Där varje väg ska sluta

1. Där varje väg ska sluta 
vid gravens branta rand, 
vart huvud sej får luta
i skuggans mörka land. 
Där sjunker alla händer, 
där vissnar varje krans, 
där samlas stoftets fränder, 
där bleknar ärans glans. 

2. Förtröstansfullt vi höjer 
vår blick mot himlen opp 
och ej i sorg oss böjer 
likt dem som saknar hopp. 
Ty Kristus, Gud till ära, 
ur gravens mörker steg. 
Han samlar sina kära 
från dödens åkerteg.

3. Vad mer, om graven famnar 
det som förgängligt är. 
Hos Jesus anden hamnar 
och är i trygghet där. 
När klockorna hörs ringa 
till påsk hos Herren Gud, 
till graven skall de bringa 
om liv ett saligt bud. 

4. Så må, fastän i tårar, 
vart öga spegla fröjd. 
Vi skymtar nya vårar 
från himlens ljusa höjd. 
Vi knäpper våra händer 
i Jesu Kristi namn. 
Han samlar stoftets fränder 
in i sin frälsarfamn.