torsdag 17 mars 2016

Du har förordnat, store Gud




1. Du har förordnat, store Gud,
ett ämbete på jorden
som ska förkunna dina bud
och alla löftesorden,
så vi som detta hör och lär,
i tro den andre håller kär,
i Kristus kristligt lever.

2. Dem som arbetar i din säd,
som dyrbar är och mycken,
med kraft från höjden själv bekläd,
så de i alla stycken
må vara dina tjänare
och trogna skördarbetare,
så säden ej fördärvas. 

3. Din nåd dem ge, så de i allt
dej mer än mänskor lyder
och vad du bjudit och befallt
med nit och sanning tyder.
Det vare ljuvt, det vare tungt,
dock skall ditt ord till minsta punkt
för hög och låg förkunnas.

4.De på sej själva må ge akt
och själva buden hålla.
De står ju på sin Herres vakt,
så må de aldrig vålla
att någon tar förargelse
av deras onda leverne
som bör allt gott oss lära.

5. I högfärd och i yppighet,
o Gud, låt dem ej leva,
ej efter gods och världslighet
och fåfäng ära sträva.
Må de besinna, en och var,
att du ju dem förordnat har
till herdar, ej till herrar.

6. Så skicka herdar till din hjord,
som den för ulvar vaktar,
den föder med ditt eget ord
och på dess bästa aktar.
Vi är ju dina egna får,
igenom Jesu dyra sår
från ulven återlösta.

1 kommentar:

  1. (två verser till tog jag först med: "3. Förta, o Gud, den onda sed / som satan hit har drivit, / som är så stygg och är dej led / och skadar oss till livet, / att många löper mot ditt bud / till denna tjänst, o store Gud, / och så sin skuld förökar. / 4. Så ge oss, Gud, en sådan nåd / som oss mot himlen riktar, / som håller kvar oss vid ditt råd / vartill ditt ord förpliktar. / Ja, innerligt vi nu dej ber / att du i nåd och kärlek ger / oss herdar som dej fruktar."

    SvaraRadera