Jesus, Jesus, han allena

Alt. koral:



1. Jesus, Jesus, han allena,
Jesus, själens bäste vän,
med sitt blod har tvått oss rena
och vår skuld betalt igen.
Allt det onda som vår första
fader Adam på oss drog,
från det minsta till det största,
sonat blev när Jesus dog.

2. Så är enligt löftesorden
världen återlöst av Gud,
så förenas här på jorden
Kristus med sin kära brud.
Låt då ingen dej förvilla,
lita helt på blodets pant!
Tror du ej så går dej illa,
men Guds ord är lika sant.

Öppet står Jesu förbarmande hjärta

 



1. Öppet står Jesu förbarmande hjärta, 
kärlekens armar och frälsningens famn. 
Är det väl skäl att försmäkta i smärta, 
då du får ankra i sällhetens hamn? 
Herren i nåd och i kärlek dej möter, 
ropar och ber: Ge ditt hjärta åt mej! 
Är det väl rätt att din vän du bortstöter, 
han som till lösen gav livet för dej? 

2. Världen i Frälsaren frikänd har blivit, 
han på sitt hjärta var syndare bar, 
fäst mellan himlen och jorden han givit
allting för oss och vårt skuldoffer var. 
Skulden ströks ut genom blodskällans flöden, syndaregistret på korset han slog. 
Domaren led för de dödsdömda döden, 
Gud är försonad och detta är nog. 

3. Kom alla mänskor, ja, syndare alla, 
dubbelt tillbaka ni får för vart brott. 
Om vi än alla med Adam måst falla, 
har ändå Jesus alltsammans gjort gott. 
Är det väl rätt att befriade trälar 
håller sej själva i träldomen kvar? 
Nej, låt oss hellre som frigjorda själar 
tacka i frihet vår nådige Far! 

4. Jesus, min Herre, min salighetsklippa! 
Jag din förtjänst mej tillägnar som min. 
Dej vare lov, jag min otro fått slippa,
jag i din hand står ju skriven som din! 
Du får dej själv och din Fader förneka, 
förrän jag därur utstruken kan bli. 
Därför jag sjunger nu utan att tveka: 
snaran är sönder och fågeln är fri!

Så underbart att vara

Alt. koral:




1. Så underbart att vara 
en Jesu Kristi vän 
och i hans sällskap fara 
mot hemmet, himmelen! 

2. Det är min stora lycka 
att höra honom till; 
må världen sedan tycka 
och tänka vad den vill! 

3. Jag var ju död, förlorad 
men har fått liv igen 
och är till barn utkorad 
i Kristus, Medlaren! 

4. Och sedan han mej funnit, 
han läkt och burit mej. 
Ja, han som dyrt mej vunnit 
har dragit mej till sej. 

5. Han vårdat och bevarat 
mej intill denna dag, 
sitt svaga barn försvarat 
mot god och rättvis lag. 

6. Och ingen kan mej rycka 
från denne trogne vän. 
Tänk, vilken nåd och lycka 
att känna Frälsaren! 

7. Han är min lösepenning 
och min rättfärdighet, 
fullt giltiga försoning 
för tid och evighet. 

8. Nu är jag löst från lagen, 
blir inte dömd av den, 
för synden är borttagen, 
fast jag tycks oren än. 

9. Han dog ju, en för alla, 
och alla dog vi då: 
ty alla, det är alla - 
läs orden, som de står! 

10. Ja, han har frälst oss alla, 
det gäller vem som helst! 
Nu heter det: Åkalla 
hans namn, så blir du frälst!

Det finns en evig tröstegrund

1. Det finns en evig tröstegrund
för fallna syndare.
Den vacklar ej en enda stund
med deras vacklande.
Den grunden är försoningen,
Gud verk i Sonen, Frälsaren. 
Gud vare tack för nådens grund,
Guds eviga förbund!

