1. Jag vet, o Gud, att du
ditt löfte aldrig ryggar.
Det är min fasta borg,
varvid min själ sig tryggar.
Fast himmel liksom jord
skall störtas ner i grund,
förgås dock intet ord
som utgått av din mun.
2. Och du har lovat mig
att mina böner höra,
och inget är för stort
och svårt för dig att göra.
Du råder över allt,
om allt du vårdnad bär.
Vem är en sådan Gud
som du, o Fader, är?
3. Och alltså flyr jag nu
till dig i mitt elände.
Jag faller i din famn,
gör på min nöd en ände.
Hos dig är hjälp och tröst,
hos dig är makt och råd.
Var morgon är den ny,
din godhet och din nåd.
4. Giv mig vad nyttigt är
och vad dig helst behagar,
ja, så att ingenting
mig från din fruktan drager.
I motgång styrk min tro,
i medgång led du mig,
att jag av övermod
ej må förlora dig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar