Må inget i världen oss skilja

1. Må inget i världen oss skilja
från Jesus, vår broder och vän!
O må vi blott lyda hans vilja,
så möts vi därhemma igen.

2. Må vi under jordlivets strider
frimodigt på Frälsaren se!
Då bleknar de minnen som svider
och detta som nu gör oss ve.

3. Snart Jesus skall komma och hämta
till himmelens glädje sin brud.
Som brud har hon mycket att vänta:
all glädje och sällhet hos Gud.

4. Så gläd dej, du himlaarvinge,
och lev blott för Jesus din tid!
Din ande till hemmet sej svinge,
snart är du därhemma i frid.

5. Kom Jesus, kom snart hit tillbaka,
vi längtar tills allting blir klart!
I bön vill vi vänta och vaka:
Kom Jesus, vår Herre, kom snart!

I de stilla aftontimmar

1. I de stilla aftontimmar,
medan löftets stjärnor glimmar,
flyr min tanke hem från gruset
till Guds barn i fadershuset.

2. De har redan övervunnit,
de har fram till målet hunnit.
Men i Bibeln står beskrivet
hur de hade det i livet.

3. Abraham som löftet trodde
medan här i tält han bodde
nu för Jesu Kristi lydnad
är en himmelrikets prydnad.

4. Där hörs Isaks glada stämma
och tänk, Jakob är där hemma,
nu för evigt sann och ärlig,
ren och helig, skön och härlig.

5. Den som sjungit herdepsalmen
ser jag svinga segerpalmen.
Fast kung David mycket syndat,
Herren till hans frälsning skyndat.

6. Frälst ur syndens sämsta brunnar
om Guds nåd med fröjd förkunnar
usle rövarn, som i nöden
hos Guds Lamm fann liv i döden.

7. Klädd i dräkten vita, rena
står Maria Magdalena,
genom blodet frälsad vorden,
fast en syndare på jorden.

8. Den som tyckt sej vara värdig,
mer än andra god, rättfärdig,
passar ej i ljusets salar,
där om Lammets blod man talar.

9. När Guds eldsblick honom hinner,
som en rök hans prakt försvinner.
Han befinns då syndbelastad
och blir ut i mörkret kastad.

10. Herre Jesus, dej förbarma!
Hjälp oss syndare så arma
att det ljusa målet hinna,
genom blodet du lät rinna.

11. Gud, när ögonen skall brista
låt den tanken bli min sista:
Jesu blod från synd mej renat
och med honom mej förenat. 

Jag vet inte vad som ska möta

1. Jag vet inte vad som ska möta
mej under det kommande år.
Gud hängt för mitt öga en slöja,
vars flik jag ej lyfta förmår.

2. Jag ser ej en handsbredd framför mej,
dock vet jag, att Herren är här,
och över de brusande vågor
det bävande barnet han bär.

3. Så vill jag då ängsligt ej fråga,
som otron så gärna det gör:
vad månne det kommande året
av nöd eller lust till mej för?

4. För mej är det nog, att min Fader
vet utväg för det och för det
och känner den ofarna stigen
- och vad jag ej vet, se, han vet! 

Gud, dej ske pris av alla

1. Gud, dej ske pris av alla,
att du har velat kalla
oss i din Son till livet
och oss din Ande givit!

2. Han oss i dopet tvagit,
i hjärtat boning tagit
och verkar genom Ordet,
ger liv vid nattvardsbordet.

3. Vem kunde annars tänka
vad gott oss Gud vill skänka?
Vem skulle omsorg bära
att Herren känna lära?

4. Den som av Anden ledes
till salighet beredes,
till slut helt barnsligt glad är
och kallar Gud sin Fader.

5. Att tron i hjärtat giva,
vårt hopp att stärka, liva,
vår kärlek värma, rena,
är Andens verk allena.

6. Så prisar nu vi arma
Gud som sej vill förbarma.
Hans Ande i oss verke
och till allt gott oss stärke.

Se, mänskan är ett härligt verk

1. Se, mänskan är ett härligt verk 
av Guds, den Högstes, händer! 
I minsta lem hans vishet märk, 
hur allt till gagn han vänder.
Din fot från ort till ort dej bär, 
fast den dej tycks så ringa, 
och med din hand, så svag den är, 
du hårda berg kan tvinga.

2. Vad rikedom av kraft och ljus,
av under i vart sinne!
Ditt öga är ett litet hus,
vad ryms dock ej därinne?
Ditt öra, fast orörligt, gör
till sitt vart ljud som röres,
och inget når dej utanför
som till din själ ej föres.

3. All fägring i Guds rika värld 
är mer än du kan fatta.
Guds fatabur är dej beskärd 
att öppna och att skatta. 
Var än du ställer här din fot,
vart du i rymden fore,
allt skönjer du, allt tar du mot, 
allt är som ditt det vore. 

4. Dock mer, ja, utan likhet mer, 
än jordiskt sinne känner,  
än öra hör, än öga ser, 
förnimmer här Guds vänner; 
med andens syn Guds helga råd, 
hans löften och hans lagar, 
hans kärlek, vishet, makt och nåd 
de skådar alla dagar. 

5. Gud, upprätthåll ditt ädla verk, 
att det ej må förfalla.
Beskydda, Herre, stöd och stärk 
mot frestelsen oss alla. 
Lär oss de gåvor bruka väl, 
som du oss vill förära, 
till fröjd och båtnad för var själ 
och dej till pris och ära!

