Så säg mej: varför sitter du och klagar

1. Så säg mej: varför sitter du och klagar,
när dina framtidsplaner går i kvav?
I himlen bor den Gamle utav dagar,
han för dej över svårighetens hav.
Hans planer, de kan aldrig lyckas illa,
men han vill lära dej att vara stilla.

2. Han ska din sorg i jubelsång förvandla,
ty rådlös är han aldrig någonsin.
Men när vi är ur stånd att kunna handla,
då är det Herrens sak att gripa in.
Vi måste lära, fastän därtill sena,
att sjunga: "Frälsningen är din allena!"

3. Den måste leva helt av dagligt manna,
som i sin barnatro ska växa till.
Den som vill framåt, måste alltid stanna
närhelst Gud bjuder och varhelst han vill.
Men under livets allra högsta smärta
jag fann mej allra närmast Jesu hjärta.

4. Vad än oss händer, allt så väl han sköter,
att glädje efter sorgen skördar vi.
Den största prövning som en kristen möter
är den han fruktar, men ej råkar i.
För evig tid all otro vike fjärran!
Av vilken orsak tvivlar du på Herran?

Du löftenas stund

1. Du löftenas stund,
som hjärtan förenar vid altarets rund,
som skänker för livet ett hem och ett bo,
en fristad för lycka, för kärlek och tro!
Vi lyfter vår bön till välsignelsens Gud
för brudgum och brud.

2. I ungdomens vår
så tryggt att få lämna de kommande år
åt honom, som ömt om de sina slår vakt
och råder för lyckan med kärlekens makt,
som i varje hem, dit han inbjuds som gäst,
gör livet till fest.

3. Med hand nu i hand,
så härligt att blicka mot framtidens land,
mot morgon som väntar med möda och id
och kväll som sej sänker med evighetsfrid,
mot stunder av längtan och jublande sång
all livsdagen lång!

4. O Ande som tänt
den kärlek vart älskande hjärta har känt,
i helg och i andakt du, Herre, dem stärk
till offrande håg mitt i vardagens verk!
Att älska och tjäna och lyftas till Dig
de unga nu vig!

Så skön är bröllopsstunden

''



1. Så skön är bröllopsstunden,
så ljuv är livets vår,
då brudgummen förbunden
med krönta bruden står!
Här får de sammanlänkas
på Herrens kärleks bud
och ring och löften skänkas
för människor och Gud.

2. Nu ingen av er ensam
skall kämpa livets strid;
all nöd skall bli gemensam,
så även fröjd och frid.
Till hjälp i livets möda
Gud mannen kvinnan gav,
och han ska henne stöda
från vigsel och till grav.

3. Så hjälp och stöd varandra
i kärlek varje dag,
och sök att alltid vandra
till Frälsarens behag!
Må Lammets blod få stänkas
på dörrträt till ert bo
och åt er båda skänkas
en huslig lyckas ro!

4. Må nåden överskygga
ert kristliga förbund,
må bönens duvor bygga
sitt bo i denna lund,
må de sej ofta svinga 
till himmelen med bud
och alltid återbringa
välsignelser från Gud!

Klinga, ni klockor, ja, klinga i midnattens timmar

Alt. koral:



1. Klinga, ni klockor,
ja, klinga i midnattens timmar.
Glimma, ni stjärnor,
som änglarnas stjärnögon glimmar.
Frid till vår jord
kommer med Jesus, Guds Ord! 
Ära ske Herren i höjden!

2. Julen är kommen
med ljus till de gömda och rädda.
Jungfrun sin förstfödde 
ner i en krubba får bädda.
Änglar från Gud
om en stor glädje bär bud.
Ära ske Herren i höjden!

3. Sjung nu och dansa 
och klappa med era små händer,
alla ni människobarn 
ifrån alla de länder!
Född är i natt
Jesus, vår glädje och skatt.
Ära ske Herren i höjden!

Jag står nu vid din krubba här

Alt. koral:




1. Jag står nu vid din krubba här,
du som är själva livet,
och fram till dej, o Jesus, bär
vad mej av dej är givet.
Ta mot min ande, själ och kropp,
mej fyll med kärlek, tro och hopp
och allt som dej behagar!

2. Förrän jag föddes såg du mej
och föddes till min frälsning,
förrän jag lärde känna dej
du gav mej löftets hälsning,
förrän du mej till mänska gjort
du utvalt mej till något stort:
att vara din för evigt!

3. Jag låg i dödens djupa natt,
men du mej ville smycka,
du kom och förde med en skatt
av ljus och liv och lycka.
Du sol som livets ljus har sänt,
du sol som tron i mej har tänt,
så skönt och milt du strålar!


4. Om, Jesus, du mej nåden ger
att evigt bli dej nära,
så vill jag redan mer och mer
dej i och med mej bära.
Ja, låt mej nu din krubba bli!
Kom, kom och fyll mej inuti
med dej och all din glädje!

För en utförligare och originaltrognare översättning, se Katarina Eliassons från 2006!

Saligt, saligt att Guds folk få vara

Alt. koral:



1. Saligt, saligt att Guds folk få vara!
Vittnesbörd om det vårt hjärta bär.
Tack för altarelden underbara,
i vars helga låga rening är!

