Nu kallas Herrens folk till bot

1. Nu kallas Herrens folk till bot
i påskens fastetider,
ty yxan lagts vid trädets rot
och domen närmre skrider.
Vem kan sig syndfri kalla här,
där helighetens boning är?

2. Vårt folks, vår Kyrkas nöd vi bär
som ansvar på vårt hjärta.
Vår skuld, ej deras blott, det är,
vi delar allas smärta.
Men öppen till vår Fader står
nu botens väg, den skall bli vår.

3. Vi känner, vi bekänner att
vår gudlöshet det varit,
som har förskingrat nådens skatt,
långt bort från Gud vi farit.
Vårt eget jag, det var vår gud,
vår vilja var oss lag och bud.

4. Men botens väg står ännu kvar:
förlorad son kan vända
till hemmet åter, till sin far.
Han skall ej honom sända
till dem som förr hans vänner var,
men honom bara nyttjat har.

5. På botens väg förlåtelsen 
finns än för folk och Kyrka,
på den vi finner Gud igen,
får ungdom, liv och styrka.
När vi får liv vid korsets stam,
då bryter vår ur vinter fram.

Text och copyright: Christian Braw, publicerad med tillstånd