Du liv i denna jämmerdal

Alt. melodi:


VÄRLDENS FÅFÄNGLIGHET

1. Du liv i denna jämmerdal,
vad är väl du? Ett litet tal  
av sorgeår, av fröjdeår, 
en längtan, som ej målet når, 
en rök till vindars tidsfördriv, 
en skugga av ett verkligt liv. 

2. I dag gror plantan fager opp, 
i morgon bär hon vissnad knopp; 
i dag hörs glädjens jubelröst, 
i morgon suckas utan tröst; 
i dag syns mänskan frisk och röd, 
i morgon är hon blek och död. 

3. Fåfänglighet, förgänglighet, 
vem finns som känner dej och vet? 
Du pryder dej för var och en, 
du tänder opp ditt falska sken, 
och ung och gammal inom kort 
du villar så i tomhet bort. 

4. Här, där vi börjar först med gråt, 
med tårar fuktar se’n vår stråt, 
här, där vårt liv, när bäst det är, 
är idel möda och besvär, 
där ingen stund är andra lik, 
här vill man bli av tingen rik. 

5. Här glömmer man i syndens band 
sitt sanna hem och fosterland, 
går som en främling och en gäst 
och tror sej dock för evigt fäst, 
vill leva trygg från år till år
där allt liksom en suck förgår. 

6. Gud, öppna våra ögon snart,
så att vi skådar uppenbart
hur vanskligt allt på jorden är,
hur flyktig lust det med sej bär,
hur stadig fröjd och saligt hopp
hos dej vi måste söka opp.

7. Ja, led oss i din sanning, Gud, 
ge kraft att följa dina bud, 
var med oss i allt verk och råd 
och lär oss fly till Jesu nåd; 
då, fast vad jordiskt är förgår,
vårt rätta liv i dej vi får.

Ni kristna, rusta er till strid

1. Ni kristna, rusta er till strid,
låt sömn och dvala fara. 
Ni måste kämpa denna tid
och inga krafter spara.
Stå upp och se
Guds fiende!
Han hotar stark och vaken.
Så gå med lust
till denna dust,
ty Herrens Guds är saken.

2. Träd fram med Kristus, bli ej blek, 
var djärv, fast ej förveten. 
Här gäller ej en vansklig lek, 
här gäller evigheten. 
Förgås du här, 
förgås du där, 
där evigt, här i tiden.
Men får du vinst, 
får döden minst: 
så är det med den striden. 

3. Var stark, men var än mera vis, 
och vaka alla stunder; 
den, som vart orm i paradis, 
han sparar inga funder: 
där våld ej rår, 
till list han går, 
blir hal att se och höra, 
ja, klär sej käckt 
i ängladräkt, 
att så din själ förföra. 

4. Ja, Gud, vår starkhet, var oss när 
i dessa strider svåra. 
De är ju dina, så du lär,  
så sant som de är våra.
Beskärma du 
ditt folk ännu 
på alla håll och trakter,
och tro och bön 
med seger krön 
mot alla ondskans makter.

Då Herren Jesus korsfäst var

1. Då Herren Jesus korsfäst var
och hånad blev, gav han till svar 
sju ord för oss på jorden. 
Behåll då väl i minnet kvar 
de helga, dyra orden! 

2. Det första ord han hördes be,
det var en bön för syndare,
och än hans förbön hör du:
Förlåt dem, Fader, för de vet 
ju inte vad de gör nu.

3. Hans andra ord, som kärlek bär 
till mor och vän vid korset, är 
en bön som son och broder: 
O kvinna, se din son är där, 
o son, se där din moder! 

4. Hans tredje ord, Gud vare pris, 
är tröstens ord på samma vis 
när han hörs rövarn svara: 
I denna dag i paradis 
ska du med mej få vara. 

5. Hans fjärde ord oss lära kan 
hur han, Guds Son och avbild sann, 
för vår skull straffad blivit: 
Min Gud, säg varför, ropar han, 
har du mej övergivit? 

6. Jag törstar, är hans femte ord. 
Han som berett oss nådens bord
sin törst ej släcka mäktar.
Besinna det, du fallna jord:
din Gud för dej försmäktar! 

7. Hans sjätte ord, det innebar 
att nu den seger vunnen var 
om vilken Skriften ordat. 
Vår frälsning nu en borgen har - 
han sagt: Det är fullbordat. 

8. Hjälp, Gud, att i vår sista strid
hans sjunde ord, så fullt av frid, 
vi i vår suckan blande:
I dina händer, Fader blid, 
jag lämnar nu min ande.

Det går ett tyst och tåligt lamm

1. Det går ett tyst och tåligt lamm,
och på den tunga färden
det bära får all synd och skam,
all dom som tynger världen.
Det sänkes djupt i vanmakt ner,
dess vånda ökas mer och mer,
där offrets väg det skrider.
Det utstår outsäglig nöd,
hån, gisselslag och kval och död,
och allt det stilla lider.

2. Det lammet är Guds rena Lamm,
som löser syndens trälar,
Guds Son, som led på korsets stam
att frälsa våra själar.
O kärleks makt, som övergår
allt vad en människa förstår,
du Faderns hjärta tvingar!
O kärleks djup, o kärleks glöd,
som Sonen in i korsets död
och ned i graven bringar!