2. Och med fröjd vi går dit Gud behagar,
med vår Konung fast förenade.
Herrens Ande alltid oss ledsagar
och med honom blir vi segrare.

3. Kristus i sin död besegrat döden,
allt blev vårt i hans uppståndelse.
Han stod upp i själva morgonglöden,
av hans liv vi går välsignade.

4. Härlighetens hopp är oss bebådat,
lyser klart och ger oss mod att gå.
Se, hans härlighet vi redan skådat,
men till större klarhet ska vi nå.

5. Jesus är vårt enda hopp på vägen,
Jesus är vår stilla, djupa frid.
Vi med honom himlaarvet äger:
Amen, lov och pris till evig tid!

O Gud, som mina steg ledsagar

EN ÄLDRE KRISTENS TACKOFFER PÅ SIN FÖDELSEDAG

1. O Gud, som mina steg ledsagar
ifrån min vagga till min grav,
dej helgas, främst bland mina dagar,
den dag du mej att födas gav.
I ditt beskydd, min högste vän,
jag lugn och lycklig firar den.

2. För svag är denna röst att lova
ditt milda, underbara råd.
Allt vad jag äger är din gåva,
allt vad jag njuter är din nåd.
Vad är det jag dej offra vill,
då allt, o Herre, hör dej till?

3. Att jag ifrån de späda åren
fått i din kunskap växa opp,
att faror som mej följt i spåren
ej helt förtagit mod och hopp,
dej tackar jag, o Gud, för det,
jag levt av din barmhärtighet.

4. För allt som har lyst upp min levnad,
för mödors lön, för vänners tro,
för hälsa, dagligt bröd och trevnad,
för husets och för hjärtats ro,
dej tackar jag, till tårar rörd,
och vet att jag av dej är hörd.

5. Jag ödmjukats i nödens stunder
och sorgen undervisat mej.
Men om för dem jag dukat under,
det var den stund jag glömde dej.
Jag tackar dej som gav och tog,
din nåd, o Herre, är mej nog.

6. Jag sörjer ej för morgondagen,
du, Herre, för mej sörja skall.
Din hand är aldrig från mig tagen,
när jag är trogen i mitt kall.
Vad fruktar jag, vad fattas mej,
o Herre, när jag dock har dej?

7. Vad mer, om hjärtat än skall blöda
en stund av korsets tyngd och kval?
Jag vet att tidens vedermöda
och några mulna timmars tal
ej är att likna mot den fröjd,
som väntar mej i himlens höjd.

8. O du som räknat mina dagar
och känner vad mej görs behov,
jag vet att du mej dock ledsagar
till målet genom alla prov.
Så är jag nöjd med ditt behag
och tackar dej för varje dag.

Ack, allt vad som fordom en vinning oss var

1. Ack, allt vad som fordom en vinning oss var,
det må vi nu räkna för skada! 
Blott det, att vår Jesus förlossat oss har, 
blott det kan nu göra oss glada. 
Vår egen rättfärdighet, fromhet och dygd 
det är dock en lustgård, som aldrig ger skydd, 
när solen oss börjar att bränna. 

2. Så låt oss nu räkna allt sådant för skam 
mot frälsningens kunskap den rena:
i honom, Guds eget, oskyldiga Lamm, 
är liv och förlossning allena. 
Blott Jesus har öppnat oss himmelens port, 
blott Jesus har uppfyllt och lidit och gjort 
allt, vad vi bort göra och lida. 

3. Vi har inte nog av den fromhet, de verk, 
som kommer allenast av lagen. 
Vi måste ju ha den rättfärdighet, märk, 
som Kristus har framhaft i dagen. 
Ty vem kan för lagen bestå blott en dag? 
Och är oss, ja, är oss väl given en lag, 
som nu kan oss saliga göra? 

4. Nej, lagen den dödar och kräver ju blott 
och slår därför ner oss till jorden. 
Men den, som sitt liv nu i Kristus har fått, 
helt frigjord från lagen är vorden. 
Ej så, liksom gällde nu lagen ej mer, 
fast hellre blott så, att man nu i den ser 
en vän, som man gärna vill lyda. 

5. Vi vet ju förvisso, att lagen är god, 
om vi den blott rätt kunde bruka! 
Den gavs till att krossa vårt köttsliga mod 
men inte att läka de sjuka. 
Nej, detta förmår blott vår Frälsare kär, 
och lagen ska driva och tvinga oss här 
att ta all vår tillflykt till honom. 

6. Hos honom, vår Jesus, vi vill då förbli 
och blott av hans kors oss berömma. 
Den skuldtyngda själ, som hans nåd har gjort fri,
den kan inte lagen fördöma. 
Men Jesus vårt liv fått en annan gestalt: 
vi själva är intet, men han är vårt allt. 
Pris vare vår Jesus, vår Konung!

I din vård som räcker till

1. I din vård som räcker till,
gode Gud, för alla,
jag min nästa lämna vill
och ditt namn åkalla:
Herre, var
hans försvar,
var hans hjälp i nöden,
styrk hans hopp i döden.

