Välkommen att sjunga med i dessa över 2500 psalmer från olika tider och länder! Observera att det ofta nyöversatta eller bearbetade materialet inte utan vidare är fritt för publicering i andra forum. Men en del är upphovsrättsbefriat eller publicerat med tillstånd av rättsinnehavarna. Jag hoppas att "inbäddning" av Youtube-klipp på denna psalmblogg räknas som okej, och vill gärna tacka sångare och musikanter av olika slag för deras bidrag till att hålla psalmskatten levande. Deo Gloria!
1. Hit kom en hälsning hög och stor från Gud som aldrig sviker, att han som i det höga bor i härlighetens rike vårt kött och blod här vill ta på och bland oss gå, en nyhet utan like! 2. Till Nasaret Guds ängel går, in till en jungfru träder. Hon om den frälsning höra får, som lovats hennes fäder. Ja, se hur änglahälsningen från himmelen förskräcker, fast den gläder: 3. Var hälsad, du välsignade som Gud fått rikt benåda, du föda ska din Frälsare och i din famn den skåda som sträcker ut sin kungastav från hav till hav och evigt ska få råda. 4. Guds kraft ska överskygga dej och Anden från det höga med gränslös nåd ska sänka sej, med kraft du anat föga, och Jesus är hans stora namn, som i din famn ska se ditt modersöga! 5. O Jesus, låt din Ande nu med kraft mej överskygga! Bered mitt hjärta, så att du din boning där kan bygga! På detta sätt lär också mej att motta dej och ej tillbaka rygga! 6. Så ska din himmel i mej här med Andens kraft begynna, ja, hjärta, själ och allt begär ska glatt mot målet skynda, tills jag hos dej, för evigt rik, får bli dej lik och aldrig mer ska synda!
//: Lille David, spela på harpa, halleluja! :// 1. David var en herdegrabb, med sten och slunga var han snabb. Lille David, spela på harpa... 2. Josua var son till Nun, han blåste ner murar med basun. Lille David, spela på harpa...
1. Löftena kan inte svika, nej, de står evigt kvar! Jesus med blodet beseglat allt vad han lovat har. Himmel och jord må brinna, höjder och berg försvinna, men den som tror ska finna: löftena de står kvar! 2. Gör såsom Abraham gjorde: blicka mot himlen opp! Medan du stjärnorna räknar växer din tro, ditt hopp! Himmel och jord må brinna... 3. Tro när det mörknar på färden, solen ej slocknat har. Blott några timmar, och sedan strålar en morgon klar! Himmel och jord må brinna... 4. Tro när dej världen förföljer. Med dej i ugnen het vandrar en gudason härlig, prövade själ, det vet! Himmel och jord må brinna... 5. Tro när dej vännerna sviker, tro när blott en står kvar! Jesus, din vän, ska dej följa alla, ja, alla dar. Himmel och jord må brinna... 6. Tro under allt som dej möter, snart du ju hemma är! Då ska i åskådning bytas det som du trodde här. Himmel och jord må brinna...
1. Jag ville vara i Betlehem och se vad herdarna såg; se grottan, djuren och allra helst se krubban där Jesus låg. 2. Han föddes fattig i hemlighet och himlen fylldes av sång; för himlen visste att han var Gud och mänska på samma gång.
Ta en stund, ta en stund, ta en stund med Jesus. Hör hans ord, lyssna i bön! Vi bor ej här för alltid. 1. Min Herre kallar, han kallar i sitt ord, trumpeten ljuder i min själ, vi bor ej här för alltid. Ta en stund... 2. Träden ska falla och syndens träl få skälvan, trumpeten ljuder i min själ, vi bor ej här för alltid. Ta en stund...
Josua ledde slaget vid Jeriko, Jeriko, Jeriko, Josua ledde slaget vid Jeriko, då när murarna föll ner. 1. Du kan tala om domaren Gideon, du kan tala om kungen Saul, men ingen är som gamle Josua, där i slaget vid Jeriko. Josua ledde slaget... 2. Upp mot murarna runt Jeriko marscherade de fram, "gå, blås i hornen", sa han då, "så är saken snart i hamn". Josua ledde slaget... 3. Och så började hornen ljuda klart, ja, trumpeter fler och fler, sen gick allihop sju varv kring stan, och se, murarna föll ner! Josua ledde slaget...
1. Nu vill jag sjunga om modersvingen, som beskyddar i nödens tid. Nu vill jag vila vid modershjärtat; där blir jag stilla, där får jag frid. Det modershjärtat har ej sin like i trofast kärlek, det ser jag nog. Vem fattar höjden, vem mäter djupet utav dens kärlek som för oss dog? 2. Den modersvingen har ljuvlig skugga, när solen bränner min arma själ. Den modersvingen har varma fjädrar, när stormen viner kring mig jämväl. Det modershjärtat har ej sin like... 3. Jag är i oro, i ständig fara, jag är i mörker, men litar på den modersvingen, det modershjärtat, är trygg så länge jag har de två. Det modershjärtat har ej sin like... 4. Så vill jag glömma all livets smärta, all tidens oro, allt jordens ve och tyst mej gömma invid det hjärta, vars nåd och godhet jag nu fått se. Det modershjärtat har ej sin like...