2. Gud kallar varje syndare
till barnaskap hos sej.
Han älskar den ovärdige,
ja, alla, dej och mej.
Minns i din största syndanöd:
du köptes fri i Kristi död!
Behåll i hjärtat denna tröst
att du är återlöst!

3. Jag ser att genom Kristi död
är Gud försonad, nöjd.
Tänk, när jag vacklar, vilket stöd!
Det tröstar, skänker fröjd.
Se, Gud är nu min Fader huld,
vill aldrig tänka på min skuld,
och han mej leder ända fram,
jag kommer ej på skam.

4. Det är hans lust att göra gott,
det är hans hjärtelag.
Han följt mej på den väg jag gått
allt intill denna dag.
Hur skröpligt det än gått mej här,
så känns han vid mej som jag är.
När det gick väl, när foten gled,
jag fick dock vara med.

5. Och snart tar Herren mej till sej,
till ostörd frid och ro.
Så härligt det ska bli för mej
att där hos honom bo!
Att synden låder vid mej här
gör inte mej förlägen där,
"det första" är då helt förbi
och själen evigt fri.

6. Håll ut ännu en liten stund,
snart får du sabbatsro!
Ej faller Ordets ankargrund
med dej och med din tro!
Förbli beständigt, kära själ,
hos Frälsaren, så gör du väl!
Ja, ha i honom all din tröst
och följ och lyd hans röst!

Så stort är ingenting

Alt. koral:
 

1. Så stort är ingenting
som att i syskonring
vid Jesu bord få samlas
med änglar runt omkring.

2. För mitt ibland oss är
vår vän och broder kär,
Guds Lamm, det rena, milda,
som världens synder bär.

3. Nu är det ingen nöd:
Guds Son för oss var död.
Han vill oss alla skänka
sin nåd i överflöd.

4. O mänska, fröjda dej!
Han vill förbarma sej,
han vill din synd förlåta,
så har han gjort med mej.

5. I Jesu Kristi namn
vi har en säker hamn.
När stormen kring oss rasar
är trygghet i hans famn.

6. Hans nåds och frids förbund,
det gäller varje stund.
O må hans namn bli prisat
kring hela jordens rund!

7. En gång i himmelen
ska vi få se vår vän.
O vilken salig glädje
en gång i himmelen!

Nu är jag lycklig i alla skiften

1. Nu är jag lycklig i alla skiften,
mitt hjärta funnit vad det begär:
jag funnit Jesus och allt i honom -
vem kan begripa hur rik jag är?

2. Jag har en Gud, ja, en Gud som hjälper,
och Herren, Herren, så är hans namn.
Han mej från döden till livet frälsar
och är i stormen min trygga hamn.

3. Jag har förlossning igenom blodet
och barnaskapet jag återfått.
En plats jag äger vid nådebordet,
ibland Guds vänner, en härlig lott!

4. Jag har ett arv som ej har sin like
på denna jord, ja, det vet jag visst.
Det väntar mej i det ljusa rike
där blott på sorger ska vara brist.

5. Så är jag lycklig i alla skiften,
fast jag ej alltid min lycka ser.
Snart kommer Jesus och hämtar bruden,
och aldrig ska hon då gråta mer.

Att tro, det är att böja

Alt. koral:



1. Att tro, det är att böja
sej ner vid korsets fot,
och sina armar höja
vår Frälsare emot.

2. Att tro det är att slippa
all självrättfärdighet
och fly till nådens klippa,
till Guds barmhärtighet.

3. Att tro det är att bygga
sitt liv på Herrens ord
och söka frid och lycka
där Herren Jesus bor.

4. Att tro, det är att vila
på fullgjort frälsningsverk,
åt döden kunna smila
trots verklig sorg och värk.

5. Att tro, det är att tacka
för nåd som håller sej.
Trots livets branta backar
Guds barn förtvivlar ej.

6. Att tro, det är att bedja
och hålla Jesus´ hand
och låta Anden leda
till salighetens land. 

O var är det folk

1. O var är det folk som på Andens bud
bland människor samlar en skörd åt Gud?
Han själv har oss bjudit till verket gå,
och ingen får tveka och stilla stå.
Vem går i dag? Vem vill gå med?
Vem tar nu sin plats i skördemännens led?
Vem samlar in för Faderns hus?
Vem skall få lönen i fröjd och ljus?

2. Guds folk, ut på gator och gränder gå,
så alla kan bjudning till bröllop få.
Gå ingen förbi medan än är tid,
att bjuda dem hem till en evig frid.
Vem går i dag...

3. Nu fälten har vitnat kring jorden vid
och världen den väntar på skördens tid,
men ännu är de som går ut för få,
fast människors räddning beror därpå.
Vem går i dag...

4. Ni villiga tjänare, kom nu hit
och samla den mognande skörd med flit.
Han kommer, vår Konung - i tro håll ut,
oss väntar en skördemans fröjd till slut.
Vem går i dag...  

O gränslösa frälsning

1. O gränslösa frälsning, o kärlekens hav,
o nådens fullbordan som Kristus oss gav!
Till världens försoning du utbreder dej,
du flödar för alla,
du flödar för alla,
du flödar för alla,
väll fram över mej!

2. Min synd är så stor, det är illa beställt,
och tårar av ånger jag ofta har fällt.
Men gråt är förgäves, för Golgatas våg
kan ensam ge rening,
kan ensam ge rening,
kan ensam ge rening,
till sist jag det såg.

3. O nådens gudomliga, gränslösa hav!
Så ofta jag jag stått här men givit mej av.
På nytt jag nu står här, fast sargad och sen.
Jag går ej tillbaka,
jag går ej tillbaka,
jag går ej tillbaka,
nu vill jag bli ren.

4. Nu höjer sej havet mot mej mer och mer.
Jag hör någon ropa: Gå i nu! han ber.
Jag fylld av förtröstan på skälvande ben
mej kastar i havet,
mej kastar i havet,
mej kastar i havet
- och där blir jag ren.

5. Och nu, halleluja, den tid jag har kvar
jag prisar min Gud som all orenhet tar,
vars hjärta i döden har utgjutit sej
med frälsning så gränslös,
med frälsning så gränslös,
med frälsning så gränslös
för dej och för mej. 

Närmare ständigt, tätt intill dej

1. Närmare ständigt, tätt intill dej,
dra mej, o Jesus, så dyrbar för mej.
Slut mej, ja, slut mej tätt till din famn,
//: skydda mej i denna fridfulla hamn ://

2. Närmare ständigt, du är min fred,
inget jag har att som gåva ta med,
endast den brist du såg och förstod,
//: rena mej helt i ditt dyrbara blod ://

3. Närmare ständigt, Jesus, min skatt,
syndernas dårskap nu lämnar jag glatt,
själviska nöjen, stolthet som var,
//: korsfäste Frälsare, bli hos mej kvar ://

4. Närmare ständigt, år efter år,
tills i din härlighet kronan jag får.
Ändlösa åldrar leder då mej
//: närmare, Jesus, allt närmare dej ://

Hur ljuvligt att få vara

1. Hur ljuvligt att få vara
en ton från himmelen,
ifrån Guds eget väsen,
den rena kärleken!
Härnere till vårt öra
så många missljud når,
//: men Gud är saligheten,
säll den som det förstår ://

2. När anden stilla vilar,
sitt fäste har i Gud,
i hjärtats inre formas
de rena lovsångsljud.
När Gud slår an ackordet
i himmel och på jord,
//: då blir av hela mänskan
en lovsång utan ord ://

3. Men för att därtill komma,
man måste först bli tom,
det måste bringas tystnad
i hjärtats helgedom.
När Herren där vill tala,
man måste vara still,
//: så han med instrumentet
får göra vad han vill ://

4. När egenviljan brutits,
dess röst har tystnat här,
jag lagd i Jesu händer
kan bli vad han begär.
För det är hemligheten,
att Gud ifrån sin tron
//: blott ur ett ödmjukt hjärta
kan bringa fram en ton ://

Jag vill följa dej, o Jesus

Alt. koral:



1. Jag vill följa dej, o Jesus,
följa dej om vägen går
över solbelysta höjder
eller genom dunkla snår.
Där du, Mästare, går före
vill jag följa efter glad,
viss att varje steg mej närmar
hem till levande Guds stad.