2. Med ditt fadershjärtelag
ville du mej lära,
att mot alla borde jag
syskonhjärta bära.
Denna plikt
ökad vikt
av det blod har vunnit,
som för alla runnit.

3. Ingen kristen glädjas kan
åt en broders skada.
Med de sorgsna sörjer han,
glädes med de glada.
Hatets röst
till hans bröst
ingen ingång finner,
avund där ej brinner.

4. Litet mindre eller mer
skall min håg ej fästa.
När, o Gud, din vilja sker,
sker också mitt bästa.
Vad mej här
nyttigt är
vet jag du förlänar
mer än jag förtjänar.

Res dej upp och fatta mod

Alt. koral:



1. Res dej upp och fatta mod!
Tvivla inte, Gud är god!
Om ditt verk än går omkull,
är du lika värdefull.

2. Varför ska du gräma dej
och bli mörk och bitter, säj,
trots att du en trogen vän
äger än i himmelen?

3. Vad som ännu ger dej kval -
otack, avund och förtal,
agg och hätskhet utan grund -
varar en så liten stund.

4. När du håller dej till Gud,
följa vill hans ord och bud,
ska han hjälpa dej till sist
ur all oro, sorg och brist.

5. Dröjer hjälpen än en tid,
Gud är ändå god och blid.
Han, din vän, har ändå ej
glömt dej och försvunnit, nej!

6. Lev i honom glad och god,
be med hopp och tålamod.
Sina änglar har han satt
att dej följa dag och natt.

7. Kunde än en moder kär
barnet sitt förgäta här,
ska vår Gud i himlen ej
någonsin förgäta dej.

Hör, i fria rymder skallar

1. Hör, i fria rymder skallar
stämda klockors högtidsljud!
Må nu alla som de kallar
glada följa deras bud!
Följ, mitt hjärta, följ att fira
andaktsstund för tro och hopp;
i dess spår skall kärlek spira
mot den ljusa himlen opp!

2. Låt oss våra röster blanda
med varandras sång och bön,
livas upp av samma anda
och få samma nådelön:
kraft att världen övervinna,
ödmjukhet och tålamod,
fröjd som aldrig skall försvinna,
hjärtlig tro att Gud är god.

3. Låt i Jesu namn oss alla
enas genom bönens ljud,
låt oss troget anbefalla
våra vägar åt vår Gud!
Där man bönens armar gärna
flätar omkring korsets stam,
där skall hoppet se sin stjärna,
följa den och hinna fram.

4. O min själ, din Gud är nära!
Hör idag hans ord och känn
Anden, som till dej vill bära
kraften och hugsvalelsen!
Strålen faller från det höga,
dimman skingrar sej och flyr
och för trons och hoppets öga
evighetens morgon gryr.

Aldrig är jag utan fara (alt. version)

1. Aldrig är jag utan fara,
kan dock alltid säker vara;
alltid någon nöd, men se:
alltid ock en Frälsare!
Aldrig fri från syndens smärta,
men dock tröstad vid Guds hjärta;
aldrig utan kamp och strid,
alltid dock på djupet frid.

2. Ofta jagad, ofta fången,
men dock aldrig helt förgången;
ofta utan kraft och råd,
aldrig utan hjälp och nåd.
Alltid täck för Faderns öga,
Jesus, fast jag tror det föga;
aldrig rätt tillfreds med mej,
alltid salig blott i dej!

3. Så du sorg och glädje delar,
att mej intetdera felar:
sött och surt i livets skål,
just så mycket som jag tål.
Men, o Jesus, när jag gråter,
giv, att hoppets glädje åter
trots all synd och nöd ändå
måtte övervikten få!

Såsom hjorten häftigt längtar

1. Såsom hjorten häftigt längtar
efter friska källans flod,
så mitt trötta hjärta trängtar
efter Gud som är så god.
Själen törstar, vänder sej,
Herre, Herre, efter dej.
När ska åter du behaga
skänka glädje åt de svaga?

2. Jag mitt bröd med tårar fuktar,
blandar upp min dryck med gråt
i en värld som dej ej fruktar 
men som döljer synd med ståt,
där ej mer din frid och ro,
bara jäkt och kiv tycks bo.
Styggelse kan där bedrivas
men rättfärdighet ej trivas.

3. Ej ditt hus nu folket gläder: 
öde står den helga ort
där de fromma mödrar, fäder 
sökt och funnit himlens port.
Med din stav som sviker ej, 
du dem förde hem till dej; 
deras barn, ifrån dej vikna, 
hjordar utan herde liknar. 

4. Men jag skall ej jämt bedrövas,
än är du vår Gud och vän. 
Du som nu mej låter prövas, 
är vår gode Fader än. 
Trygg i bön för folk och land
vill jag vandra vid din hand, 
tills de dina, evigt unga
får din nåd och makt besjunga.

Lovsjung vår Herres nåd och makt

Alt. koral från Siljansnäs:


1. Lovsjung vår Herres nåd och makt!
Se, spiran, som profeten sagt,
ej vikit ifrån Juda!
Nu erbjuds världen Herrens fred,
ty fridens Furste stiger ned
att frid på jorden bjuda.
I Betlehem, i Davids hus,
går upp ett stort, ett härligt ljus
för alla folk och tider,
och sanning, nåd och salighet
det över tid och evighet
på milda strålar sprider.

2. Den växer, dold för världens larm,
den starke segerhjältens arm,
som Israel förlossar.
Den nalkas, trygg för våldets hot,
den ljuvlige budbärarns fot,
som ormens huvud krossar.
Och i den låga krubban gömt,
så gudarent, så mänskoömt,
det hjärta börjat klappa,
som vittna skall att Gud är god,
och offra vill sitt eget blod
att ingen själ borttappa.

3. Dej kläd i helighetens skrud,
o Sion, låt din harpas ljud
nu klinga när och fjärran!
Brist ut och sjung, du Kristi brud:
Min ande fröjdar sig i Gud,
mitt hjärta prisar Herran.
Han kungjort har för oss sitt råd,
hans sanning, evig som hans nåd,
han hit med Sonen sände.
Han öppnat har för oss sin famn,
hans lov skall vara som hans namn
allt intill världens ände. 

Det finns ett hem dit stormens brus

1. Det finns ett hem dit stormens brus
ej någonsin skall nå,
ty i Guds kärleks himlaljus
ej mörker skall bestå.
O ljuva hem där jordens strid
en gång förbyts i himmelsk frid!

2. När solen dalar dit jag flyr
på bönens vingeslag,
när nästa morgonrodnad gryr
min blick höjs till Guds stad,
och under dagens kamp och strid
min själ där finner ljuvlig frid.

3. Där finns ej sorg, där finns ej nöd,
var tår avtorkas där,
och syndens lön, den bittra död
av liv uppslukad är,
där jordens trötte vandringsman
för evigt ro och vila fann.

Vår tro i tidens nöd och natt

1. Vår tro i tidens nöd och natt
ej alltid målet ser,
vi bär en oförgänglig skatt
i kärl av stoft och ler,
men han som salighet oss vann 
är varje stund vår Frälserman.

2. Här strider vi mot synd och skam
i hjärtats dolda rum,
kom, helge Ande, hjälp oss fram
till evangelium:
att han som salighet oss vann
är varje stund vår Frälserman.

3. Han är oss när i Skriftens ord,
vår kost i kallets id,
och vid vart dukat nattvardsbord
han räcker oss sin frid,
ty han som salighet oss vann
är varje stund vår Frälserman.

4. Var själ som tror på Herren Krist
i honom har det ljus
som leder fram en gång förvisst
till Sions berg och hus,
där han som salighet oss vann
för evigt är vår Frälserman.

Bevara, Gud, vårt fosterland

Alt. finsk koral:


Alt. norsk koral:


1. Bevara, Gud, vårt fosterland!
Håll över det din starka hand
och var dess hägn i strid som frid,
i sorgens som i glädjens tid.

2. Gud, skydda detta kära land,
från sjö till sjö, från strand till strand.
Sänk över det din milda vård,
som sommardagg på rosengård.

3. Välsigna varje trofast själ,
som önskar det av hjärtat väl,
men slå vart ondskans uppsåt ned,
som vill dess fall och stör dess fred.

4. Låt det få bli och vara ditt,
befolkat, tryggat, glatt och fritt,
på kärlek bördigt som på råd
och uppfyllt av din Andes nåd.

5. Du hjälpte det ur mörker opp
liksom en blomma ur sin knopp,
så låt det intill tidens slut
nu i ditt ljus få vecklas ut.

6. Det ljuset är ditt helga ord,
en sol för himmel och för jord.
Giv att det klart oss lysa må
och aldrig mer ifrån oss gå.

Jag är främling, jag är en pilgrim

1. Jag är främling, jag är en pilgrim,
blott en afton, blott en afton bor jag här.
Försök ej hindra mej från att följa
Guds folk på väg genom sand och bölja!
Jag är främling, jag är en pilgrim,
blott en afton, blott en afton bor jag här.

2. Resemåltid i hast jag äter,
som ett ilbud, som ett ilbud stannar ej.
Jag står omgjordad kring mina länder,
har vandringsstaven i mina händer;
resemåltid i hast jag äter,
som ett ilbud, som ett ilbud stannar ej.

3. Lammets blod har mitt dörrträ tecknat,
mej beseglat, mej beseglat, jag är hans.
Ej syndens surdeg jag mer vill smaka,
iväg jag hastar, ser ej tillbaka.
Lammets blod har mitt dörrträ tecknat,
mej beseglat, mej beseglat, jag är hans.

4. Lammets måltid mej saligt hugnar
som en försmak, som en försmak av hans ro.
Med skodda fötter ur träldomsbandet
jag går att finna det goda landet.
Lammets måltid mej där ska hugna
i en evig, i en evig fröjd och ro.

5. Jorden har ej den ro jag söker,
nej, jag längtar, nej, jag längtar till Guds stad.
Där gråter ingen, där slutar nöden.
Där bor ej synden, dit når ej döden.
Jorden har ej den ro jag söker,
nej, jag längtar, nej, jag längtar till Guds stad.

6. Gode herde, om ett jag ber dej:
följ och led mej, följ och led mej alltid du.
Så glad jag ilar nu till ditt möte,
till dess jag vilar uti ditt sköte!
Gode herde, blott ett jag beder:
följ och led mej, följ och led mej alltid du!

