Fridens Gud, oss frid förläna

1. Fridens Gud, oss frid förläna: 
hör oss, milde Herre Gud! 
Hjälp oss att dej troget tjäna, 
fäst oss vid din viljas bud, 
så att vi med helgad ro 
får i fridens hyddor bo. 

2. Ack, där synd och svek får råda 
hjälper inte svärd och spjut! 
Skuld på skuld ses förebåda 
nöd och undergång till slut. 
Världslig vishet, världsligt mod 
hejdar ej fördärvets flod. 

3. Frid i landet du oss give, 
frid i husen följe den. 
Makar, syskon, grannar live 
fridens anda, kärleken. 
Frid i hjärtat, Jesus, bjud, 
frid med mänskor och med Gud. 

4. "Frid på jorden!" sjöngs i höjden, 
Jesus, i din födslostund. 
Frid från himlen utgör fröjden 
av ditt saliga förbund. 
Men i denna prövotid 
vinns den inte utan strid. 

5. Hjälp oss du, o kärleksrike, 
styrk oss med din Ande god, 
du vår Konung i det rike, 
som du köpte med ditt blod. 
Här med oss mot synden strid, 
tills vi når en evig frid.

Jesus ha i ständigt minne

1. Jesus ha i ständigt minne,
vill du bli Guds barn och vän.
Jesus bär i hjärtat inne,
Jesus ha för ögonen.
Vid din möda, vid din vila,
i din glädje, i din nöd:
se på Jesu liv och död.

2. Se på Jesus, då upplivas
tro och kärlek i din själ.
Till allt gott du då ska drivas,
när du ser hur han gjort väl.
Verka såsom han i tiden
det som evigt frukter bär.
Verka medan dagen är.

3. Se på Jesus när du döden,
när du domen för dej ser.
Jesus än i sista nöden
ger den frid ej världen ger.
Bed som han och böj ditt huvud:
Jesus fullgjort allt för dej,
Jesus tar din själ till sej.
 

Den tröst är stor

Norsk, något förenklad melodiform:



Den tröst är stor,
att saliga är de
som hör ditt ord, bevarar det och tror.
Jesus, låt nu detta ske!
Ge oss ditt liv,
Andens röst i vårt bröst,
så vi av ordets saft
må växa till i kraft,
nåd utöver nåd nu får
och till trons fullbordan når,
genom dej i himlen står!

Jesus, som en skatt vi vaktar

1. Jesus, som en skatt vi vaktar 
vad du gav i kallelsen, 
att du värdiga oss aktar 
att ännu förbli i den:
tack för att du mig betraktar 
som ditt barn och som din vän. 

2. När du hjälpte oss bejaka 
det du gav i kallelsen, 
gav du nåd att bedja, vaka 
vid ditt Ord och nattvarden. 
Där fick vi din närhet smaka 
och med den förvandlingen. 

3. Jesus, du som kan regera 
bättre än vi anar det, 
du kan kalla många flera 
till din kära kristenhet 
och igenom dem ge mera 
hopp åt världens mänsklighet. 

4. Ännu kan det tid behövas, 
ännu några dar och år, 
där vi som din Kyrka övas 
för den gudstjänst, som består. 
Ännu vill du att vi prövas 
tills vår tro till mognad når.

Text och copyright: Christian Braw, publicerad med tillstånd

Här utan sky och skugga

1. Här utan sky och skugga
i salig, himmelsk fred,
här ville Petrus bygga
och aldrig stiga ned.
Här vore gott att bo!
Här vill vi också vara,
förbli i helgons skara,
i oavbruten ro!

2. Men, Petrus, sådan boning,
den kräver Guds Sons blod!
Vår frälsning och försoning
går fram ur korsets flod.
Du måste stiga ned!
Med Jesus får vi lida,
men också glatt förbida
Guds ljusa frid och fred.

3. Nu kan du världen svara:
Vi Jesus sett och hört,
på berget uppenbarad.
Vi ingen vilsefört!
Av diktad fabel blev
ej vårt förstånd bedraget,
och Gud har själv behagat
att syna vad vi skrev.

4. Och darrar än ditt öra
av korsets hammarslag,
du kan från himlen höra
Guds röst varenda dag.
Ja, själva dödens natt
av Herrens klarhet brinner,
när Anden oss påminner
att Jesus är vår skatt.

Förunderligast på vår jord

1. Förunderligast på vår jord
är Jesu Kristi rike.
Dess härlighet är stor, så stor
att det ej har sin like.

2. Visst är det dolt som själ i kropp,
men lätt dess kraft du kände.
Som staden högt på bergets topp
det märks till världens ände.

3. Dess hemlighet är Herrens ord,
som skapar vad det nämner,
som höjer dalar på vår jord
och berg med marken jämnar.

4. Med det till dop vårt vatten blir,
välsignat vin vi dricker,
från dopet väller hopp och liv,
oss kalken vederkvicker.

5. Med det Guds kämpar krafter får
när de av trötthet snavar, 
så de kan le åt banesår
och springa över gravar.

6. Med det av vatten skapas vin
och paradis av öken,
med det går ljus i hjärtat in
fast världen går i töcken.

7. Låt höras ropet som nu går
att riket har lagts öde,
Gud kröner likafullt dess år
med fruktbarhet och gröda.

8. Dess glans går upp som ax ur vång,
som vår i vissna lunden,
ja, som Guds sol vid fågelsång
i kalla morgonstunden.

9. Det är den store kungens glans,
som korsets död fick lida
för att vi livets segerkrans
ska bära vid hans sida. 

10. Och när han kommer i det blå
är kristnas kamp till ända,
vad troende i spegeln såg
de saliga ska känna.

11. Ja, då är riket vi nu får
i synlig prakt tillstädes
i evighetens jubelår
med rätt och fred och glädje!

Din rikssak, Jesus, vara skall

1. Din rikssak, Jesus, vara skall
min största härlighet. 
Tack att jag också fick ditt kall
och nu får vara med!
Ovärdig är jag, Herre kär,
att stå som en i rikets här,
men du som kallat mej vid namn
och ömt mej slutit i din famn
skall ge mej makt
att gå dit du har sagt.

2. Ge mej en känslighet lik din 
för världens sorg och harm!
Slut mej i dina smärtor in
och gör mej stark och varm!
Lär mej att skåda med din blick
vart folk som liv och gränser fick,
att bära världens nöd och skam
i bön och längtan till dej fram,
att gå åstad
uthållig, stark och glad!

3. Då vet jag att mitt öga får
en härlig utsikt se,
när det mot livets afton går
för både lust och ve:
Guds rike står i sommarskrud,
och Kristus går där med sin brud,
en skara krönt med livets krans,
från varje folk och språk som fanns;
nu firas det
i evig salighet! 

Du som är morgonrodnadens klarhet

1. Du som är morgonrodnadens klarhet
lyser nu upp både himmel och jord.
Bortdrivet, skingrat är jordlivets mörker,
och alla himlar får ljus ifrån dej.
Ja, så som ljuset går fram ifrån solen,
så strömmar misskund och nåd ifrån dej.

2. Du är en rikt överflödande källa,
bräddfylld av nåd till de nödställdas hjälp.
Genom din kärlek, som dragit mej till dej,
de som är döda i synd ska få liv.
Ja, både sotsvarta, lata och kalla
ska i din blödande kärlek få liv.

Text: Birgitta Birgersdotter (1303-1373), ur skolantologin "Från Bibeln till Blanche", ngt bearb. A.H. 2010 

Musik: Joel Blomqvist ("Jesus, min Herre"), alt. 1100-talsmelodin "Veni, veni Immanuel"

Den äldsta avbildningen av Birgitta (Johannes Junge ca 1425):

Ert hus ska ni bygga på Ordets fasta grund

Alt. melodi:



1. Ert hus ska ni bygga på Ordets fasta grund!
Då rubbas ej muren i stormarnas stund.
Låt hemmet få stå i skydd av Kristi kors!
Då viker ej väggen för frestelsers fors.
Där korset står vakt,
tappar mörkret sin makt.