3. Han frambär, klädd i helig skrud
och krönt med törnekrona,
ett offer utan vank åt Gud,
all världen att försona.
I lydnad och i tålamod
sig själv han offrar, när hans blod
för mej och världen rinner.
Vad skall min själ då skänka dej,
Guds rena Lamm, för vad du mej
i offerdöden vinner?

4. Jag stanna vill min levnads dag
i stillhet vid din sida,
och där du är, vill också jag
i trogen kärlek bida.
Du, hjärtats ljus, ej slocknar ut,
och när min levnadstid är slut
du evigt liv mej skänker.
Min själ är din, o Jesus, kom,
kom till ditt arv, din egendom,
mer värd än själv jag tänker.

5. Min lovsång om din kärlek blid
må fylla livets stunder,
min själ dej prisa varje tid
för dina nådesunder.
Ditt namn till ära, Jesu god,
må ren och klar min levnads flod
mot evigheten strömma.
Allt vad av dej jag undfått har,
det skall mitt hjärta hålla kvar,
min ande evigt gömma.

6. Mitt trånga hjärta, vidga dej
att i ditt djup förvara
en skatt mer skön och dyr i sej
än alla stjärnor klara.
Förmer än jordens lust och prakt,
dess ära, rikedom och makt,
är skatten som jag funnit.
Min skatt är du, o Jesus god,
du offrat har ditt dyra blod,
som ock för min skull runnit.

7. Det blodet ständigt vara skall
mitt värn i strid och fara.
Mot frestelse och syndafall
det mitt beskydd skall vara,
den djupa källan till min fröjd,
min tröst, när jag av sorg är böjd,
min hugnad under färden,
min svalka, när min törst är het,
min tillflykt i min ensamhet,
när allt jag mist i världen.

8. Vad skadar mej den bittra död?
Den blir min vinst och seger.
Försmäktar jag i solens glöd,
ditt kors sin skugga ger mej.
När oro i min ande bor,
när tron bli svag och bävan stor,
du skingrar tvivlets tankar,
och när på världens vreda hav
min farkost hotar gå i kvav,
är du mitt fasta ankar.

9. När jordelivet är förbi
och för Guds tron jag träder,
jag i ditt blod har blivit fri
och tvagit mina kläder.
Därmed jag kan för Gud bestå
och in i Faderns rike gå,
och där i högtidsfröjden,
när du skall vigas vid din brud,
jag bär min krona och min skrud
till evig tid i höjden.

Vid älvarna i Babylon

1. Vid älvarna i Babylon 
var vi i sorgens välde. 
Vi mindes Sion fjärran från 
och bittra tårar fällde. 
I pilträd utmed strömmens lopp 
vi hängde våra harpor opp, 
de strängaspelen klara. 
Vem ville spela i ett land 
där träldom höll oss i sitt band? 
Vem kunde glad där vara? 

2. Den goda tiden var förbi 
och fröjdens år förgångna. 
Bland hednahopar levde vi 
som främlingar och fångna. 
De sa till oss med spe och tvång: 
“Upp, spela, sjung en glädjesång 
som förr i Sions skara!” 
Vem ville spela i ett land 
där träldom höll oss i sitt band? 
Vem kunde glad där vara?

3. Och skulle jag din helgedom, 
Jerusalem, förgäta, 
må tungan fastna i min gom 
och glöd mitt hjärta fräta. 
Till dej, mitt hem av frid och ljus, 
min konungs borg, min Faders hus, 
jag längtar att få fara. 
Där får jag spela utan band,
ja, sjunga i min frihets land.
Först där jag glad kan vara.

Det vimlar av sånger om himmelrik

1. Det vimlar av sånger om himmelrik.
Rätt få finns om faran för den som är rik.
Men Jakob, aposteln, har nåt att berätta.
Det tar några verser, så sätt er tillrätta.

2. "Ni alla som säger 'I morgon ska
vi göra affärer som lönar sej bra',
ni vet inte alls hur er framtid ska bli.
Ert liv är en dimma. Snart syns inte ni.

3. Ni borde nog fråga vad Gud vill ha.
Istället så skryter ni: 'Allt går så bra!'
Om ni har förstått vad rättfärdighet är,
så låt då den kunskapen forma er här.

4. Ni rika, gråt ut och beklaga er,
för olyckor ska draga fram över er.
Er rikedom ruttnar, er skönhet försvinner,
ert guld och ert silver, det rostar och brinner.

5. Ni samlar er skatter att leva på,
men arbetarlönerna prutar ni på,
en skriande orätt som någon fått höra,
för ropen har nått Herren Sebaots öra.

6. Ni levde i lyx och i överflöd.
Ni dömt den rättfärdige - ni blev hans död!
Det gick utan motstånd, så vitt man kan se.
Men dagen sej närmar, då domen ska ske."

7. Här slutar aposteln och jag tar vid.
Nu undrar jag: Hur ser det ut i vår tid?
Vem är den förtryckte och vem är den rike?
Till vem säger Herren: "Kom in i mitt rike!"?

Text och musik: Bertil Murray 1981 (31 år)
[Publ. med tillstånd]

Den ingen tänker på och ser

1. Den ingen tänker på och ser 
en blick av vänskap Jesus ger 
och säger: ”Kom och följ med mig 
och allting skall förändra sig.” 