1. Min rättfärdighet är Jesus, han blev gjord till synd för mej. Utan honom allt mitt eget under domen är i sej. Vad jag är och har ej gäller inför Gud i minsta mån, ty ett gott behag han finner endast i sin käre Son. 2. Men i honom - vilket under! - jag rättfärdig står för Gud, ren och helig och fullkomlig i hans egen dyra skrud, färdig att den stund han kallar gå i himlens glädje in, viss på grund av Ordets löften att hans salighet är min. 3. Må jag då, o Jesus, leva endast av och genom dej, alltid vara i dej funnen, vid din vilja hålla mej! I mej själv är jag förlorad, en som helt förirrat sej, ändå helt benådad, salig, helt rättfärdiggjord i dej! 4. Låt mej ej av mänskotycken, mänskomeningar bero, ej i någon självgjord bättring söka eller finna ro! Jesus, lär mej alla stunder se på dig och bara dej, ej på nådens verk inom mej, blott på nåden utom mej! 5. Sköt mej såsom bäst du finner, led mej vilken väg du vill, om jag under alla skiften, Herre, dej får höra till, och när här min vandring slutar får i tron gå hem till dej, för att där din nåd besjunga som här varit nog för mej.
1.
Hemma, hemma får vi vila efter slutad kamp och strid. Hemma, hemma hos vår Fader väntar oss en evig frid. Därför glatt vi vandrar framåt, löftesordet sviker ej, och vi kämpar inte heller för ett ovisst mål, o nej! 2.
Målet ligger ju framför oss, vägen är ej heller lång, fastän den går ner i djupet och i mörker mången gång. Jesus slagit sig igenom, vilken tröst för oss däri! Genom honom, genom honom övervinner också vi. 3. Därför upp, ni trötta händer, upp, ja, upp, ni matta knän! Och ni mörka otrostankar och ni tvivel, vik nu hän! Ordet säger ju att tiden, väntanstiden är så kort, fastän våra arma hjärtan detta ständigt glömmer bort. 4. Lite mera eller mindre här av jordens nöd och lust, det betyder ju så föga när vi hunnit hemmets kust. När vi frälsta ser tillbaka på vårt korta vandringståg, vad, om lite mera solsken eller moln däröver låg? 5. Hemma får vi ändå vila, vila ut i Jesu famn efter alla vedermödor både med och utan namn. Där skall ingen fruktan vara, ingen oro, ingen nöd, ingen frestelse och plåga, inga tårar, ingen död. 6.
O, så låt oss ej förtröttas, låt oss, medan än är tid, verka Herrens verk på jorden, om än under kamp och strid! Ty på mödan följer vilan som en ljuvlig nådelön, och vårt verk är ej förgäves, då ju Herren hör vår bön. 7.
Hemma, hemma får vi vila, vare det vårt fältrop här, medan striden ännu varar, ja, när den som hetast är! Låt oss ropa till varandra, när vi möts, vad än som sker: »Hemma, hemma får vi vila!» O, vad önskar vi då mer?
1.
Upp, vakna, ni mänskor alla! Det lider mot domedag. Basunen ska snart er kalla till dom efter Herrens lag. Och människans Son ska komma i ära och härlighet att döma onda och fromma i helig rättfärdighet. 2.
Se, uppbrottets tid är nära och döden oss budskap bär: nu hjälper ej glans och ära, den rike står maktlös här. Vår ungdom, vår kraft och hälsa förgår, och vårt liv är kort. De kan oss mänskor ej frälsa, vi kallas till domen bort. 3.
Upp därför, ni mänskor alla, som lever i nådens tid, låt stolthet och högmod falla, nu gäller det själens frid. Ty den som sej gärna vill tänka ett saligt liv hos Gud, sitt liv åt Herren ska skänka och lyda hans helga bud. 4.
Guds ord är oss mänskor givet av nåd och barmhärtighet, att vara vårt ljus i livet, i döden vår salighet. Om ordet vi troget gömmer, det skänker oss hjälp och stöd, men om vi ovist det glömmer, vi lever i skuld och nöd. 5.
Ty den som Guds ord fått höra och sanningen dock försmått, som bättring ej velat göra och levat i synder blott, för sen ska hans ånger vara, när domen en gång är fälld, för då ska Kristus förklara: Gå bort till en evig eld! 6.
Jag hungrade, säger Herren, då räckte du ej ditt bröd. Jag törstade, du gick fjärran och aldrig en dryck mig bjöd. Du såg mig av sorger slagen, sjuk, hemlös och naken gå. Jag var i fängelse tagen. Du sökte mig ej ändå. 7.
Och du ska förgäves svara: Jag kände ej, Herre, dig. När såg jag i nöd dig vara? När sökte du hjälp hos mig? Då ska du få höra orden: Gå bort till de dömdas ort! Vad du den minsta ej gjorde, det har du för mig ej gjort. 8.
Hjälp, Frälsare, och bevara din dyrbara egendom, att vi ej må vilse fara och drabbas av sådan dom. Än varar ju nådatiden och den som ger nåd är du. Må innan dagen är liden vi finna din frid ännu. 9.
O salighet utan like, o ljuvliga frid och ro, som råder i himlens rike där en gång ditt folk får bo. Så lär oss att helt försaka all jordisk fåfänglighet, ja, lär oss att be och vaka, var hos oss i evighet!
1. Möda, sorg och plågor, ångestfyllda frågor, synd och dödens kval ska mej inte skilja emot Jesu vilja från hans trognas tal. Frid han ger, för mej han ber, i sin famn han tar mej åter och min synd förlåter. 2. Nu all sorg jag kastar som min själ belastar, Jesus, i din famn. Väl du sörjer för mej, tröstar mej och hör mej, leder mej i hamn. Med ditt blod du, Jesus god, mej från alla synder renar och med dej förenar.
