Till Betlehem mitt hjärta

1. Till Betlehem mitt hjärta
i stilla pilgrimsfärd
nu skyndar från den smärta
som bor bland tidens flärd.
Där vill min själ sej gömma,
där har min tro sin skatt.
Jag vill ej Jesus glömma,
sen han fått hjärtat fatt.

2. Men varför kan jag skåda
all världens Herre här,
där lyktan kan förråda
blott armod, nöd, besvär?
Hur kan väl himlens förste
i mörka stallet bo,
av konungar den störste
i krubban söka ro?

3. Jo, genom det du visar
att du är allas vän,
så tiggaren dej prisar
såväl som konungen.
Den ringaste på jorden
du ödmjukt närmar dej
och säger kärleksorden
som tron tillägnar sej.

4. Tillbedjande jag skådar
dej Gud och mänska sann!
Du i ditt ord mej bådar
allt gott du vill och kan.
Så ringa och så mäktig,
så liten och så stor,
från himlen hög och präktig
du kom och bland oss bor.

5. Kom, kom, jag har upplåtit
mitt hjärtas dörr för dej,
du som mej allt förlåtit,
med Gud försonat mej!
Kom, Jesus, för att gästa
här i mitt hjärtas hus
och vårt förbund befästa
i nåd, i tro, i ljus!