2. Han utskämd blev i hela stan,
när han tog plats som publikan. 
Nu reser han sig, lämnar allt, 
som Mästarn honom har befallt. 

3. Han anade att dagen grytt: 
”Nu kan mitt liv bli rent och nytt!” 
och genast vill han dela med 
sig av det nya livets fred. 

4. Och därför till en fest han bjöd 
med kött och vin och nybakt bröd. 
Han gladdes att få Jesus se 
och honom av det bästa ge. 

5. Men alla gladdes inte då, 
och några sade bittert så: 
 ”Hur i all världen tänker han, 
när med sånt folk han äta kan?” 

6. Och Jesus sade : ”Se, jag är 
som läkare ibland er här 
med läkemedlen, som förmår 
att bota sjuka själars sår.” 

7. ”Om ni är friska nu, nåväl, 
ha själva vård om kropp och själ, 
men själens läkare ändå 
skall botande bland sjuka gå.”

Text och copyright: Christian Braw (publ. med tillstånd)

Som i krubban ligger du

1. Som i krubban ligger du, 
Herre, mitt ibland oss nu. 
På vårt altare du är 
med allt vad vår själ begär. 

2. Liv har du i överflöd, 
hjälp i varje tänkbar nöd, 
kraft till seger utan brist 
och uppståndelse till sist. 

3. Med ditt blod du sona kan 
synden du så smärtsam fann, 
och din kropp i brödgestalt 
är ett läkeblad för allt. 

4. Din förvandlings energi 
låt i oss nu verksam bli 
så att kraften ifrån dig 
genom oss kan sprida sig.

Text och copyright: Christian Braw (publ. med tillstånd)

Utan ord, i tystnad höjes

1. Utan ord, i tystnad höjes 
upp Guds närhets sakrament. 
Åter är han mitt ibland oss, 
Han, som Faderns kärlek sänt. 
Faderns ansikte i Sonen 
är i längtan mot oss vänt. 

2. Kalken med försoningsblodet 
lyftes inför Faderns blick. 
Där, i blod, på korset flutet, 
världens gåta lösning fick. 
Det är offret, där Guds kärlek 
världens nöd till mötes gick. 

3. I Guds åsyn sakramentet 
räcks nu också emot mig. 
Kristus, jag vill öppna hjärtat 
till att bli ett hem åt dig. 
Låt vad du på korset vunnit 
med mitt liv förena sig.

Text och copyright: Christian Braw (publ. med tillstånd)

Kristus, vi din kraft tillbeder

1. Kristus, vi din kraft tillbeder, 
o Guds rikes hemlighet! 
Du på okänd väg oss leder 
för att vi skall finna det, 
som är mer än allt vi längtar, 
anar, älskar, tror och vet. 

2. Du är som en skatt i åkern, 
gömd och glömd i många år 
under ogräs, jord och stenar 
tills en man där häpen står, 
skatten finner, öppnar skrinet, 
och dess värde han förstår. 

3. Som den mannen allting säljer 
för att skattens åker få 
vill idag vi också lämna 
allt, som hindrar oss att nå 
fram till dig, du skatt i åkern, 
och det liv, som skall bestå.

Text och copyright: Christian Braw (publ. med tillstånd)

Herre, med vår bön vi går

1. Herre, med vår bön vi går 
nu till dig: Om trettio år 
finns det då en skara här, 
som till dig sin lovsång bär? 

2. Detta vida övergår 
vad vi människor förmår, 
men där vi står utan råd 
har du svaret: Andens nåd. 

3. Det var Andens kraft en gång, 
som oss gav vår tro och sång, 
och din Ande kan på nytt 
tända tro, där tron har flytt. 

4. Vi för barnen nu vill be: 
Oss förvandla, låt dem se 
i vårt liv att du är den 
ende Herren, Frälsaren. 

5. Tack, att vi får lämna allt 
i din hand. Som du befallt 
vill vi nu i dina spår 
gå mot dessa trettio år.

Text och copyright: Christian Braw (publ. med tillstånd)

Petrus, Kyrkans ledare

1. Petrus, Kyrkans ledare, 
ville många dödad se, 
och Herodes fängslar då 
honom för att äran få. 

2. Fängslad Petrus sover tungt. 
Vakter sover också lugnt. 
Kedjan vid apostelns hand 
är ett låst och säkert band. 

3. Men i natten många ber. 
Herren hör, och undret sker: 
Som en blixt Guds ängel går 
och vid Petrus sida står. 

4. Kedjor faller, Petrus står 
upp och med Guds ängel går, 
och nu öppnas stängda lås, 
tunga dörrar öppna slås. 

5. Snart står Petrus vid det hus, 
där man ber vid tända ljus, 
men när sen han bankar på 
får han länge ute stå. 

6. De har i sin oro bett, 
men att undret nu har skett 
tvivlar de i otro på. 
Porten låst och stängd får stå. 

7. När till sist aposteln får 
komma in och bland dem står 
säger han: ”Guds änglavakt 
ryckt mig ur Herodes makt.” 

8. Också vi en änglavän 
fått av Gud i himmelen, 
och på livets vandringsled 
följer han till målet med. 

Text och copyright: Christian Braw efter Apg. 12:6-17 (publ. med tillstånd)

Johannes kommer alltid först

1. Johannes kommer alltid först, 
fast Jesus själv är först och störst, 
men Döparen bereder allt 
som Herren honom har befallt. 