2. Låt Herren välsigna er ande, själ och kropp,
låt honom er fylla med kärlek, tro och hopp.
Ja, morgon och kväll, det redan nu bestäm,
sänd bönens vita duva med bud från ert hem.
Där bön hålls vid makt,
står Guds änglar på vakt.

3. Be honom som inbjöds till Kanas bröllopsfest
att under alla skiften bli kvar som hedersgäst!
Välsignad var plats, som Jesus kallar sin,
där Herren själv får stanna kan vatten bli vin,
och friden står vakt
över hjärtanas pakt. 

4. Gud signe er båda tills livets sol går ned!
Det lyser på vägen av Herrens frid och fred.
Han före er fram till fest i himmelen,
där inga som möts måste skiljas igen,
där kärlekens makt
uppnått allt som Gud sagt.

Det kom ett glädjebud till detta landet

1. Det kom ett glädjebud 
till detta landet,
ett ord om livets Gud,
den ende sanne,
och ordet genljöd genom höga salar,
ljöd genom skepp och kor,
vid dopfunt, altarbord,
kring berg och dalar.

2. Av trä och stål och sten
vi byggt en kyrka,
men liv kan bara en
med Anden verka.
Om provets eld ej våra byggverk sparar,
men smälter allt till sist,
vår tro vet lika visst:
Guds ord, det varar.

3. Se, under dom är vi
och våra byggen.
Snart är vår tid förbi
och blir som hyggen.
Men från vår korta dag en lovsång stige
med tack för glädjens bud,
ett ord om livets Gud
och nådens rike.

Denna stund är nu till ända

 

Denna stund (fest, dag, bok, väg, färd et c)

alt: Detta tal (verk, garn, liv et c) 

är nu till ända.
Gud, vår Fader, låt allt lända
dig till ära, lov och pris.
Jesus, må du oss omvända
och din Ande till oss sända,
så envar blir from och vis.
//: Hjälp oss väl vårt lopp fullända,
trygga vad som än må hända,
ha ditt ord till själaspis ://
Amen, amen, amen. 

I dina händer, Fader blid

Sista strofen (med trefaldigt Amen):



Alt. koral (från Lima och Transtrand)


Alt. koral:


1. I dina händer, Fader blid,
från nu och intill evig tid
jag lämnar mej med vad jag har.
Tag, Herre, allt i ditt förvar.

2. Mitt liv, min kropp och ande är
din egendom, o Herre kär.
Bevara själv vad dej tillhör,
att intet ont mej skada gör.

3. I dej är jag av hjärtat nöjd,
du är min enda tröst och fröjd.
I all min nöd och stora brist
är du min hjälp, det vet jag visst.

4. Det är min tro, o Fader blid,
hjälp att jag alltid blir därvid.
Ifrån ditt barn du aldrig vik,
att jag må ärva himmelrik. 

(Amen, amen, amen).

Kom, hjälp mej du som hjälpa kan

BÖN

1. Kom, hjälp mej du som hjälpa kan! 
Du ser hur svårt jag strider. 
Mitt hjärta trött av tunga band
i hopplös kamp sej vrider. 
Mitt kval i ord jag ej får sagt, 
det onda fick så väldig makt,
som brand i bröstet svider. 

2. Ja, hjälp mej du som hjälpa kan,
till dej min bön jag vänder. 
Du stred ju själv och övervann,
så mörkrets makt du känner.
Min nöd är stor, i natt min själ: 
kom till mej du som vill mej väl 
och räck mej dina händer.

Jesus allt mitt goda är

Alt koralversion:

Alt. tysk koral:


Alt. koral:
 

1. Jesus allt mitt goda är,
han har sej för mej utgivit.
Han mej på sitt hjärta bär,
i sin bok har han mej skrivit.
Annat allt förgängligt är,
Jesus vill jag hålla kär.