Stå upp, för solen fram har gått

Alt. koral:



1. Stå upp, för solen fram har gått
ur nattens dunkla sköte!
Ur graven Jesus har uppstått,
gå salig till hans möte!
Han har besegrat dödens makt
och livet fram i ljuset bragt
till hela världens glädje.


2. Ur syndagraven nu stå upp
och sök det rätta livet!
Nu för din längtan och ditt hopp
ett härligt mål är givet.
Till himmelen, där Jesus är,
du rikta må din själs begär,
om du vill målet hinna.

3. På korset offrat har Guds Lamm
en evig frälsning funnit,
och lejonet av Juda stam
har härligt övervunnit.
Oss givs rättfärdighet och frid,
vår löftesman i väldig strid
har fienderna slagit.

4. Men eftersom han seger vann
bör även du nu strida,
för kraft till striden skänker han
och seger kan du bida.
Med tillit upp till honom se
och i förnyat leverne
din Frälsare nu tjäna.

5. Räds ej för djävul, värld och död
och mörkrets hela skara!
Han lever, hjälparen i nöd
och kan dej väl bevara.
Den starke segerhjältens hand
som sönderbrutit dödens band
är än de svagas styrka.

6. O Herre Jesus, du som är
från död till livet gången,
låt aldrig fiendernas här
mej svage hålla fången.
Nej, giv mej nåd att verka fritt
och tjäna dej i riket ditt,
där du oss plats förvärvat.


7. Du prisas här i skröplighet
av dem som nåd har funnit,
men bättre i din härlighet
av dem som målet hunnit.
Du köpt oss fria med ditt blod,
så Jesus, ge oss kraft och mod
att seger med dej vinna!

En tankfull fiskare satt en gång

1. En tankfull fiskare satt en gång
och hörde vår Herre tala.
Så skönt ej klingade änglasång,
ej silver i kungasalar.
I fiskebåten vår Herre satt
och folk i mängder på stranden glatt
nu lyssnade till Gudsordet.

2. Nu Simon! sade Gud Faders Ord
då han sin predikan slutat,
ta åter åror och nät ombord,
bemanna på nytt din skuta!
Långt ut på djupet nu garnen sätt,
det är på tiden om jag ser rätt,
och sen följs vi åt på vägen!

3. Ja, Mästare, sade Simon matt,
det kunde vi gott behöva.
Vi slet förgäves vår långa natt,
ditt ord är dock värt att pröva!
Från tvivel var han alls inte fri,
men spegla, tvivlare, dej däri:
han gjorde som Herren sade!

4. Så avbröt Simon sin middagsrast,
men strök nästan med på kuppen!
Hans skuta krängde och nätet brast,
en jättefångst - hur få upp den?
Han till sej vinkade vänner då,
av fiskar fulla blev skutor två
och började nästan sjunka.

5. Då fiskar-Simon det tecknet såg,
han föll ner för Jesu fötter
och sade: Herre, ifrån mej gå,
i synd har jag mina rötter.
Men Herren sade: Var inte rädd,
nej, följ mej bara och var beredd
att människofiskar fånga.

6. Så gjorde Simon sitt bästa val,
hos Ordet han gick i skola,
och folk han fiskat i tusental,
de skiner nu klart som solar.
Men än finns arbetstillfällen i
det stora människofiskeri
som Herren och Simon grundat.

7. Än finns på jorden ett fiskarlag
som kallas Sankt Petrus gille,
så folk kan fiskas ännu idag
som Mästaren Jesus ville.
Från mörkrets rike de förs till Gud,
där fritt de evigt far in och ut
och glädjen dem alltid följer.

8. Med ljus vi kommer, med kors vi går,
vi vill ingen själ bedraga.
Det vet ju alla vi kallar på
att synden de ska försaka.
Vi visar öppet vårt livsuppdrag,
vårt nät vi lägger på ljusan dag
och inte i trånga vikar.

9. På hjärtedjupet vi lägger ut,
där bottnar ej ytligheten.
Vi lägger nät på vår Herres bud
och bärgar för evigheten.
Men den som bara till tiden trår,
då ej ett endaste ord förstår
och grips ej av det vi talar.
 

O salighet, o gåtfullhet

1. O salighet, o gåtfullhet,
o Kristi törnekrona,
//: som mer än världens visdom vet
och varje synd kan sona! ://

- - -

2. Nu all min synd du tagit har,
av fröjd vill hjärtat gråta.
//: Jag är ditt barn, du är min Far,
o salighetens gåta! ://

Ge oss än en stund av nåd, o Jesus

1. Ge oss än en stund av nåd, o Jesus, 
när vi nu har samlats i ditt namn! 
Gör oss stilla, stilla för din Ande, 
led oss alla till din öppna famn! 
Duka än som en gång mitt i öknen 
för ditt Israel ditt rika bord! 
//: Ge åt var och en vad den behöver 
av det sanna livets ord! ://

2. Ge oss än en stund av nåd tillsammans, 
såsom du ditt folk så gärna ger, 
och låt dina varningar och löften 
tränga djupt i våra hjärtan ner! 
Du ju vet, vi ingenting kan ta oss,
om du, Herre, inte ger oss det.
//: O så ge oss mer än vad vi ber om,
visa oss din salighet! ://  

3. Ge oss än en stund av nåd, o Jesus,
låt ditt frälsningsord oss alla nå!
Hjälp oss att i tacksamhet ta vara
på de kallelser vi än kan få! 
Låt det ske, att särskilt denna stunden
för oss djupare i ordet in!
//: Se, vi lämnar allt i dina händer;
saken, Herre, är ju din! ://

Fra fjord og fjaere

1. Fra fjord og fjære,
fra fjell og dyben dal 
et "Ære være"! 
idag gjenlyde skal. 
Fra kirketårne 
i fryds basuner støt 
for Guds enbårne 
som er idag oss født. 
Nu er vi kårne, 
nu er vi frelst av nød! 

2. Til kirken samle 
seg fra hver gård og grend 
de unge, gamle, 
av kvinner og av menn! 
Vi ønsker eder 
så glad en julefest, 
Guds rikes gleder, 
Guds fred i Jesus best, 
hos hver som greder, 
Vår Herre selv vær gjest! 

3. Guds store under! 
Vi har hans engler hyst, 
Krist hos oss blunder, 
Guds fred på jord er lyst! 
Ja la kun høres 
Guds barns halleluja, 
la strengen røres 
for Krist i Davids stad! 
Nu skal vi føres 
med ham til himlen glad. 

4. I Krybben smiler 
Gudsbarnets nådeskinn 
mot hver som iler 
med hyrder til ham inn. 
Ved krybben nede - 
hvor bliver sjelen full 
av bønn å bede, 
av myrra og av gull, 
der er det glede, 
Gud er oss hjertens hull. 

5. Ha takk, som treder 
til armods hytter ned! 
Ha takk, som gleder 
oss med din søte fred! 
Kom inn, o Kriste, 
tenn lys i hvermanns gård, 
la isen briste, 
gi varme snart og vår, 
la ingen miste 
hva godt din fødsel spår! 

6. Her ute kulde 
er nu og dypen sne, 
Guds himler fulle 
av stjerner dog å se. 
For oss opptennes 
en deilig nådens sol, 
Guds åsyn vendes 
til oss fra himlens pol; 
når all ting endes, 
vi der skal holde jul.

Barmhärtig, nådig vill vår Gud

Alt. koral:
 

1. Barmhärtig, nådig vill vår Gud
att vi med lydnad för hans bud
vårt hopp till honom ställer!
Han hjälpa vill i brist och nöd,
han skänker både must och bröd
till fröjd och uppehälle.
Med redlig flit och trogen bön
vi glada delar mödans lön.

2. Men du som dessa mildhetsprov
med vishet, värdighet och hov
ej tacksamt njuta lärde,
din näring blir för dej ett gift
och ditt begär en djurisk drift
som glömmer mänskans värde.
Den som har buken till sin gud,
han syndar mot Guds första bud.

3. Vad du förtär i överflöd
du från din nästa i hans nöd
med gudlös hårdhet rövar.
Och på din egen kropp och själ
med detta rån, o lustans träl,
ett självmord du förövar.
Ack, rusa ej så blind och djärv,
o syndare, till ditt fördärv!

4. Vak upp, bed Gud om kraft och mod
att mot ditt eget kött och blod
till manlig strid dej rusta!
Låt hjärtat ej betungat bli
av dryckenskap och frosseri
och denna världens lusta!
Se till att Herrens dag ej må
för hastigt över dej uppgå!

5. Ty se, den dagen komma skall
liksom en snara, sträckt till fall
för alla syndens trälar.
Gud, hjälp oss därför leva så,
att vi till evig tid ej må
fördärva våra själar!
Lär oss med vaksamhet och bön
att undfly synden och dess lön!

Ack jordens barn, vår tid är kort

1. Ack jordens barn, vår tid är kort 
och våra dar förrinner: 
de som en skugga hastar bort 
och som en rök försvinner. 
Vi ser oss om; och åter är 
ett år tilländalupet:  
dess nöjen liksom dess besvär 
har sjunkit ned i djupet, 
i tidens hav, 
den vida, allom öppna grav. 

2. Vid årets början mångas hopp,
i sköna färger brutet,  
dess hela bana mätte opp,
men släcktes innan slutet. 
Så många då i sorgfritt hus 
med barn och maka bodde; 
så många då på framtid ljus, 
på liv och hälsa trodde, 
men lades sen
i graven under mull och sten. 

3. Åt mej du livet än förlänt, 
än låter du mej vandra. 
O Herre, har väl jag förtjänt 
att skonas mer än andra? 
Ack nej, det gör din blotta nåd, 
din kärlek utan ände, 
att jag må se se mitt överdåd 
och inse mitt elände, 
jag syndaträl, 
som tänkt så lite på min själ! 

4. Jag är det trädet i din gård, 
som skulle sparat bliva, 
att en gång, tacksamt för din vård, 
det måtte frukter giva. 
Den ömma vård du tog därom
från år till år du ökte;  
och varje år du återkom  
och frukt på trädet sökte: 
Du kom i år, 
men lika i ofruktbart det står. 

