Onda barn och avgrundsfångar

Alt. koral:



1. Onda barn och avgrundsfångar
som med bävan i ert bröst
inom era mörka gångar
gömmer er för Herrens röst!
Vakna ur er sömn och dvala
vid så milda kärleksord:
hör att Gud med er vill tala
vid sitt eget nådebord!

2. Du som för din räkning sviktar 
och din syn till korset vänt:
kom! din Gud till dej sej riktar
med sin närhets sakrament.
Slit dej lös från alla hinder
och med trons förtröstan märk
hur sej Gud med dej förbinder
nu i detta nådeverk!

3. Dej bör längre ej förfära
dundrets blixt från Sinai -
träd nu helgedomen nära,
den ska då ditt Sion bli.
Kom med hjärtat ömt, förkrossat,
be i Jesu namn din bön!
Se, ditt syndaband blir lossat
och din klädnad vit och skön!

4. Ja, men du som listigt mäter
varje steg till nästans fall,
under det att du förgäter
den dej ser och döma skall,
du som med ett bittert sinne
trotsar nåden i din nöd,
stannar du med Judas inne,
ska din måltid bli din död!

5. Är det hjärta som du döljer
dej till harm i bröstet satt,
så din broder du förföljer,
så du vredgas dag och natt?
Vill i högmod du befalla?
Är det så, till evig skam
mörkrets våg ses redan svalla
kring din själ där du går fram.

6. Kan din ondska sej inbilla
att en suck, en pressad tår,
att ett ord som ljumt och stilla
fram från dina läppar går
ska med frid till himlen höjas
och besvaras på din jord,
varför ska ditt knä då böjas?
Gå din väg från Herrens bord!

7. Tror du, då din hand du rycker
från den armes hjälp och tröst,
att du dej till Frälsarn trycker
som Johannes till hans bröst?
Ack, vad ve, vad skräck och plåga,
vad förfärligt övermod!
Svara mej på denna fråga:
kan du motta Kristi blod?

8. Dina lustar tyglöst rasar
under täta samvetsslag,
tills du ur ditt skjul med fasa
någon gång ser ljus och dag.
Dej ditt samvet slår och klämmer,
ögat brister ut i gråt,
men du glömmer snart din jämmer
på din gamla syndastråt.

9. Lögn och flärd dej så förvillar,
att, då nästans fel du ser,
du med nedrig köld dem gillar
och åt all hans ofärd ler.
Se dej om och väl betrakta,
om det är ditt hopp som gäst,
att Guds änglar ska uppvakta
dej på denna nattvardsfest.

10. Buga dej då ner till jorden,
fly fördärvets ödemark,
sök förtröstan i de orden:
Gud är i de svaga stark.
Jesus hör den fallnes böner,
må han bli din högsta skatt!
I din nattvard då du röner
livets sol i dödens natt.