Den blomstertid nu kommer

1. Den blomstertid nu kommer
med lust och fägring stor:
du nalkas, ljuva sommar,
då gräs och gröda gror.
Med blid och livlig värma
till allt som varit dött,
sej solens strålar närmar,
och allt blir återfött.

2. De fagra blomsterängar
och åkerns ädla säd,
de rika örtesängar
och lundens gröna träd,
de ska oss nu påminna
Guds godhets rikedom,
så vi den nåd besinnar,
som räcker året om.

3. Man hör nu fåglar sjunga
med mångahanda ljud,
ska inte då vår tunga
lovsjunga Herren Gud?
Min själ, upphöj Guds ära,
stäm upp din glädjesång
till den som vill oss nära
och fröjda på en gång.

4. Du ädle Jesus Krist är

vår glädje, sol och sköld.

Ditt ljus och hägn ej brister,

värm upp vårt sinnes köld.

Ge kärlekseld i hjärtat,
knyt samman fridens band,

vänd bort all sorg och smärta

med mild och mäktig hand.

5. Du Sarons blomster sköna,

du lilja i grön dal,

må du vår själ bekröna

med alla dygders tal.

Av Sion må hon fuktas

med nådens dagg, så hon

förskönas och befruktas

som ros på Libanon.

6. Välsigna årets gröda

och vattna du vårt land.

Ge djur och mänskor föda,

välsigna sjö och strand.

Ditt fotspår drype fetma

som föder all din jord,

låt flöda nådens sötma

till oss av livets ord.