5. »Hugg ner det trädet», säger du, 
»det fruktlöst ut sej breder!»
»Nej, låt det stå ett år ännu!» 
Så Jesus för mej beder. 
Ja, bed, du gode vingårdsman,
din bön allena gäller, 
och hjälp, att frukt jag visa kan, 
förrän mej döden fäller. 
O Jesus, bliv 
den svages kraft, den dödes liv. 

6. Mej föd och vattna med ditt ord 
och med ditt blod så trogen, 
att jag med nytta för din jord 
blir för din himmel mogen. 
Mej för din nåds och kärleks skull 
till Andens frukt uppliva,
ty snart, där trädet föll omkull, 
där skall det ock förbliva. 
Låt för ditt namn 
mej falla, Jesus, i din famn.

Pris vare Gud! Allena han fullkomlig gåva skänker

1. Pris vare Gud, för endast han 
fullkomlig gåva skänker! 
Han skänka vill och skänka kan 
mer än jag ber och tänker. 
Han dagens ljus från fästets höjd 
allt levande förunnar, 
han bjuder livets sanna fröjd 
ur nådens rika brunnar 
- ja, bara han 
den rätta glädjen skänka kan. 

2. Han gav mig av sin rikedom 
mitt hem, mitt kall i tiden, 
min arbetshåg, min egendom, 
mitt mod i levnadsstriden. 
Från år till år, från dag till dag 
hans omsorg jag fått röna. 
Jag älska lärt hans rikes lag, 
hans tempelgårdar sköna, 
hans sannings ord, 
hans verk i himmel och på jord. 

3. Att tacka dig, o Gud, mig lär. 
Ge mig det barnasinne  
som livets alla dagar bär 
din trofasthet i minne. 
Du älskar rikt och handlar stort: 
så låt mig inte glömma 
det goda du min själ har gjort, 
men det i hjärtat gömma, 
och prisa dig, 
i dina gårdar fröjda mig. 

4. O Gud, mitt fäste och min borg 
i livets prövningsdagar, 
giv att jag ej i syndig sorg  
mot dina rådslut klagar, 
men tåligt vandrar ledd av dig, 
om sårad fot än blöder, 
där Jesus själv gått före mig 
och där hans hand mig stöder. 
En liten tid, 
och sedan ger du salig frid. 

5. När nya himlar och ny jord, 
o Fader, du bereder, 
till glädjen vid ditt rikes bord 
din Son de trogna leder, 
och fridens Ande boten är 
för vad vi här fått lida,  
så låt oss glada vandra här  
och sist i hoppet bida 
fullkomlig fröjd 
hos dig, vår Gud, i himlens höjd.

Jag är trött och går till ro

1. Jag är trött och går till ro,
släcker ljusen i mitt bo.
Fader, du i kärlek ser
mej och bönen som jag ber.

2. Fast jag denna dag, o Gud,
brutit mot din kärleks bud,
är du ändå lika god,
renar mej i Jesu blod. 

3. Kom, o Herre, till oss in,
all vår oro övervinn,
sänd oss, Gud, din änglahär
var vi än i världen är.

4. Vänner, släkt i stad och land,
låt dem vila i din hand,
alla mänskor, stora, små,
låt dem också vila så.

5. Kom med läkedom igen,
slut de trötta ögonen,
ge oss alla frid och ro
i vår Herres Jesu tro. 

Gud, stanna när dagen ställer

1. Gud, stanna när dagen ställer
sin lykta undan till slut!
Var hos oss när mörkret väller
från nattens slussar ut!

2. Ja, låt över dal och höjder
din stjärnmantel utbreda sej,
så ska både sorg och fröjder
få komma till ro hos dej.

3. Var hos oss och fyll våra drömmar
med änglarnas ljusa fred,
din Ande som varma strömmar
låt susa till oss ned.

4. Kung Jesus som vunnit seger
vill omfamna alla de små,
på änglarnas himlastege
får barnasjälarna gå.

5. Gud, möt oss när dagen ställer
sin lykta undan till slut,
så paradisljuset väller
från nattens slussar ut!
 .

Medan man lever i världen här

 
1. Medan man lever i världen här
skall man besinna och minnas det väl
att döden snart skall oss gästa:
"O människa, du skall nu följa med mej,
jag vill inte längre fördröja med dej",
så kallar han oss och vår nästa.
O Jesus, o Jesus!
Hjälp oss betänka vårt bästa.

2. Den stund vi lever och mår helt väl,
då aktar vi litet vår fattiga själ,
som synden skall dyrt få betala.
Vi river och slår efter världens ting,
vår håg den löper all världen omkring
och önskar så tiden förhala.
O människa, o människa!
Ja, det skall din själ få betala.

3. Lekamen lägges i jorden igen,
den rörs inte mer än en nergrävd sten,
när livstiden väl går till ända!
Nu vänner och fränder tar pengar och gull,
din kropp de begraver i svarta mull,
men godset vill de använda.
O människa, o människa!
Vart tror du att själen skall lända?

