Det finns en evig tröstegrund

1. Det finns en evig tröstegrund
för fallna syndare.
Den vacklar ej en enda stund
med deras vacklande.
Den grunden är försoningen,
Gud verk i Sonen, Frälsaren. 
Gud vare tack för nådens grund,
Guds eviga förbund!

2. Gud kallar varje syndare
till barnaskap hos sej.
Han älskar den ovärdige,
ja, alla, dej och mej.
Minns i din största syndanöd:
du köptes fri i Kristi död!
Behåll i hjärtat denna tröst
att du är återlöst!

3. Jag ser att genom Kristi död
är Gud försonad, nöjd.
Tänk, när jag vacklar, vilket stöd!
Det tröstar, skänker fröjd.
Se, Gud är nu min Fader huld,
vill aldrig tänka på min skuld,
och han mej leder ända fram,
jag kommer ej på skam.

4. Det är hans lust att göra gott,
det är hans hjärtelag.
Han följt mej på den väg jag gått
allt intill denna dag.
Hur skröpligt det än gått mej här,
så känns han vid mej som jag är.
När det gick väl, när foten gled,
jag fick dock vara med.

5. Och snart tar Herren mej till sej,
till ostörd frid och ro.
Så härligt det ska bli för mej
att där hos honom bo!
Att synden låder vid mej här
gör inte mej förlägen där,
"det första" är då helt förbi
och själen evigt fri.

6. Håll ut ännu en liten stund,
snart får du sabbatsro!
Ej faller Ordets ankargrund
med dej och med din tro!
Förbli beständigt, kära själ,
hos Frälsaren, så gör du väl!
Ja, ha i honom all din tröst
och följ och lyd hans röst!