2. Må jag då ej ängsligt fråga: 
"Herre säg mej vart du går"
eller med en hemlig tvekan
framåt gå i dina spår.
Nej, här gäller det att följa,
inte att bekymra sej,
bara att i barnslig lydnad
gå den väg du valt åt mej.

3. Men om något här mej binder
med ett än så hårfint band
som kan bli för mej ett hinder
på min väg till livets land,
gör mej fri, ja, fri i anden,
fri att följa dej med fröjd,
fri att älska, fri att tjäna,
med din goda vilja nöjd.

4. Ta min längtan, ta min vilja,
slut mej i din vilja in.
Och om jag blir trött av vägen,
viska till mej: "Du är min!
Har du följt mej här i tiden
under några korta år,
får du i en evig glädje
följa mej vart än jag går." 

Vad hjälper det att vinna hela världen

1. Vad hjälper det att vinna hela världen
om du förlorad går till kropp och själ?
Om du i himmelen vill sluta färden,
låt inget hindra då ditt sanna väl!

2. Men rikedomens svek har lockat många
att sälja himmelen för stoft och mull.
De liksom Demas av begären fångna
har vikit av för jordisk vinnings skull.

3. Den rike ynglingen gick bort bedrövad
när Jesus sa han skulle lämna allt.
Och alltför mångas tro, när den blev prövad,
sej visat vara just av denna halt!

4. Så pröva oss, o Herre, om vi äger
i våra hjärtan oförgängligt guld,
om för oss mer än världens skatter väger
att du förlåtit all vår synd och skuld. 

5. Och led oss, Herre, led oss genom livet
och lär oss dela gåvorna vi fått
i tacksamhet för allt som blev oss givet,
tills vi en dag det stora målet nått.

Ditt kors blev hela världens sol

1. Ditt kors blev hela världens sol,
dess ljus ej gränser finner.
Ditt kors blev ärans kungastol
där livets låga brinner.

2. På korset öppnar du din famn
och vilsegångna frälsar.
Från korset oss i Faderns namn
välkomna hem du hälsar.

3. Från korset din barmhärtighet
var ensam själ bestrålar.
Din kärleks djup ej någon vet,
dess skönhet ingen målar.

4. Om alla hjärtan frusits till
och knutits alla händer,
din kärlek lika varm och mild
mot världen än sej vänder.

5. Och släcktes alla ljus vi haft 
och stängdes alla vägar, 
den som har upplevt korsets kraft
har evigt nog att äga.

Dej, min Jesus, vill jag följa

1. Dej, min Jesus, vill jag följa,
vad det än kan kosta mej.
Genom sand och över bölja
ska jag säker gå med dej.
Bara dej,
bara dej
vill jag följa, led du mej.

2. Trygg kan jag i sanning vara
då du, Herre, med mej går.
Från all nöd och ur all fara
hjälper du som allt förmår.
Bara dej...

3. Inget felfritt kan jag ge dej,
självrättfärdighet är tom.
Jag vill alltid följa med dej,
du som är min rikedom.
Bara dej...

4. Må allt jordiskt fly och brista,
du, min Jesus, blir dock kvar.
Skulle jag allt annat mista
har jag nog, när dej jag har.
Bara dej...

5. Var i glädjen och i nöden
själv mitt hjärtas enda skatt.
Utan dej blir livet, döden
idel mörker, kolsvart natt.
Men med dej,
men med dej
natten själv blir ljus för mej.