4. När själen kommer för domen att stå,
hon darrar och fruktar för hur det skall gå
och minnena känns då så svåra.
Hon ser sina gärningar framför sej stå
och ville då gärna vara långt därifrån,
hon fäller otaliga tårar.
O människa, o människa!
Vad vill du din Herre då svara?

5. Så kläd den nakna och låna hus därtill,
och visa dem väg, som du ser fara vill,
och hjälp att de döda begrava.
Hugsvala den som bedrövad är
och vårda den sjuke, hans börda bär,
de gärningar vill Gud av oss hava.
O människa, o människa!
Gör det i alla dina dagar.

6. Men tro dej inte förtjäna därmed
Gud Faders vänskap och andliga fred,
den ges för vad Sonen fick lida:
han har ju så dyrt återlöst din själ
med pina och död, han vill lösa dej väl
från evig ångest och kvida.
O Jesus, o Jesus!
I tron vi din ankomst må bida.

Kom regn ifrån höjden

Alt. koral:



Alt. koral:


1. Kom regn ifrån höjden, låt jorden upplivas
som liljornas dal,
så allt vad oss Jesus har lovat må givas
i tusendetal! 
Han vill ju vårt arma, förtorkade mod
förfriska och läska
med himmelens vätska
//: från lustgårdens flod :// 

2. Kom, himlarnas källa, låt strömmarna flyta
i vårmånad blond,
så blomster och frukter din trädgård må pryda
och sätta i stånd! 
Ja, se hur ett hjärta, mer nedstämt än glatt,
bland gravar och bårar
med suckar och tårar
//: vill famna sin skatt ://

3. Kom tröstare ljuva, kom, sinnenas styrka,
mitt hjärtas behag!
Kom, vin, att oss läska i ångestens torka
med himmelens smak!
Så kan jag till bönen frimodigt gå fram,
ja, strax till dej hinna
att utrustning finna
//: och nåd från Guds Lamm ://

4. Kom, heliga olja, och smörj mina krafter,
ja, allting i mej,
så allt jag ska tänka och göra härefter
må verkas av dej,
så dina lycksaliga frukter må stå
som skönaste gröda
och dagligen döda
//: all självisk åtrå ://

5. Kom, duva, låt kärlekens värme få finnas
i hjärta och hand!
Låt allt vad dej känner alltmera förbindas
med kärlekens band,
så aldrig vi vrider oss in eller ut,
men trofast vill vandra
och så med varandra
//: når himlen till slut ://

6. Kom, Barnaskapsande, mej "Abba" lär ropa
med hjärta och mun.
Ge visshet om arvet Guds barn allihopa
ska få om en stund.
Ja, må du mej alltid, min salighets pant,
om himlen erinra,
där kronan ses tindra
//: som Jesus oss vann ://

Välsigna, Gud som makten sänder

1. Välsigna, Gud som makten sänder, 
och styrk vår överhet med nåd. 
Du lagt vår välfärd i dess händer, 
så stöd den med ditt visa råd. 
Ge kraft och kärlek, frid och sämja. 
Låt enighet vår gärning främja. 

2. Välsigna, Herre, och bevara 
all världens folk. Låt vid ditt ord 
oss vart och ett ditt folk få vara, 
lagbundet, fritt på brukad jord. 
Låt tro och heder bland oss bygga 
och rätt och sanning oss betrygga.

3. Välsigna, Gud, i alla öden 
och skydda du vårt fosterland. 
För det till ljus, styrk det i nöden, 
välsigna brödet i vår hand. 
Låt släkte efter släkte lära 
att vittna, Herre, om din ära. 

Tio kyrkogångare

1. Tio kyrkogångare

möttes alla tio,
regnet skrämde en av dem,

och därmed var de nio.

2. Nio kyrkogångare

snarkat utan måtta.
En försov sej rätt rejält,

och därmed var de åtta.

3. Åtta kyrkogångare,

solen skiner nu.
En for ut till stugan sin,

och därmed var de sju.

4. Sju små kyrkogångare

hade kroppskomplex.
En gick jämt på träning,

och därmed var de sex.

5. Sex små kyrkogångare

satt i sina hem.
En blev fast vid teven,

och därmed var de fem.

6. Fem små kyrkogångare,

goda råd är dyra:
trädgårn måste krattas,

och därmed var de fyra.

7. Fyra kyrkogångare

ännu man fick se.
En blev stött på pastorn,

och därmed var de tre.

8. Tre små kyrkogångare

fortsatte att gå.
För en var psalmen okänd,

och därmed var de två.

9. Två små kyrkogångare

satt i kommittén.
Snart så blev de osams,

och därmed var de en.

10. En kyrkogångare

bad till Herren då,
tänkte på en ensam själ,

och plötsligt var de två.

11. Två små kyrkogångare

lät Guds Ande styra,
mötte några vänner,

och plötsligt var de fyra.

12. Fyra kyrkogångare

stressade med måtta,
läste Bibeln, sjöng och bad,

och plötsligt var de åtta.

13. Åtta kyrkogångare

handlar denna text om:
de fick se behoven,

och plötsligt var de sexton!

14. Sexton kyrkogångare

hör vi på oss kalla:
Kom, följ med och fira

att Jesus är för alla!

AMEN!

[Övers. fr. norskan, reviderad version 100803]