2. Med Ordet ger han sig i kast 
med vanda synders tunga last, 
med sanningen han river av 
vår otros slöja, svek och krav. 

3. Ja, också nu skall Ordet få 
som svärd i våra hjärtan gå 
och skilja vad som blandats har 
av gott och ont hos en och var. 

4. Johannes lär oss lämna det, 
som hindrar Guds rättfärdighet, 
och sedan leder han oss fram, 
han säger: ”Se, där är Guds Lamm!” 

5. Tack, Gud, som Döparen har sänt! 
Låt nu hans uppgift i advent 
bli fullföljd med ditt starka Ord. 
Då blir det riktig jul på jord. 

Text och copyright: Christian Braw efter Luk. 3:1-15 (publ. med tillstånd)
Musik: Carl Nielsen

Kristus, före världen var du

1. Kristus, före världen var du 
Faderns plan, hans hjärtas ord, 
och i tidens fullhet är nu 
du som mänska född på jord. 
Gud av modersbröst vill dia 
för att oss från hunger fria, 
höra modershjärtat slå 
och hos henne trygghet få. 
Guds och jungfruns ende son, 
djuren ger dig krubbans lån! 

2. Gud, med människan förenad 
är du evigt. Mänskan är 
genom julens under renad. 
Guds natur för alltid bär 
mänsklighetens kamp och börda. 
Vad vi själva skulle skörda 
av vad vi i otro sått 
har Guds Son till ansvar fått. 
Fria ifrån svek och skam 
bjuds vi nu till festen fram. 

3. Som en blixt från evigheten 
slår du ner i tidens rum, 
fyller hela mänskligheten 
med din krafts mysterium. 
Över hela jorden klingar 
julens klockor, hymner svingar 
sig till dig med med tack för att 
du är född i julens natt 
och har låtit oss få del 
av dig själv, Immanuel! 

*4. Ära, ära vare Fadern, 
ära vare Faderns Son, 
ära vare Faderns Ande – 
ärade i lika mån, 
som det varit före tiden 
och är genom Kyrkan i den 
tid, när hennes lovsång går 
ända till Guds rikes vår, 
fram till segern med Guds Lamm 
när Guds rike bryter fram.

Text och copyright: Christian Braw (publ. med tillstånd)

Här kommer en sång om helgonen

1. Här kommer en sång om helgonen, 
glad över Gud som de. 
De levde modigt, de stred och dog, 
för Jesus de kämpade. 
De var drottningar, herdar och läkare, 
de var mammor, lärare, snickare, 
och visst kunde jag också bli som de, 
för jag vet att min Herre vill. 

2. De älskade Jesus varmt, så varmt. 
De fått hans kärlek se. 
Allt sant han är, och allt gott han gjort 
fick bättre liv dem ge. 
Och en var en biskop och en var soldat, 
en annan blev vilda lejons mat. 
När Jesus nu vill det, så är det klart 
att själv jag kan bli som de. 

3. De fanns inte bara för längesen, 
det finns tusen och tusen än. 
Så mycket av värme och glädje får 
vi nu av helgonen. 
De finns där i skolan, de finns där du bor, 
i kyrkan, i bussen, fast ingen det tror, 
och helgonen är som en syster och bror, 
och nu vill jag bli som de. 

 Text: Christian Braw (publ. med tillstånd)

Jesus, ingen högre ära

1. Jesus, ingen högre ära 
finns än äran ifrån dig, 
att som ordenstecken bära 
dina ord: ”Du tillhör mig.” 

2. Det finns ingen större heder 
än den heder du mig ger, 
när du hör vart ord jag beder 
och till svar ger ännu mer. 

3. Vem kan så som du belöna 
långt utöver vad jag gjort, 
redan här med gåvor sköna, 
sedan där långt mer och stort. 

4. Därför vill jag aldrig böja 
mig till mänsklig ära ner 
men istället blicken höja 
till belöningen du ger. 

5. Och långt mer än varje gåva, 
varje heder, varje ord 
är att du mig ville lova 
plats hos dig vid Faderns bord. 

Text och copyright: Christian Braw, fritt efter Joh. 12: 43 (publ. med tillstånd)

I en orgel varje pipa

1. I en orgel varje pipa 
finns där för att ljuda klar 
och med tonens krafter gripa 
själens djup hos en och var. 

2. Tonen skall tillsammans klinga 
med de andras klara ljud 
och som änglasången bringa 
oss en hälsning ifrån Gud. 

3. Så går stämmor i förening, 
olika blir enade, 
sprider ljus och skänker mening 
åt vad Gud har låtit ske. 

4. Det är så som vi skall ljuda, 
samstämt, tydligt, rent och klart 
och till lovsångsfesten bjuda, 
där vårt mål blir uppenbart. 

5. Herre, låt vår samklang höras 
ner i stumma läppars dal, 
så att många kan beröras 
av vår glädje och koral.

Text och copyright: Christian Braw (publ. med tillstånd)

I kristenlivets äventyr

1. I kristenlivets äventyr 
är nåden både fri och dyr. 
För Kristus har den kostat blod, 
av oss den väntar tro och mod. 

2. Man kan den bara ta emot 
med självinsikt och ärlig bot, 
med vilja att förvandlad bli, 
från själviskheten löst och fri. 