Underbara ungdomstid

 

1. Underbara ungdomstid!
Du är livets vår så blid.
Hoppets gyllne solsken strålar,
allt i ljusa färger målar,
//: livet varmt och skönt sej ter ://

2. Ungdomstid är tid att så,
helig säd i hjärtat få.
Sanningsordet Gud behagar,
låt det gro för skördens dagar,
//: men ryck lögnens ogräs upp! ://

3. Ungdomstid är glädjens tid,
medan vårsol lyser blid.
Må de unga vara glada,
ungdomsfröjd kan aldrig skada,
//: bara Gud får vara med ://

4. Ungdom, gå med helig glöd
ut till kamp på liv och död
för det goda och det sanna,
allt som lyfter blick och panna,
//: allt som hjälper mänskor upp ://

5. Stort är målet. Bed och strid,
kämpa glatt för fred och frid.
Gå med Gud så ska du vinna,
evig glädje ska du finna
//: när din levnads sol går ner ://

6. Ja, blir kampen än så lång,
evig ungdom nås en gång
om i Jesu spår du träder,
om du bär de vita kläder
//: som du fått av Herrens hand ://

Gud, vår fader, du är nära

Gud, vår fader, du är nära.
Vart vi går så är du med.
Utav dig vill jag få lära
sanning, rättvisa och fred.
Tack för livet som du gav mig,
rymd och skogar, jord och hav.
Gör mig sådan du vill ha mig,
använd mig varenda dag.

[Text och copyright Margareta Melin, publ. med tillstånd]

Jag har beslutat att följa Jesus

1. //: Jag har beslutat att följa Jesus ://
Jag har beslutat att följa Jesus
och aldrig mer tillbaka gå.

2. //: Om andra tvekar vill jag dock följa :// 
Om andra tvekar vill jag dock följa
och aldrig mer tillbaka gå.

3. //: Jag följer korset och lämnar världen ://
Jag följer korset och lämnar världen
och ingen väg tillbaka går.

Tro Gud om gott

1. Tro Gud om gott och räkna med hans kärlek! 
Han ger det bästa som dej skänkas kan. 
//: Han gav dej Jesus, och han bar din smälek; 
Tro Gud om gott! Vem älskar dej som han? ://

2. Tro Gud om gott! Sitt barn han ej förgäter, 
han älskar ömmare än någon mor.
//: Hans djupa kärlek ingen nånsin mäter.
Tro Gud om gott! Hans famn är vid och stor. ://

3. Tro Gud om gott! Han trofast är i nöden, 
hans löfte fastare än klippan står.
//: Han bär sitt barn igenom själva döden. 
Tro Gud om gott, och all hans nåd du får. :// 

4. Tro Gud om gott! Låt inte otron störa! 
På otron kan du gärna tvivla här. 
//: I med- och motgång Gud dej hem vill föra.
Tro Gud om gott, snart bärgad står du där. ://

5. Tro Gud om gott! Hans kärlek kan ej svika. 
I Kristus allt sitt goda han dej gav.
//: Han älskar barnet alla stunder lika! 
Tro Gud om gott, och sorgen får sin grav. ://

Nu glädjens timme inne är

1. Nu glädjens timme inne är
och manar oss till sång.
Vi stämmer upp den lovsång här
som änglar sjöng en gång:
Ära vare Gud i höjd,
frid på jorden, frid och fröjd,
över oss Guds välbehag
på denna glädjens dag!

2. I mörkret som på jorden var
ett ljus har blivit tänt.
Guds kärlek blivit uppenbar
i gåvan som han sänt.
Ära vare Gud i höjd...

3. Ja, låt oss nu till krubban gå
och hyllning honom ge.
Han vilar där på hö och strå,
vill bli vår Frälsare.
Ära vare Gud i höjd...