2. Jag ej frågar efter gull,
efter höghet, makt och ära.
Gull ej annat är än mull,
få kan rätt sin framgång bära.
Det alltsammans snart förgår,
evigt Jesu nåd består.

3. Han är min förnöjelse,
föremålet för min längtan,
lindrar hjärtats kval och ve,
stillar själens törst och trängtan.
Här är allt bemängt med pust,
Jesus ger den rena lust.

4. Bort, o värld, med ditt försåt,
som oss i en avgrund förde,
bort med all din gunst och ståt,
som så mången själ förstörde!
Aldrig gör du mej förnöjd,
Jesus är och blir min fröjd.

Gud gav i skaparorden

1. Gud gav i skaparorden
dej, människa, ditt höga kall.
Du i hans namn på jorden
i makt en konung vara skall.
Själv konung utan like,
dej Kristus del beskär
av väldet i det rike
vars grundare han är.
I skapelsen som trängtar
till sin förlossnings dag,
men våndas än och längtar,
du råda skall med Andens lag.

2. Är syndens boja krossad
och brutet lustans tyranni,
går människan förlossad
från alla världens makter fri.
Hon får den makten stora,
i ringhetens gestalt,
att kunna allt förlora
och kunna äga allt,
att kunna allt försaka
och allt behålla kvar,
ja, vinna allt tillbaka
om allt på jord hon offrat har.

3. Dej Kristus visar vägen,
där du till denna höghet når,
om ödmjuk, fast och trägen
du stilla i hans lydnad går,
i mödans verk att bringa
de dina dagligt bröd,
i tjänargärning ringa
att ge de svaga stöd,
att tåligt utstå tuktan
i bitter sorgetid
och utan knot och fruktan
här kämpa ut din goda strid.

4. Gud i det dolda skådar
och kröner redan nu och här.
Han redan nu benådar
den som i tron har honom kär,
med purpurklädet, vunnet
Guds heliga till skrud,
och silket, som är spunnet
till dräkt åt Kristi brud.
Han troget skall förvara
det arv han dej berett
och saligt uppenbara
vad ännu inget öga sett.

5. Så må vårt lov vi höja
till Gud i varje verk och ord.
Var teg som vi får plöja,
den är Guds rikes åkerjord,
var boning vi får bygga
i våra fäders land,
vill Fadern överskygga
med hägnet av sin hand.
Så må vi glatt och stilla
gå fram i nådens tid
och trogna i det lilla
förvänta oförgänglig frid.

6. Den härlighet och ära,
som Kristus åt de sina vann,
den skatt han vill få bära
till dem som allt i honom fann,
må han av nåd förläna,
sin vilja till behag,
han hjälpe mej så tjäna
min levnads hela dag,
att, när den är förrunnen,
jag hör från himlens höjd:
"Du trogen är befunnen,
gå in nu i din Herres fröjd."

Se universums Herre

1. Se universums Herre
i rymdens kungasal!
Han bär en präktig krona
av stjärnor utan tal.
Men han är också nere
hos oss i stoftet här,
oss var och en han känner
och märker var vi är.

2. Se, han som tände ljuset
i värld så mörk och tom
välsignar hela kosmos
från himlens helgedom.
I kärlek ser han också
till den vars hopp tog slut,
han sträcker sina händer
mot oss som föll så djupt.

3. Se, han som skapar livet
och är vårt värn och stöd,
regerar över alltet
och över liv och död.
På samma gång i hjärtat
hos sina barn han bor,
han väcker liv i döda
och frälsar den som tror.

Store Gud, vi lovar dej, landet, havet, atmosfären

1. Store Gud, vi lovar dej,
landet, havet, atmosfären,
solsystemet fröjdar sej,
Vintergatan ger dej äran,
vittnar om din skaparmakt
och bestyrker vad du sagt.

2. Universum bär oss bud
om din kraft och skaparglädje.
Kosmos ropar: "Gud är Gud!"
Dina armar famnar världen.
Jord, som öde var och tom,
uppfyllts av din rikedom.

3. I en okänd dimension,
dold för vetenskapens öga,
jublar änglars legion
inför dej i himlar höga.
Men du böjer dej hit ned,
hör din kyrka sjunga med.

4. Synlig kom du till vår jord
när Messias lät sej födas.
Han är livets skaparord
och uppstånden från de döda.
Över liv och död rår nu
Fader, Son och Ande, du.

Du har skapat allt, o Gud

1. Du har skapat allt, o Gud,
med din makt och på ditt bud:
luft och ljus och sjö och land,
fåglar, skog och fisk och strand.

2. Blom på mark och frukt på träd,
sol och snö och vind och säd,
högt och lågt och stort och smått
har du skapat, skapat gott.

3. Du har skapat allt, o Gud,
med din makt och på ditt bud.
Allt som lever på vår jord
lever av ditt skaparord.

Den sommarklädda fjärilen

1. Den sommarklädda fjärilen
har flugit ur Guds hand.
Han gav den gyllne ringar
och röda purpurband.

2. Han lärde den att flyga högt,
ja, högre än jag är.
Som fågeln har den vingar,
men inga dun den klär.

3. Och världens mäktigaste män
med påbud och förbud
kan inte skapa fjärilar,
nej, det kan bara Gud.

Jesus, du ska världen döma

1. Jesus, du ska världen döma
då när ingen sej kan gömma.
Skyarna ska båda slutet,
och när nådens tid är ute
//: änglarna ska ropa: "Ve!" ://

2. Herre, nu i nåd hör bönen:
Fräls oss du från syndalönen!
Värj vår själ för skam och skada,
rör oss, böj oss, gör oss glada,
//: låt oss se din härlighet! ://

Om salighet vi sjunger

 

1. Om salighet vi sjunger
och ser som i en dröm
hur livets träd bär frukter
vid livets friska ström.

2. Vi ser en frälsad skara
med folk av alla slag.
Fram gick de under sånger
mot Alla helgons dag.

3. Årtusenden försvinner
och varje jordisk krans.
Hos Gud de nu är hemma,
för evigt är de hans.

4. Vi tänker på de våra
som Gud ett rum har gett.
Igenom tårar ser vi
mot återseendet.

5. Vi lyfter bön och längtan
till Guds Jerusalem.
Vi bärs av tron och hoppet
tills vi har kommit hem.

Av hjärtat jag gläds åt att Jesus uppstod

1. Av hjärtat jag gläds åt att Jesus uppstod!
Han seger har vunnit,
en fristad mej funnit,
//: en vila så god ://

2. Ja, tack vare dej blir min grav som en hamn!
För sorger och möda
och sår som vill blöda
//: snart läks i ditt namn ://

3. Den dag jag får höra dej ropa mitt namn,
ur graven jag hastar
och svepningen kastar
//: och flyr till din famn ://

4. Då samlas de dina som sov i sin grav,
i rader så långa,
oräkneligt många
//: som vågor i hav ://

5. Till välkomst basuner då ljuder som bäst,
ja, lovsång ska tona,
där går med sin krona
//: den brud du dig fäst ://

6. Den skara du löste ska följa dej glad
i skinande dräkten,
med sången du väckte,
//: till himmelens stad ://

7. Vår segrande Herre och väldige Gud,
du utstod all fara
för att vi ska vara
//: din himmelska brud ://

Herre, vart ska vi gå hän?

Alt. koral:




1. Herre, vart ska vi gå hän?
Gå från dej, vår bäste vän,
från den levande Guds Son,
från vår tro, född ovanfrån,
från den enda på vår jord
som kan ge oss livets ord?

2. Nej, om än det låter hårt,
ej ditt ord oss skrämmer bort.
Djupt vi känner på vår jord:
döden är ett stenhårt ord,
men ditt ord är ande, liv,
då vår värld är destruktiv.

3. "Ät mitt kött och drick mitt blod",
säger livets furste god,
"motta det som vin och bröd
från Guds bord i hungersnöd.
Evigt är då livet ditt,
för med dej jag delar mitt."

4. Hör det, mänska, när du går
full av sorg du ej förstår:
Tro din Herre på hans ord,
se hans godhet vid hans bord,
ät hans kött och drick hans blod
och stå upp som han uppstod!

5. Lyssna, själ! Hör, länken brast,
släpp dej själv, håll honom fast!
Glöm just nu all sorg och nöd,
glöm dej själv med synd och död!
Gläds, du lilla, i Guds ord,
bli i Herren evigt stor!

6. Ta vår Herres ord i pant:
dödens nederlag är sant!
Då i anden allt du har,
är i evigt tryggt förvar,
smakar, vad som än rivs ned,
aldrig dödens bitterhet.

7. Så ska du i glädje stor
leva med och av Guds Ord,
som när världen brått förgår
salig, segerrik består,
delar milt sin gudomsglans
med allt jordiskt som är hans.

8. Frälsare och själavän!
Du har sagt vart du gick hän!
Vägen känner vi så gott
till din Faders himlaslott:
vägen, livet, det är du
som är här, i detta nu!

Nu är en dag framliden

Nu är en dag framliden
och kvällen kom till sist.
Från oss är solen skriden,
bli kvar, o Jesus Krist.
Ge oss en stadig tro
och oss av nåd bevara,
så att vi utan fara
kan gå till nattens ro.

Den tro som Jesus famnar

1. Den tro som Jesus famnar,
som vandrar vid hans hand,
den tro varmed vi hamnar
i himlens fröjdeland,
den tron är stark och må
till offer sej bereda
och, vart Gud än må leda,
sin prövning väl bestå.

2. Men gör dej inga tankar
om tro i själen din,
om du med vilje vankar
i världens lustar in!
Vill du ha fred och ro
och slippa strider heta
mot synden, ska du veta:
du har alls ingen tro!

3. Den tro som vill med lämpa
och utan rustning fram,
den tro som ej vill kämpa
sin strid så mödosam,
den tron är död och kall,
ej värd att tro få nämnas,
den måste maktlös lämnas
i skam och syndafall.

4. Vår tro, om den är liten,
så är den dock av Gud.
Stå därför stark i striden,
trots satans fredsanbud.
Vår tro den seger är
som övervinner världen,
som tyglar djärvt begären
och satan vika lär.

5. Tron kan väl också släckas
sist helt och hållet ut,
när viljan ej vill väckas
men viker bort från Gud.
Men vill du, fastän svag,
din Jesus aldrig släppa,
så står du som en klippa
mot storm och upprört hav.

6. Ja, hör, du svaga hjärta,
stå upp och fatta mod,
om än det kostar smärta,
ja, ära, liv och blod!
Om du vid korset är
hos Kristus alla stunder,
så ligger satan under
med hela mörkrets här.

7. Det är en sak att märka
till tröst i kampens tid:
de svaga ska Gud stärka
mitt i den största strid.
Ju värre det går till,
ju mera ska du vinna
och större styrka finna,
om blott du kämpa vill.

8. O du min lust och ära,
o Jesus, du är min!
Ditt tecken vill jag bära,
för evigt vara din!
Låt komma vad som vill,
må satan rycka, slita,
på Jesus vill jag lita,
för jag hör honom till.

I dagar och år ska vi vänta

1. I dagar och år ska vi vänta
i vaka och bön,
o Jesus, att se dej som Herre,
förklarad och skön.

2. Din gudom är dold för vårt öga
i vardagens strid.
Med tvivlet som följesven möter
vi motgångens tid.

3. Så kommer förklaringens stund,
då i klarhet vi ser
din glans och ditt himmelska rike
som kom till oss ner.

4. Du möter oss, du och din Fader,
vi nås av hans röst.
Vi ledes till skapelsens källa,
till livsmod och tröst.

5. Men ner från förklaringens höjder,
där vi ville bo,
går vägen du vill vi ska vandra
i kämpande tro.

Vår blick mot helga berget går

Alt. norsk melodi efter Griegs "Den store, hvite flock":



Alt. dansk koral:

1. Vår blick mot helga berget går,

där, Jesus, du förklarad står
i glans så ren
som solens sken
och pris av Fadern får.
Med fäderna från löftets tid
du talar om din nöd, din strid,
då du ditt kall
fullborda skall
och oss förvärva frid.
Du styrker här de dinas tro
med försmak av en salig ro,
en helgad fröjd
från himlens höjd
där dina frälsta bor.