3. För vår församling nåden har 
en sällsam kraft i sitt förvar. 
Ett annat liv än det vi haft 
finns öppet nu i nådens kraft. 

4. Om än vårt hjärta säger nej 
och tror att det ej lönar sig, 
så har Guds hjärta större rum, 
och det är evangelium. 

5. Och nåden räcker till för allt. 
Den ger åt livet ny gestalt. 
Så låt oss öppna själ och kropp 
för nåden, vår förvandlings hopp. 

Text och copyright: Christian Braw efter Dietrich Bonhoeffer (publ. med tillstånd)  

När Guds församling brytes ned

1. När Guds församling brytes ned, 
då är hans vänner också med. 
De bär sitt ansvar, de också 
att det så illa kunde gå. 

2. Nu ber vi om förlåtelse 
för allt vi glömt att tro och be, 
för att vi svek och teg där vi 
Guds viljas vittnen kunnat bli. 

3. Som syskon har vi också del 
i det som var de andras fel. 
Gud, hjälp oss se och ångra det, 
som fattats i vår trofasthet. 

4. Till ångrande du lovat nåd 
ur din försonings kraftförråd, 
när vi oss öppnar för att vi 
förvandlade av dig skall bli. 

5. Förnyade skall vi också 
i kamp för din församling gå 
och se på den med tro och hopp 
som Andens brud och Kristi kropp. 

Text och copyright: Christian Braw efter Esra 9:5-15 och Nehemja 1:4-11 (publ. med tillstånd)

Herre, hur skall nog vi lova

1. Herre, hur skall nog vi lova 
dig för dessa rika år, 
när i äktenskapets gåva 
vi fick mer än vi förstår!

2. Du oss förde till varandra, 
tände våra hjärtans glöd 
och lät oss tillsammans vandra, 
dela liv och dagligt bröd. 

3. Du gav kraft i vardagsmöda, 
glädje, mod och arbetslust. 
Du välsignade vår föda 
och gav livet färg och must. 

4. När vi tacksamt ser tillbaka 
vi förundras över att 
vi som lycklig man och maka 
fått så mycket ljust och glatt. 

5. Och vi ser att du förvandlar 
också det som bittert var; 
därför tror vi att du handlar 
likadant i nya dar. 

6. Du vet dagen, som skall skilja 
oss ifrån varann en tid. 
När det blir, så ske din vilja 
bara det får ske i frid. 

7. Fast du ännu är förtegen 
om hur det till sist skall gå, 
ber vi att de sista stegen 
i din närhet vandra få. 

9. Låt då lyckan vi fått äga 
under dessa rika år 
vittna utan ord och säga: 
”Det finns liv, som ej förgår.” 

10. Och låt dagen, när du åter 
synligt vill ibland oss bo 
bli den dag, när du oss låter 
finna vad du hjälpt oss tro.

Text och copyright: Christian Braw (publ. med tillstånd)

I förväntan och i bävan

1. I förväntan och i bävan 
står de inför Faderns tron. 
Större än all mänsklig strävan 
är den lön, som Faderns Son 
ger dem, mera stort och härligt 
än det liv de kom ifrån. 

2. De allt ont har övervunnit 
genom Jesu Kristi blod, 
och i Kristi kors de funnit 
kraften till bekännarmod. 
Med sin kärlek och sin smärta 
gav de mer än de förstod. 

3. Helig Ande har dem drivit 
att bli världens ljus och salt. 
Med sitt liv har de beskrivit 
hur Guds offer sonar allt 
och hur korset kraften blivit, 
som ger världen ny gestalt. 

4. När vi firar deras minne 
ser de ifrån himlen ned, 
hoppas att i Kristi sinne 
vi skall bära korset med. 
Helig Ande, du som lett dem, 
oss på helgonvägen led.

Text och copyright: Christian Braw (publ. med tillstånd)

Guds mysterium

1. Guds mysterium 
har ett heligt rum 
överallt, där allt han äger. 
Mer än här och nu det väger. 
Helighetens sfär 
finns där Kristus är. 

2. Allt vi satte av 
och till honom gav 
som ett undantag från tiden 
och en fristad mitt i striden 
blev en helig ort 
för vad Jesus gjort. 

3. Helig denna jord 
blir när Herrens ord 
allt förnyar och förvandlar. 
Genom Ordet Anden handlar, 
väcker, reser opp 
hela Kyrkans kropp. 

4. Skapelsen skall bli 
heligt ung och fri. 
Fri från synd och skam och strävan 
människan med lycklig bävan 
i den nåd Gud gett 
blir med honom ett. 

5. Kom, låt tiden bli 
Guds och så förbli. 
Stund och ställe låt oss viga 
åt den Herre, som vill stiga 
ner i plats och tid 
med oändlig frid.