4. O tänk att han, Guds egen Son,
sej ner till jorden sänkt!
Allt högmod vänder han sej från,
de små sin nåd han skänkt.
Ära vare Gud i höjd...

Välkommen till fattiga hjärtan

1. Välkommen till fattiga hjärtan,
du ärans Konung och Gud!
Nu viker den hopplösa smärtan,
nu tystnar vår klagans ljud.

2. Nu stillar sej tårarnas flöden,
nu viker mörker och natt,
då livet tillintetgör döden
och ljuset oss hälsar glatt.

3. Det folk som i mörker försmäktar
ska finna frälsningens råd,
och själen som ingenting mäktar
ska frälsas av idel nåd.

4. Han liv och förlossning oss bringar,
vår vän, barmhärtig och god.
Han synden och döden betvingar
och offrar för oss sitt blod.

5. Välkommen, o Jesus, till jorden,
kom till oss alla nu in!
Vår Frälsare är du ju vorden,
så gör var och en till din!

6. Ta bort det som står dej i vägen,
gör rum i hjärtat för dej!
Du kallar ju på mej så trägen,
vill dela ditt liv med mej.

7. Så låt mej för evigt få vara
ditt djupa lidandes lön!
Ja, må du med Amen besvara
i denna advent min bön!

Försonare, som färgar röd

1. Försonare, som färgar röd
den väg där du går fram,
i dina spår nu trygg jag går,
du blödande Guds Lamm.

2. Försonare, du svettas blod
mitt i Getsemane.
Du fylls av ångest där för mej,
tar på dej syndens ve.

3. Försonare, till Golgata
jag ser dej blodig gå,
och törnekrönt du korset bär
som du ska fästas på.

4. Försonare, med blodig hand
mitt skuldebrev du tar
och spikar det vid korset fast.
Nu ingen skuld jag har.

5. Försonare, ett saligt ord
mej sist från korset når:
"Fullbordat!" ropar du för mej
och nu jag leva får.

6. Försonare, i dina spår
som färgats av ditt blod
mej alltid led och lär mej tro
att du min sak gjort god.

7. Försonare, sträck ut din hand,
din genomstungna hand,
och dra ditt återlösta folk
till dej från varje land!

Nu farväl, ni vänner kära

* 1. //: Nu farväl, ni vänner kära, 
far nu väl i Herrens namn! 
Gud ska själv oss hemåt bära 
i sin trogna fadersfamn ://
//: Vilken glädje, vilken sång 
om vi allihop en gång
återses i himmelen
hos vår bäste vän! 
Där ska inget avsked mera
äga rum bland Herrens folk ://

*2. //: Lev nu alla väl i Jesus, 
glöm ej herdens trofasthet 
som för fåren givit livet 
och blev vår rättfärdighet! ://
//: I hans seger har vi nog, 
livet har vi i hans blod,
ja, hans kärleks djupa sår
gav oss jubelår. 
Se, så går det hem på nåden, 
tills vi står i himmelen! ://

När allt omkring mej vilar

Utjämnad koralvariant:



1. När allt omkring mej vilar,
till dej min ande ilar,
o Gud, och lovar dej.
När världens larm försvinner
och jag mej ensam finner,
är du, Barmhärtige, hos mej.

2. När mörker jorden höljer
och all dess prakt fördöljer,
jag till ditt rike ser.
Jag ser det kring de dina
av nåd och sanning skina
i saligt ljus som ej går ner.

3. I natten mörk du ser mej,
din kärleks ljus omger mej,
i det jag somnar in.
I det jag vaknar åter,
allt medan du mej låter
här fostras att bli evigt din.

4. Låt mej din nåd ej sakna,
tills jag en gång får vakna
där själv du solen är,
där jämt på dej jag aktar,
ditt anlete betraktar
och kommer dej alltmera när.

