Kom, vänner, låt oss hasta

Alt. koralvariant:


1. Kom, vänner, låt oss hasta,
för snart går solen ner
och farligt är att rasta
i ökensanden mer.
Upp, låt oss fatta mod
i Andens kraft att vandra
till himlen med varandra,
för då blir änden god.

2. Vi ska ej ångra denna 
vår smala vandringsled.
Hans trohet vi lärt känna
som bjöd oss följa med.
Vi tänker på vårt hem
och vill med honom draga
som lovat oss ledsaga
till Guds Jerusalem.

3. Må andra bördor bära
av gods och överflöd.
Vi vill ej mer begära
än dagligt färdebröd.
Med pilgrimsstav i hand
vi ser oss ej tillbaka,
nej, vi vill bedja, vaka
och längta till vårt land.

4. Vi sluter oss nu samman,
och blir än nöden svår,
vi följer eldstodsflamman,
Gud själv ibland oss går.
Vår blick är stadigt fäst
på honom som oss leder,
han ger oss vad vi beder
vad vi behöver bäst.

5. Kom, vänner, låt oss vandra
som syskon hand i hand
och fröjdas åt varandra
i detta främlingsland.
Låt oss bli barn och små!
Vill vi som syskon kära
varandras bördor bära,
ska änglar med oss gå.

6. Det ska ej länge dröja,
håll ut en liten tid!
Det ska ej länge dröja,
så kommer hemmets frid.
En liten tid i tro,
en liten tid i vaka
och vi får vilan smaka
i evighetens ro.

7. Så vill vi mycket våga
för det som allt är värt
och inte efterfråga
vad högfärd håller kärt.
Förgänglighetens värld,
du är oss alltför ringa,
du kan vår håg ej tvinga,
till hemmet går vår färd!