lördag 27 september 2014

Vid älvarna i Babylon






1. Vid älvarna i Babylon 
var vi i sorgens välde. 
Vi mindes Sion fjärran från 
och bittra tårar fällde. 
I pilträd utmed strömmens lopp 
vi hängde våra harpor opp, 
de strängaspelen klara. 
Vem ville spela i ett land 
där träldom höll oss i sitt band? 
Vem kunde glad där vara? 

2. Den goda tiden var förbi 
och fröjdens år förgångna. 
Bland hednahopar levde vi 
som främlingar och fångna. 
De sa till oss med spe och tvång: 
“Upp, spela, sjung en glädjesång 
som förr i Sions skara!” 
Vem ville spela i ett land 
där träldom höll oss i sitt band? 
Vem kunde glad där vara?

3. Och skulle jag din helgedom, 
Jerusalem, förgäta, 
må tungan fastna i min gom 
och glöd mitt hjärta fräta. 
Till dej, mitt hem av frid och ljus, 
min konungs borg, min Faders hus, 
jag längtar att få fara. 
Där får jag spela utan band,
ja, sjunga i min frihets land.
Först där jag glad kan vara.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar