Allvetande, ditt öga mej rannsakar

1. Allvetande, ditt öga mej rannsakar,
du ser mej om jag sover eller vakar,
och ingen längtan eller oro värker,
som du ej märker.

2. På alla mina vägar du mej följer,
du är här även när mej skuggor höljer.
Också det onda som jag gör, dessvärre,
ser du, o Herre!

3. Gud, var kan jag mej för din åsyn dölja?
Vart ska jag fly, dit inte du kan följa?
For jag till himmelen är du där redan,
ja, förr och sedan.

4. Och for jag ner i havets djupa grunder
då är du lika nära därinunder.
Och for jag dit där morgonsol upprinner,
du strax mej finner.

5. Och om jag mej till nattens mörker vände,
så blev den ljus lik dagen som du tände,
ty mörkret inför dej som allting märker
är inget mörker.

6. Låt denna tanke tröst och visdom väcka,
men mej för synd och själviskhet förskräcka.
Mitt hela liv jag vill till dej frambära,
dej, Gud, till ära!