 

Låt Herren få helga dej

Alt. koral:



1. Låt Herren få helga dej, kom till hans bord,
förbli så i honom och lev av hans ord.
Bli vän med hans barn, bjud dem in i ditt stök,
och mitt i all stress hans välsignelse sök.

2. Låt Herren få helga dej, världen går på,
men tala helt barnsligt med honom ändå.
Ja, se i hans ögon vad han dej vill ge:
de dina i dej ska hans kärlek få se.

3. Låt Herren få helga dej, leda dej hem,
och spring inte före, vem hetsar dej, vem?
Följ honom i glädje och sorg på vår jord,
se alltid på Jesus och lev av hans ord.

Jag i tysta skuggors timmar

Alt. koral:



 

1. Jag i tysta skuggors timmar
Herrens lov förkunna skall.
Himlen av hans klarhet glimmar,
jorden är hans fotapall.
O min tro, du själens öga,
skåda den som i det höga
dessa sköna facklor satt
att oss leda i vår natt!

2. Skriv på fästet, klara måne,
Skaparns milda majestät!
Du oss ljus i natten låne,
så vi där kan se hans fjät!
Gläns nu över berg och dalar,
allt om Herrens under talar.
Kläd i silver flod och fält:
över allt sin tron han ställt.

3. O så nära, mej så nära
är du då, Oändlige!
Fast mitt öga ej kan bära
glansen av ditt anlete,
fastän tankarna blir matta
när de dej försöker fatta,
lever jag och rörs i dej,
Gud, min Gud, så nära mej!

4. Din förblir jag när jag vaknar,
när jag går till nattens ro,
och det ljus som här jag saknar
bidar jag med stadig tro.
Jag i stilla andakt tiger,
men min ande högre stiger
än dit alla stjärnor når,
än dit alla tankar går. 

Gud, jag hör hur torra länder

1. Gud, jag hör hur torra länder
kan välsignat gröna stå.
Ymnigt regn ditt folk du sänder,
låt mej några droppar få!
Mej också,
mej också,
låt mej några droppar få!

2. Far i himlen, kan du glömma
att jag syndat mot dej så?
Fast du kunnat mej fördöma,
låt mej åter nåd nu få,
mej också,
mej också,
låt mej åter nåd nu få.

3. Jesus kär, gå ej förbi mej,
låt mitt rop ditt öra nå,
kom och ta din boning i mej,
kom och rena mej också,
mej också,
mej också,
kom och rena mej också.

4. Ande god, kom hit och skala
bort mitt hjärtas hårdhet då.
Om min Herre Jesus tala,
om hans verk för mej också,
mej också,
mej också,
om hans verk för mej också.

5. Har i synd jag velat sova
och ej dina vägar gå,
ratat himlens rika gåva,
fräls, förlåt och fyll mej då,
mej också,
mej också,
fräls, förlåt och fyll mej då!

6. Faderns kärlek utan gränser,
Kristi blod som ska bestå,
Andens dop och nåd som glänser
strömme över mej också,
mej också,
mej också,
strömme över mej också.

7. Med din nåd, förmer än drömmar,
bind mitt hjärta, Gud, vid dej.
Medan livets vatten strömmar,
Gud, välsigna också mej,
också mej, 
också mej,
Gud, välsigna också mej. 

Kom nu syndare till Jesus

)

1. Kom nu syndare till Jesus,
som du är, med all din nöd.
Jesus redo är att frälsa
dej ifrån en evig död.
Han är mäktig, han är nådig,
tvivla ej, då själv han bjöd!

2. Kom du fattige, välkommen,
gläds att sådan nåd dej bjuds!
Utan pengar och för intet
livets bröd dej står till buds.
All sin nåd vill Jesus ge dej,
han som är ditt liv, din Gud!

3. Låt ej lagens dom dej hindra
eller din ovärdighet!
All den värdighet han fordrar
är att du din ringhet vet
och att honom du behöver.
Herren själv dej läre det!

