt Lammet och vår Gud.

2. Se himlens Kyrka liggande

på knä i vördnad sann!

Den prisar allas Skapare

och världens Frälserman.

Den Gud som nu har vår natur

blir tillbedd av de fyra djur -

det är en höjd av härlighet,

vars like jag ej vet.

3. De säger med förenad röst:

"Tack, Jesus, för ditt blod,

varmed du världen återlöst

när du på korset stod!"

För honom som sitt liv utgav,

de tar nu sina kronor av,

för Herren som i mansgestalt

nu råder över allt.

4. Se, det är dem en helig lag,

att hela himlens hov

till evig tid, båd´ natt och dag,

förkunnar Lammets lov.

Vad gör då jag, som än är här

och honom gjort så stort besvär,

ja, jag som hit till världen rann

av samma blod som han?

5. Jag som i vilda öknen har

för Jesu räkning gått

i alla mina levnadsdar

och minst hans nåd förstått:

Du härlighetens Herres Son,

min själavän, var om mej mån,

från nådastolen aldrig vräk

det allraminsta kräk!

6. På mej har du i nåder tänkt

allt ifrån evighet,

om du ej kropp och själ mej skänkt

jag aldrig vetat det.

Och för mitt helga nådaval

du smakat alla dödars kval,

så har din helge Ande sagt

och på mitt hjärta lagt.

7. Så är då saken riktigt gjord

och jag har ingen nöd.

Jag litar på ditt löftesord

och på din offerdöd.

Står millioner syndare

för tronen triumferande,

där nåd och rätt ger glädje hel,

skall det för mej slå fel?

8. O nej, i tid och evighet

förblir och är det så

att för hans räkning jag nu vet

mej dö och leva få!

Upp, ande, kropp och själ och sjung

ett evigt lov för Sions kung:

min Gud, min Bror skall äran ha!

Halle, halleluja!

A C Rutström 300 år: Kom, nådens helga tidevarv

NYÅR

1. Kom, nådens helga tidevarv

med evigt ljus, med livets arv!

Ack, Jesus, för ditt dyra blod

förläng ditt ömma tålamod!

2. Du tjusta, kalla, dömda skock,

du olycksfolk bland dödens flock,

din otro har dej själv fördömt

och all din glädje undangömt.

3. Så har du gått och ännu går

i kval och vånda år från år.

Må du för tron nu stå tillreds,

förr blir din Jesus ej tillfreds.

4. Tack, hulde vän och själaman,

som dej min börda tagit an,

som själv och först inlåtit dej

så djupt av evig nåd med mej!

5. Ännu ett år, ett jubelår,

min arma själ med dej åtrår,

förrän vid Babels älvar jag

får sluta mina harposlag.

6. Jag vill i evigt fridsförbund

dej offra mej av hjärtats grund.

Ack, låt din Ande göra stort

för mej vad du för världen gjort!

7. Så får min ande Andens liv, 

i dej sitt sanna tidsfördriv.

Dej vare pris för all din nåd,

din födsel, död, ditt frälsningsråd!

8. För varje år och varje stund,

som du bestyrkt ditt fridsförbund,

lovsjunger dej min arma själ -

i evighet, Immanuel!

9. Din Ande gör mej glad till mods

och vårdar mitt betrodda gods,

beseglar med ditt välbehag

till min förlossnings ljusa dag.

A C Rutström 300 år: Väl mej, evigt väl

   

1. Väl mej, evigt väl!

Ande, liv och själ

ska dej nu och evigt vörda,

som igenlöst min förstörda

himlaarvedel.

Tack, Immanuel!

2. Efter många kval,

plågor utan tal,

som mitt eget hjärta spunnit,

har du sent omsider hunnit

bli mitt ledmotiv,

grunden för mitt liv.

3. Länge nog har jag,

skrämd, fördömd och svag

burit en odräglig börda,

velat mej i otro mörda,

tänkt att göra väl

när jag kvalt min själ.

4. Men i nådens ord

fann jag dukat bord.

Där har du av nåd förklarat,

ja, för världen uppenbarat:

ingen själ som dör,

dör för det hon bör.

5. Ty Guds nåds magnet,

hans rättfärdighet,

har i nit så högt uppstigit -

det har Anden ej förtigit -

att av Jesus blott

den full lösen fått.

6. Så besvärligt vann

världens löftesman,

blev ock förr ej aktad värdig

ell´ i andanom rättfärdig,

än han inför Gud

uppfyllt lagens bud.

7. Sådant sanningsljud

talar själve Gud,

kan ock andra ord ej fälla,

ty Guds Son fick så beställa.

Så är saken gjord.

Så är nådens ord.

8. Här har tron sin grund

var minut och stund.

Så vill Gud att det ska vara,

detta får vår själ erfara.

Mer och mindre tro

ger oss aldrig ro.

9. Milde själavän!

Tack, som mej därhän

med så mycket möda dragit,

och dej så min själ antagit.

Låt mej nu i frid

evigt bli därvid.