Text och copyright: Christian Braw (publ. med tillstånd)

Jesus Kristus vill bli känd

1. Jesus Kristus vill bli känd, 
trodd och älskad och bekänd. 
Vad han med sitt liv har gjort 
måste överallt bli sport. 

2. Tystnad och försiktighet 
gör att ingenstans man vet 
att han är den Herren, som 
kommit hit med liv och dom. 

3. Men hans sanna vänner kan 
inte tiga med vad han 
gjort och gör i alla land 
med sin kärleks starka hand. 

4. Och där detta klart blir sagt 
visar han sin Andes makt. 
Liv förvandlas, föds på nytt 
som när vårens dag har grytt. 

5. Händer detta, räkna med 
slut på enighet och fred. 
Inget värre mörkret vet 
än Guds kraft och verklighet. 

6. Så blir Stefanus martyr. 
Där man Kristi frälsning skyr 
finns det falska vittnen än, 
som kan kasta sten igen. 

7. Men var än martyrens blod 
spilldes, växer tro och mod. 
Själv han äras av Guds Son 
och hans änglar vid Guds tron.

Faderns och Marias Son

1. Faderns och Marias Son, 
du för oss är nådens tron! 
Gud och mänska ligger där 
och ett barn i krubban är. 
Hjälte, stark i evighet, 
fylld av kraft och väldighet, 
prisad av din kristenhet! 

2. Fastän fattig, rikt du ger 
där en fattig själ du ser. 
Fastän liten, stort du gör, 
när du ondskans makt förstör. 
Du är här. Bli uppenbar 
inför alla och envar, 
Gud och mänska underbar! 

3. Låt din nåd och trofasthet 
ifrån nu i evighet 
bli allt kärare för mig. 
Låt mig aldrig lämna dig. 
Skulle mörkret sänkas ner 
på min väg, bli då än mer 
den som ljus och ledning ger. 

4. Såsom herdarna en gång 
låt mig nu få ana sång 
ifrån himlen om Guds frid 
också över denna tid. 
Sen till platsen led du mig 
där min oro stillar sig 
i tillbedjan inför dig.

Text och copyright: Christian Braw efter Johann Olearius ("Wunderbarer Gnadenthron")

Med Jesus fram i de bästa åren

1. Med Jesus fram i de bästa åren
till Andens källa, till livets ljus,
då själen ännu är ung som våren,
fram till Guds tempel, till Herrens hus!
Där får du del av Guds Andes råd,
där växer visdom, där flödar nåd.

2. Med Jesus fram genom arbetsmödan,
de många dagarna utan lön,
den tid du bidar den stilla grödan,
de väntans år utan svar på bön,
i stilla lydnad och tro som hans,
fast vinst ej vinkar i segerkrans!

3. Med Jesus fram, när Guds Ande tvingar
att börja verket på kallets dag,
i prövningstid, då dej Anden bringar
till själens öknar, där matt och svag
du börjar striden, en ständig strid,
som mer ej lämnar en dag av frid!

4. Med Jesus fram att om rikets fröjder
det budskap bära som själv han bar!
Med Jesus upp på de livets höjder,
där glans från Tabor än dröjer kvar!
Med Jesus ned i den djupa dal,
till kamp mot nöden, mot synd och kval!

5. Med Jesus fram bland de skaror unga
som söker lyckan i Kristi vård,
när män och kvinnor och barn vill sjunga
sitt hosianna i tempelgård!
Men byts den äran i hån och skam,
än mer det gäller: med Jesus fram!

6. Med Jesus fram i den sista nöden,
då viljans offer hans Fader får!
Med Jesus fram, när du nalkas döden,
den väg som slutar där korset står,
fram till en sluten, förseglad grav,
där det står skrivet: Sitt liv han gav!

7. Med Jesus fram ur de brutna banden,
som bundit skapelsens liv i död!
Med Jesus, levandegjord i anden,
till nya skapelsens morgonglöd!
Med Jesus fram till vår Faders hus,
där Gud är sol och Guds Lamm är ljus!

En stad på berget kan inte döljas

1. En stad på berget kan inte döljas, 
det står för alla så uppenbart, 
och skulle staden av dimmor höljas, 
så kommer dagen, när ljust och klart 
den syns på berget och alla vet 
att bergets stad är en verklighet. 

2. Så är det också med kristenlivet 
och med Guds Kyrka i tid och rum. 
Är än det inte åt alla givet 
att ana Kyrkans mysterium, 
så kommer tiden då dagen gryr 
och dimmorna för Guds Ande flyr. 

3. Då skall bli tydligt, att det som doldes 
av nattens dimmor på bergets topp 
och stadens folk, som likt slaktdjur såldes, 
är mänsklighetens och kosmos hopp. 
Då strålar staden i himmelsk glans 
och folken varsnar, att den är Hans. 

4. Då vissnar ner alla otrons drömmar 
om paradiset förutan Gud. 
Ur folk och stater miljoner strömmar, 
som länge väntat på Kristi bud, 
befriade från sin bördas ok 
och återfunna i Livets bok. 

5. Men ge oss Herre, ditt mod att vara 
och verka det som Gud sände till. 
Med änglars vapen din stad försvara, 
när tid och otro förnedra vill. 
Med dig vid sidan vi håller ut 
och segerlönen blir vår till slut. 

Text och copyright: Christian Braw efter Matt. 5:14 (publ. med tillstånd)

I en och samma Kyrka

1. I en och samma Kyrka 
har vi en enda tro. 
I den finns livets styrka, 
i den finns själens ro. 
Vi tror på Gud Treenig 
och tillber Faderns Son, 
vi lovar Faderns Ande 
för allt han frälst oss från. 

2. För dopets vatten prisar 
vi Guds Treenighet,  
för allt han där oss visar 
av sin barmhärtighet. 
I dopets vatten fick vi 
ett liv med samme Far. 
Vi döpts i samma vatten 
och är vid dopet kvar. 