4. Kom, betungade och trötte,
du som fallets prägel bär.
Dröjer du tills du blir bättre,
då du aldrig komma lär.
Syndare vill Jesus frälsa,
kom, så full av synd du är!

5. Se hur han i örtagården
kämpade för dej, och hör
honom ropa högt från korset
innan blödande han dör:
"Det är färdigt, ja, fullbordat!"
Ingen längre tvivla bör!

6. Hör hur Gud som mänska blivit
prisar kraften av sitt blod!
Lita då därpå fullkomligt,
ta ej annan tröst för god.
Ingen utom Jesus Kristus
kan ge tröstlöst hjärta mod.

Allt mänskosläktet av ETT blod

1. Allt mänskosläktet av ett blod
den store Guden danat,
och allas väg han, vis och god
till samma mål har banat,
för att, som barn av samme Far
och syskon till varandra,
vi skulle våra prövningsdar
i endräkt genomvandra.

2. Vi hit ej förde gods och guld,
ej pengar, makt och ära.
Vi ner i gravens tysta mull
kan inget med oss bära.
Varandras bistånd, tröst och råd
är här för oss av nöden,
och Guds barmhärtighet och nåd
i livet och i döden.


3. Allt mänskosläktet med ett blod
förlöstes att i renhet,  
i ödmjukhet och tålamod 
bevara Andens enhet. 
En Medlare, en tro, ett dop 
bjöd samma tröst åt alla, 
som låter sej av nådens rop 
till bot och bättring kalla. 

4. Som tjänare åt tjänare
kom alla herrars Herre 
att frälsa det förtappade, 
det större med det smärre, 
och vid sin bortgång skänkte han 
oss detta testamente: 
"Ni syskon, tjäna så varann, 
som jag er alla tjänte!» 

5. Och i hans Ande blev nu vi 
varann som kristna lika.  
I dopet både slav och fri 
fick arvsrätt till hans rike. 
Sej allas blick från kvalens jord 
till samma himmel höjde, 
och allas knän vid nådens bord 
i samma tro sej böjde. 

6. Så hjälp oss, Herre, att vi må 
bland gåvor mångahanda, 
som av din rika nåd vi får,  
dock livas av en Ande, 
som, kärleksfull och ljuv och blid, 
kan våra hjärtan rena  
och i rättfärdighet och frid 
med Kristus oss förena. 

7. Ta bort allt köttsligt överdåd, 
allt högmod ur vårt sinne. 
Du ger ju de ödmjuka nåd: 
förakt och hat försvinne! 
Att nyttja rätt de pund vi fått,
det må du själv oss lära.
För allt som av din nåd blir gott
du ensam ska ha ära. 

För sista gången vi kanske nu

1. För sista gången vi kanske nu
tillsammans varit, det skiftar ju
beständigt om här på jordens rund.
Vårt liv det varar en liten stund.

2. Farväl ni kära och älskade,
igenom blodet befriade.
Vi möts ju åter, men när och var,
ja, det vet bara vår Gud och Far.

3. I himmelen är den sälla ort
där vi får mötas, o tänk, så stort,
att inför allmaktens store Gud
få bära namnet: en Kristi brud!

4. Ja, kära vänner, ej må vi då
så fasta pålar här nere slå!
Snart randas dagen då brudgummen
skall hämta oss från förgängelsen.

5. Guds ord och löften är medlen att
oss hålla uppe i tvivlets natt.
När känslan växlar i ebb och flod,
en blick på löftena ger oss mod.

6. Den gode herden själv före går,
och vi får följa i herdens spår.
För fienden han oss skydda vet,
tills han har fört oss till salighet.

7. Men under det att vi tågar dit,
vi må med allvar och heligt nit
till våra medmänskor ropa: "Kom!
Till Jesus, Frälsaren, nu vänd om!"

8. Snart stundar frihetens ljuva tid,
då vi får mötas i evig frid.
Så framåt! Snart är ju striden slut,
för evigt får vi då vila ut.