2. Här nere är en smärtans dal,
vår hydda är ett bräckligt skal,
av stoft vår dräkt,
vårt liv en fläkt
och himlavägen smal.
Men Jesus, från din härlighet
du våra sorger ser och vet,
du lyfter mej
i tron till dej,
till frid och ljuvlighet.
Och fast jag åter måste ned
i sorgedalen, följer med
från glädjens stund
i hjärtats grund
en stilla tröst och fred.

3. En gång när slutat är allt ve
skall skyn sej öppna, jag skall se
i evigt ljus
mitt fadershus,
min Gud, min Frälsare.
Då skall min blick ej skymmas mer,
min hydda aldrig brytas ner,
och hunnen dit,
i klädnad vit,
jag allt förklarat ser;
och med Guds folk i paradis
jag tala får på himmelskt vis
om allt hans råd,
hans makt, hans nåd.
Hans namn ske lov och pris! 

Din härlighet, Jesus, förundrad jag ser

1. Din härlighet, Jesus, förundrad jag ser,
för glansen från Gud kom med dej till oss ner.
Guds Son, du allena,
du heliga, rena,
med sanning och nåd genom gärning och ord
din eviga kärlek syns här på vår jord.

2. Som havsströmmens värme mot iskusten slår,
din kärlek, vår Frälsare, in till oss når,
så iskylan stoppas
och hjärtana knoppas
och öppnar sin kalk emot solen till svar,
ja, drillar som lärkan mot himmelen klar.

3. Ja, sänd oss din Ande i hjärtana in,
och fyll våra sinnen med kärleken din!
Oss led genom världen,
ja, lys oss på färden,
låt alla en glimt av din härlighet få,
så en gång av nåd vi din himmel kan nå!

Nu väller de fram liksom en våg

1. Nu väller de fram liksom en våg,
vi följer dem, vi följer dem:
det går ett oändligt pilgrimståg
till Betlehem, till Betlehem.

2. Se, barnen går främst som varje år, 
så kvinnor, män, så kvinnor, män,
ja, skälvande gamla med käppar går
till krubban än, till krubban än.

3. För alla har samma själsbehov
av julens fred, av julens fred.
Till himmelens tidlösa vänskapsprov
följ med, följ med! Följ med, följ med!

4. Och finner du den i krubbans hö
som herdar såg, som herdar såg,
då äger du nog att frimodigt dö
och leva på, och leva på.

Tiden flyr. När vill du börja?

Alt. koral:




1. Tiden flyr. När vill du börja,
o min själ,
för ditt väl
att med allvar sörja?
Gud dej ropat, och han ropar
dej ännu. 
Vad gör du?
Skuld på skuld du hopar.

2. Stanna och din frid besinna!
Gud är sann,
än du kan
nåd och tillgift vinna.
Här är döden, här är livet:
märk härtill!
Det du vill,
det skall dej bli givet.

3. Men förspill ej nådatiden!
Ack, så dyr,
se, den flyr
och är snart förliden.
Dröj ej tills de onda dagar
tär din kropp!
Årens lopp
kraft och mod försvagar.

4. Medan du ännu kan synda,
övergiv
syndens liv,
ur fördärvet skynda!
Bryt din vilja, slit din fjättra,
medan du
har ännu 
tid att dej förbättra!

5. Sök i tron med ångerns smärta
Jesu nåd!
Följ hans råd
med ett ödmjukt hjärta!
Då skall dej hans Ande stärka
i ditt kall;
se, han skall
håg och gärning verka.

6. O min Jesus, jag vill hasta
att med bot
för din fot
mej i stoftet kasta,
viss att du min synd förlåter.
Dej jag vill
höra till -
Jesus, ta mej åter!