3. Oss tron och dopet skänkte 
ett liv med samme Far, 
och samme Ande sänkte 
sig ner till en och var. 
Nu samme Gud oss kallar 
till ett och samma hopp, 
och Andens eld gör alla 
till samma Kristi kropp. 

Text och copyright: Christian Braw efter Ef. 4:1-6 (publ. med tillstånd)  

Var är nu din bror

1. Var är nu din bror, 
syster eller mor, 
dem du gärna skulle hjälpa,  
inte svika eller stjälpa,
var är nu din far? 
Ansvaret står kvar. 

2. All Guds mänsklighet, 
främst din nästa, det 
är den uppgift Gud dig givit 
och i Bibeln har beskrivit. 
Det är detta, som 
Gud dig frågar om. 

3. Blir hans fråga svår 
och till hjärtat går, 
då är rätta tiden inne 
att anropa Faderns minne
av hur han för oss 
gav sin Son vårt kors. 

4. Där på korset han, 
Jesus, för oss vann 
bot för allt vad vi har felat, 
kraft att göra vad vi velat, 
vann oss Andens nåd, 
tid och plats och råd.

Text och copyright: Christian Braw (publ. med tillstånd)

Fader, låt nu Kristus bli

1. Fader, låt nu Kristus bli 
målad för oss alla i 
den predikan vi skall få; 
låt den till vårt hjärta gå. 

2. Led vår själasörjare 
att oss just de orden ge, 
som vår själ behöver mest 
och inför dig själv är bäst. 

3. Låt de orden leda oss 
fram till Jesu Kristi kors 
och få oss att falla ned 
för att ta emot din fred. 

4. Ge oss Andens gåvor när 
Ordet oss förkunnat är: 
profetia, underverk 
och med tungotal oss stärk. 

5. Låt oss, Fader, denna dag 
få din goda, klara lag 
och låt evangelium 
i vårt hjärta finna rum. 

6. Då skall denna gudstjänstdag 
bli din Kyrkas glädjedag, 
dagen, när din himmel hör 
änglaskarans jubelkör. 

Text och copyright: Christian Braw efter Gal. 3:1-6, Apg. 10:44 (publ. med tillstånd)

När man och kvinna har varann

1. När man och kvinna har varann, 
då finns en lycklig glans 
av Edens lustgård, där en man 
fann kvinnan, som blev hans. 
Det var Gud Faders plan och ord 
att dem tillsammans ge 
vid samma livets rika bord 
av sin välsignelse. 

2. För mannen var det inte gott 
att alltid ensam gå, 
och därför har han kvinnan fått. 
Till ett skall bli de två. 
Ur deras kärlek, kropp vid kropp, 
skall livet växa fram 
och nya släktled skjuta opp 
som skott ur savrik stam. 

3. Nu vilar Guds välsignelse 
på kvinna och på man, 
när de vill åt varandra ge 
allt vad de skänka kan. 
Där kärleken är djup och sann, 
där ger den upp sitt jag 
för livet med och för varann 
i sorg och glädjedag.

Text (copyright): Christian Braw (publ. med tillstånd)

Gläns över sjö och strand

Alt. koral från 1939 års koralbok (OBS! finns ej i 1986 års psalmbok!)

1. Gläns över sjö och strand,
stjärna ur fjärran,
du som i Österland
tändes av Herran.
Stjärnan från Betlehem
leder ej bort, men hem.
Barnen och herdarna
följa dig gärna,
strålande stjärna,

strålande stjärna.

2. Natt över Judaland,

natt över Sion.
Borta vid västerrand

slocknar Orion.
Herden, som sover trött,

barnet som slumrar sött,
vakna vid underbar
korus av röster,
skåda en härligt klar
stjärna i öster,

3. gånga från lamm och hem,

sökande Eden.

Stjärnan från Betlehem

visar dem leden

fram genom hindrande

jordiska fängsel

hän till det glindrande

lustgårdens stängsel,
hän till det glindrande
lustgårdens stängsel.

4. Armar där sträckas dem,

läppar där viska,

viska och räckas dem,

ljuva och friska:

"Stjärnan från Betlehem

leder ej bort, men hem."

Barnen och herdarna 
följa dig gärna,

strålande stjärna,

strålande stjärna.

Det susar genom livets strid

1. Det susar genom livets strid
en fläkt av himmelrikets frid,
en klang av harpotoner.
En aning fyller varje bröst
och stilla ljuder Andens röst
i jordens alla zoner.
O mänsklighet, ställ dörr´n på glänt;
det är advent, det är advent!

2. Han kommer hit, en Mänskoson,
ur Faderns rike fjärran från
och gästa vill vår boning.
Han kommer ned till jordens grus
med himlens kärlek, nåd och ljus
och bjuder oss försoning.
Ett sken är nu i öster tänt;
det är advent, det är advent!

3. Hur hög, hur ljus är ej hans gång!
Han kommer vid en jubelsång
med toner underbara.
Du trogna hjärta, över dej
nu vita vingar sänker sej
att skydda i all fara.
Till jorden Gud sin Son har sänt;
det är advent, det är advent!

4. Han kommer ljuvlig, vit och röd,
som junisol i morgonglöd
och hälsar ömt de sina.
Så öppna nu ditt hem och hus
och låt hans rika, fulla ljus
i alla fönster skina!
Guds ansikte till oss är vänt,
det är advent, det är advent!