onsdag 20 augusti 2014

Jesus, du dej själv uppväckte




1. Jesus, du dej själv uppväckte,
då du låg i graven död.
Med ditt eget blod du släckte
avgrundseldens svåra glöd.
Må du så min själ uppliva,
att den ifrån synden sej
skynda må, o Gud, till dej.

2 Jag är väl med dej begraven
genom dopet till din död,
jag är krossad av den staven -
Mose lag och det du bjöd -
men den gamla mänskan kvicknar
ofta i min själ på nytt,
vill det jag förut har skytt.

3. Gärna vill för dej jag vandra
glad i ljuset av ditt ord,
med din kärlek älska andra,
så din vilja kan bli gjord,
men mej hindrar världens vana,
köttets svaghet, satans list
och jag märker mycken brist.

4. Hjälp fördenskull, Jesus Kristus,
med din Andes milda nåd,
att det liv som Adam miste
då han följde satans råd,
alltid må i mej förnyas,
stärkas och förökas så,
att jag livets väg kan gå.

5. Hjälp att jag ej mera följer
gamla mänskans välbehag
eller synden överhöljer
med en ursäkt som är svag.
Att du uppstod, det skall lära
hur jag ifrån synden bör
uppstå så att jag ej dör.

6. När mitt hjärta måste bäva
för ditt hot och lagens röst,
Jesus, låt din Ande häva
denna sten ifrån mitt bröst,
denna tyngd av syndaskulden.
Låt din Ande stiga ned
att förkunna mej din fred.

7. Ja, låt Anden ljuvligt båda
att du liv och seger fått.
Låt mej själv i tron få skåda
att du har ur fängslet gått
och dess portar för mej öppnat,
för att jag därur skall gå
och på domedag bestå.

8. Här skall nu min själ sej nära
av osyrat himmelsbröd,
av din nåd, och ej begära
annat till sitt understöd.
Jag vill leva till din ära,
kasta syndens surdeg bort,
ty dess fröjd är snöd och kort.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar