Vi hör fåglarna i skogen sjunga

Alt. koral:


1. Vi hör fåglarna i skogen sjunga,
varje fågel sjunger på sitt vis.
Ska vi inte, gamla liksom unga,
stämma upp en sång till Herrens pris?

2. Varför vill sej många hjärtan sluta?
Varför är så mången själ så ljum,
vill så sällan sej i lov utgjuta?
Varför är jag själv så trög och stum?

3. Värm, o Jesus, själv mitt kalla hjärta,
tänd din helge Andes eld i mej,
så att jag i både fröjd och smärta
aldrig upphör med att lova dej!

4. Väck oss alla, Jesus, ur vår dvala,
håg och krafter till det goda giv,
lär oss du med nya tungor tala,
giv du själv de döda benen liv! 

O Herre, över allting stor

1. O Herre över allting stor,
som högre än all tanke bor
och danat stjärnetältet!
Det är din kraft som vågen rör,
det är din kärlek som beströr
med blommor gröna fältet.

2. Du bjuder - och på kullens topp
en lund så lummig växer opp,
där fåglarna kan gunga
på trädens späda grenar snart
och lika glatt som underbart
sin Skapare lovsjunga.

3. Du vill det - och i öknens land
ur djupet av den lösa sand
en källas åder springer.
Den häpne vandrarn njuter glad
oasens ljuva vilostad
och prisar Herrens finger.

4. Den vida jordens krets är full
av Herrens ära: schaktets gull
och musslans gömda pärla,
det mogna ax, den svällda knopp
och örnens flykt mot solen opp
och vårens glada ärla!

5. Allt vittnar om att Gud är stor
och de i himlens tempelkor
hans härlighet beprisar.
Serafer skyler sej när de
kring tronen står och bävande
sin vördnad honom visar.

6. Likväl - o underbara nåd! -
nu den som söker hjälp och råd
i Jesu namn får bära
sin bön inför den Höges stol
och strålen från hans ögas sol
skall syndarn ej förtära!

[Pauline Westdahl, bearb.]

Som du, o Jesus, och din Far är ett

1. Som du, o Jesus, och din Far är ett,
må dina vänner kunna så beskrivas!
Må vi bli ett i dej, så som du bett,
och inte ständigt här på vägen kivas!

2. I världen är nog mycken strid ändå,
och strid i världen måste det ju vara,
men må ej kärleken förkolna så
bland dina lärjungar, din lilla skara.

3. Vi är ju lemmar här i samma kropp,
i samma vinstock är vi små, små grenar.
Låt inget bittert rotskott växa opp,
men giv, att nåden oss alltmer förenar.

4. Du älskar ju där inget älskvärt är,
så lär oss älska på det sättet, Herre!
Och lär oss glatt förvalta punden här,
om än vi nu fått flera eller färre.

5. Visst är ju gåvorna av många slag
och samma mått blev inte alla givet. 
Är Anden en, vad gör det då om jag
den minsta fyllnadssten i templet blivit?

6. Du känner dock varenda liten sten
och passar in den på sitt rätta ställe.
Vi är ju inget själva, men i En,
ja, genom En för Gud vi något gäller.

7. Blott i och genom dej, o Jesus god,
vi är för Gud fullkomliga och kära!
Ja, din rättfärdighet, ditt dyra blod
är vår berömmelse, vår fröjd och ära!

Jesus, kom och var oss nära

1. Jesus, kom och var oss nära,

då vi nu lyssnar till din lära,

din lag, ditt evangelium.

Må din Ande få vårt öra

och kraftigt våra hjärtan röra,

så ingen står här kall och ljum!

Välsigna dem som sej

församlat inför dej!

Gode Herde,

må nu din röst

få gjuta tröst

och frid i vart förkrossat bröst.

2. Väck oss för att till vårt bästa

det fridsförbund med oss befästa,

som är på din försoning byggt.

Hjälp oss att din sanning fatta,

din stora nåd allt högre skatta

och på din frälsning vila tryggt.

Ja, här hos oss förbliv,

inbördes kärlek giv

och förena

oss med dej så

att upp vi står

ur synden och till livet går.

O Jesus Krist, dig till oss vänd

1. O Jesus Krist, dig till oss vänd,
din helge Ande till oss sänd,
vårt lov och våra böner hör
och själv på livets väg oss för.

2. Låt våra läppar prisa dig,
din nåd i oss låt visa sig.
Ja, stärk vår tro, upplys vår själ,
din sannings ord att lära väl.

3. Med änglarna vi sjunger här:
Gud helig, helig, helig är.
I hoppet sjunger vi med dem
vår sång hos dig i himmelen.

*4. O Fader, Son och Ande, bliv
hos oss med kärlek, ljus och liv.
Dig, heliga Treenighet,
ske pris och lov i evighet.

[Publ. med tillstånd av bearbetaren P O Nisser, se SvPs 1986 nr 78] 

Tänk, vilken glädje Herren Gud oss givit

1. Tänk, vilken glädje Herren Gud oss givit
i vilodagens helga sabbatsro,
då vi begrundar vad han sagt och skrivit,
då vi får trygga i hans gårdar bo!
Till Faderns famn vi trötta barn har blivit
inbjudna till att vila ut i tro -
hans kärleks kraft, hans Ande hit oss drivit,
må Ordets sådd till evig skörd ibland oss gro!

2. I vardagsverket prövas skall vårt sinne,
vi luttras här i möda, sorg och strid,
och blir vi trötta får vi ha i minne
att jordelivet är en kampens tid,
att nådelönens krona först vi vinner
i himmelrikets stora, fulla frid;
den rätta sabbatsglädjen där vi finner,
ja, Jesus själv ska vi få se och röra vid!

[Carolina Almqvist, 1829-1861, bearb.]

CAROLINA (LINA) ALMQVIST
1800-talet














HÖGA, TYSTA SKOGEN


1. Höga, tysta skogen
står där nu så grön,
allvarsam och trogen.
Sommarhimlen skön
högt däröver sträcker
tempeltak så blått,
över jorden räcker
det ju gott!

2. Källan sakta porlar,
fågeln drillar slår,
bäckens bölja sorlar,
glad och fri jag står,
blickar med förväntan
in i skogen skön,
och mitt hjärtas längtan
blir en bön:

3. Käre, höge Fader,
se till barnet ner!
O, jag blir så glad när
dina verk jag ser!
Dina kära händer
skapat allting så,
du mej hälsning sänder
i vart strå.

4. Himmelen den höga,
den har du till stol,
vänligt ler ditt öga
i din varma sol,
ljuset ut sej breder
till din fotapall
och i andakt beder
jorden all.

5. Komme snart ditt rike!
Kom, min Herre Krist!
Synd och fruktan vike
för din frid till sist.
Låt din helga vilja
av mej nu bli gjord,
ingenting mej skilja
från ditt ord.

6. Öppna själ och sinne,
kom och fyll mitt bröst,
stanna kvar därinne,
du mitt liv, min tröst,
då ska jag få fara
sist till dej i frid
och hos dej få vara
evig tid.








MINNS DIN TROFASTE VÄN


1. Minns din trofaste vän,
hur på Golgata än,
då för synderna döden han led,
fast han grymhet blott ser,
han för syndare ber:
även du i den bönen var med!

2. Än han ber varje dag
ock för dej, som så svag
och för frestelsen bävande är.
Varför gör han det väl,
tror du, ängsliga själ,
om ej därför att han har dej kär?










NI KORPUNGAR SMÅ

1. Ni korpungar små, 
ni kan ju ej så, 
ej samla i ladan ett endaste strå. 
Hur kan ni då få 
var måltid ändå? 
Så säg mej, hur gör ni? Jag kan ej förstå. 

2. Jo, vi har vårt bo 
i trygghet och ro,
vår Fader oss föder, ja, det får vi tro. 
Så gör då som vi: 
var sorglös och fri; 
förtrösta, var stilla, och glad ska du bli! 

3. Ni blommor så små, 
hur kan ni väl få 
en klädnad så härlig, vad svarar ni då? 
Ni spinner ej så, 
ni syr ej därpå, 
men inte ens kungen är klädd så ändå! 

4. Jo, stilla vi ser 
mot himlen och ler, 
vår Fader, han kläder oss förrän vi ber. 
Var stilla som vi, 
och skön ska du bli 
om Herren sin mantel får kläda dej i! 









TÅLIG, TÅLIG

LÅNGFREDAGSHYMN

1. Tålig, tålig,
du Guds Lamm, som våra synder bar.
Helig, helig,
allt för oss blott du fullkomnat har.

2. Mäktig, mäktig,
synd och död du övervann till sist.
Härlig, härlig,
himlens frid oss vann du, Jesus Krist.

3. Nådig, nådig,
öknen bytte du i rosenstig.
Salig, salig,
allt du är och intet utom dig.






TÄNK, VILKEN GLÄDJE HERREN GUD OSS GIVIT




1. Tänk, vilken glädje Herren Gud oss givit
i vilodagens helga sabbatsro,
då vi begrundar vad han sagt och skrivit,
då vi får trygga i hans gårdar bo!
Till Faderns famn vi trötta barn har blivit
inbjudna till att vila ut i tro -
hans kärleks kraft, hans Ande hit oss drivit,
må Ordets sådd till evig skörd ibland oss gro!

2. I vardagsverket prövas skall vårt sinne,
vi luttras här i möda, sorg och strid,
och blir vi trötta får vi ha i minne
att jordelivet är en kampens tid,
att nådelönens krona först vi vinner
i himmelrikets stora, fulla frid;
den rätta sabbatsglädjen där vi finner,
ja, Jesus själv ska vi få se och röra vid!







UR TRÄLDOMSLAND VID MOSE HAND 

1. Ur träldomsland
vid Mose hand
gick Israel till havets strand.
Det Röda hav
för Moses stav
vek undan, men blev Faraos grav.
Och Israel
sjöng frälst och säll
sin lovsång till sin Gud, Goel.

2. Men Moses dog
förrn folket drog
ur öknen hän till äng och skog.
Från brännhet sand
till löftets land
gick Israel vid Josue hand.
Från kamp och strid
han gav dem frid
och ro och härlig skördetid.

3. Du var mej, värld,
med synd och flärd,
ett träldomshus, där jag låg snärd.
Men pris ske Gud!
Hans helga bud
mej väckte med sitt tordönsljud,
och nådens röst
kom till mitt bröst
och gav mej frihet, frid och tröst.

4. Till Kanaans land
vid Jesu hand
jag vandrar glad på öknens sand,
och hoppets stav
som Herren gav,
den grönskar på min tysta grav,
och själen säll
vid livets kväll
går hem till Faderns ljusa tjäll.

Säg min vän, har det dej smärtat

Alt. koral:



1. Säg min vän, har det dej smärtat
att en syndare du är?
Har det gått dej djupt till hjärtat
att dej Jesus håller kär?
Kan du leva utan honom?
Har du fått din skatt i honom?
Vill du leva, dö för honom?
Är han själv din själs begär?

2. Säg, har du Guds Ande låtit
fostra dej och därom bett?
Har du över synden gråtit
och din nöd och fara sett?
Har den dej till Jesus drivit?
Har hans kors din räddning blivit?
Har du Jesus hjärtat givit?
Är du nu med honom ett?

3. Det finns många som bekänner
Jesus med sin mun var dag,
som trivs väl bland Jesu vänner,
finner i hans ord behag,
men det mest behövda fattas,
liv i tron på Jesus fattas,
och den själ som detta fattas
får ej tröst på domens dag.

4. Tio jungfrur alla hade
ordet och bekännelsen,
och sej allesammans gladde
åt att möta brudgummen.
Men Guds Andes olja klara
fanns hos hälften av dem bara,
och den måste hos oss vara
om vi ska nå himmelen.

5. Därför, mänska, dej besinna,
låt Guds ord få gripa tag.
Jesus vill din kärlek vinna,
ta emot hans nåd idag!
Lämna all din synd åt honom,
ta rättfärdighet av honom,
nytt ditt hjärta blir hos honom
och du har Guds välbehag.

6. Kanske håller dej ett hinder
hemligt kvar i världens lopp?
Kanske någon synd dej binder,
alltför kär att offras opp?
Akta dej och låt den fara!
Annars ska den synden vara
en förskräcklig, dödlig snara
som fördärvar själ och kropp.

7. Jesus vill med helig iver
att vi hela hjärtat ger,
för när oss hans kärlek driver
kan den nå till ännu fler.
Han vill all vår synd förstöra,
oss för evigt saliggöra,
oss mot målet ständigt föra
tills en dag vi honom ser!

Välkommen afton lika klar

Alt. koralversion: 





1. Välkommen afton lika klar
som själva morgonstunden var,
för Jesus än är med mej.
God natt, du sol, med allt besvär,
farväl med allt som här mej tär,
till ro jag nu beger mej.
Vilohamn
i Guds namn
jag betingar,
där hans vingar
mej betäcker
så att inget ont mej räcker.

2. Nu, Herre kär, vid nådens tron
förnim min tungas svaga ton,
låt dej mitt offer täckas.
Förlåt all synd på denna dag,
låt vredesglöden från din lag
i Jesu blod utsläckas.
För allt gott
jag har fått,
för var gåva
jag vill lova
dej och prisa
med mitt hjärtas höga visa.

3. Du trogne nattens väktare,
din egen hjords försvarare,
låt mej din vård få njuta.
Var själv en eldstod kring min säng
och satans angrepp utestäng,
då han vill mej beskjuta.
Han med krav
skjuter av
många pilar
när jag vilar,
låt dem alla
fåfängt nu till marken falla.

4. Ja, låt, o Gud, i denna natt
din starka vagnborg vara satt
kring allt det som tillhör mej,
så med de mina jag får bo,
så jag får sova gott i ro,
så ingen ofärd stör mej.
Herre kär,
stanna här
i vår hydda
för att skydda
dina kära,
nu och alltid var oss nära!

Ja, kände du, Herre, den darrande hand

 


1. Ja, kände du, Herre, den darrande hand 
som rörde din mantelfåll, 
då folket en gång vid Tiberias´ strand 
dej trängde från alla håll, 
//: då känner du också den hand, som ännu 
sej sträcker i nöden till dej! ://

2. Och hörde du bönen som saknade ord, 
men dock som ett nödrop ljöd, 
och skådar du ännu kring hela vår jord 
med hjärta för all dess nöd, 
//: du hör också bön som ur djupaste djup 
än stiger till dej utan ord ://

3. Och sa du då: "Gå nu, min dotter, i frid, 
din tro har fått hjälpa dej!" 
så viskar du än med din ljuvliga röst 
de orden jämväl till mej, 
//: och bördan som nyss ner till jorden mej tryckt 
du lyfter, ja, själv du den bär ://

4. Tack, käraste Herre och Frälsare god 
för så outsäglig nåd! 
Ja, tack för ditt renande, helande blod 
och tack för ditt frälsningsråd! 
//: Allt gott är av dej och du gör allting väl 
- pris, ära och tack tillhör dej! ://

Helge Ande, du Guds dyra gåva

1. Helge Ande, du Guds dyra gåva,
kom, ja, kom till var och en av oss!
Väck oss upp - nu är ej tid att sova -
//: räck oss handen och bryt bojan loss! ://

2. Skingra mörkret helt i våra hjärtan
och berör oss med din kärleksglöd!
Säg oss mitt i synden och i smärtan
//: att Guds Son för oss led korsets död! ://

3. Låt det bli en full och hel förvandling
i förståndet, viljan, hågen, allt!
Väck oss upp till liv och kraft och handling,
//: ge oss nåd att vara jordens salt! ://

4. Ge oss eldens tungor till att tala,
ge oss läppar rörda av din nåd.
Oss i nöden trösta och hugsvala,
//: var vår Hjälpare i råd och dåd! ://

5. Ja, du är ju även bönens Ande,
lär oss då att be som glada barn!
Och vill satan i vår bön sej blanda,
//: sönderslit hans många dolda garn! ://

6. För hans falska angrepp oss bevara,
ja, bevara du oss sist som först,
ty vi ser ju ofta ingen fara,
//: just där faran är som allra störst! ://

7. I all sanning led oss du och lär oss,
tröst och tuktan, allt du ger är gott,
allt är nåd och trohet - lyft och bär oss,
//: tills vi väl det goda landet nått! ://

Jag prisar högt min Jesus kär

1. Jag prisar högt min Jesus kär
och stämmer upp med himlens här
en jubelsång för allt han gjort!
Hans namn är heligt, högt och stort!

2. Jag vet, på mej går ingen nöd,
ty Jesus har med blod och död
mej löst från all min synd och brist.
Nu är jag frälst, och det är visst.

3. Jag gick som ett förlorat får
på villovägar många år,
men nu jag vet på vem jag tror:
jag tror på Gud vars nåd är stor.

4. Jag tänkte mången gång som så:
om först jag kunde bli ändå
som Petrus, Paulus stark i tro
- då fick jag nog hos Jesus ro.

5. Men se, den tanken var ej rätt.
Nu tänker jag på annat sätt:
med all sin fromhet även de
ej annat var än syndare.

6. En syndare som jag har rätt
till Jesus just på samma sätt.
Ty Herren Jesus, Frälsaren,
är ännu syndarns bäste vän.

7. Så var nu alla vid gott mod,
om än det kostar liv och blod.
Vi har en herde stark och god,
han ger oss kraft och tålamod. 

(Greta Lisa Danielsdotter, 1824-1867)

Nu är min träldom slut

Annan melodiform:



1. Nu är min träldom slut,
Jesus är min!
Nu får jag vila ut,
Jesus är min!
Jag länge ej förstod
värdet av Jesu blod,
fast han gjort saken god,
nu är han min!

2. Jag nu förstår Guds råd,
Jesus är min!
Vi frälsas blott av nåd,
Jesus är min!
I honom har jag frid
mitt under kamp och strid
min korta prövotid,
Jesus är min!

3. O vilken skatt jag fått,
Jesus är min!
Det är så gott, så gott,
Jesus är min!
Visst har jag daglig brist,
men bördan har jag mist,
ty den tog Jesus Krist
och han är min.

4. Nog må jag fröjda mej,
Jesus är min!
Helt han mej givit sej,
Jesus är min!
Han som mej löst en gång,
han är min sol och sång
mitt under tidens tvång,
Jesus är min!

5. Farväl med all min nöd,
Jesus är min!
Var är din udd, o död?
Jesus är min!
Snart bor jag i Guds stad,
nåden i högsta grad,
jag är så glad, så glad,
Jesus är min!

6. Farväl med synd och lag,
Jesus är min!
Välkommen, domedag,
Jesus är min!
Välkommen, evighet,
nu jag med visshet vet
var jag får salighet,
Jesus är min!

7. Här och i himlens höjd
Jesus är min!
Nämn ingen annan fröjd,
Jesus är min!
Han är min salighet,
nu och i evighet
vilar min tro på det,
Jesus är min!

I en stormig tid

1. I en stormig tid,
under kamp och strid,
oro, svaghet, nöd och plågor,
då av tusen ting
hjärtat kastas kring,
irrande som havets vågor,
då i klentro vi, likt Petrus långt från strand,
sjunker men försöker fatta Mästarns hand, 
Herre, träd då fram,
lyssna uppmärksam
till vår bön och våra frågor!


2. Storhet du förstör,
makt tillintetgör,
självklokhet till dårskap bringar,
men ditt rikes brodd,
ringa och försmådd,
skyddas av din starkhets vingar.
Ständigt syns din kungatron väl arm och glömd,
i en krubba låg du ju för världen gömd,
men du går dock fram,
lugn och lyckosam,
och med kärlek oss betvingar.

3. Ja, din krona är
väl av törnen här
och ett kors din tron får vara;
staven som dej slog
du till spira tog,
du fick sår till smycken klara.
Men du är den lilla sten som sönderslår
guldbelätet som all världens offer får,
och du växa skall,
tills för världen all
du din makt skall uppenbara.

4. Herre, lär oss då
att ej kalla gå,
men i dag vår lovsång höja!
Ty du kommer snart, 
allt blir uppenbart,
länge kan det mer ej dröja.
Låt oss här bekänna oss till dej förut,
så du kan bekänna dej till oss till slut,
när inför din makt
och din äras prakt
alla knän sej måste böja.

5. Vi bekänner väl:
du har många skäl
att för evigt oss förkasta.
Vi i överdåd
djärvts försmå ditt råd,
oss med skuld på skuld belasta.
Dock består din nåds och trofasthets förbund,
också denna stund är nådens tid och stund.
Denna dag och tid
till din nåd och frid
låt oss genast saligt hasta!

O om jag troget höll min Herres lag

BÖN OM ANDENS FRUKTER

1. //: O om jag ://
troget höll min Herrens lag,
som hans Ande skrivit in
djupt i hjärtegrunden min,
höll den varje stund och dag!

2. //: O om jag ://
kunde, Jesus till behag,
mera barnsligt tro hans ord,
så mer frukt hos mej blev spord
genom Andens fria lag!

3. //: Väl jag har ://
själve Gud till vän och Far,
Jesus är min Frälsare,
jag har fått förlåtelse,
ja, hur stor min skuld än var,

4. //: jag är ren ://
Kristi blod har gjort mej ren
inför Gud, men vandringen
i den sanna helgelsen,
o där fattas mycket än!

5. //: Jag väl fått ://
håg och lust att göra gott,
men har också köttet kvar,
som sin egen vilja har,
älskar synden utan mått.

6. //: Jesus min ://
du mej frälst att vara din,
bli du själv min helgelse,
mera av din kraft mej ge,
skriv din lag i hjärtat in!

7. //: Låt min tro ://
ej av känslorna bero, 
utan sann och levande 
bara på ditt löfte se
och i dej ha all sin ro.

8. //: Kärlek giv ://
målet för min kärlek bliv!
Att dej älska över allt,
älska det som du befallt,
må bli målet för mitt liv! 

9. //: Giv mej fröjd ://
låt mej vara glad och nöjd
att mitt namn i himlen står
och att sist jag kronan får
av din nåd i himlens höjd.

10. //: Låt din frid ://
bo i hjärtat all min tid,
sådan du den, Jesus ger,
låt den växa till alltmer
under livets kamp och strid.

11. //: O, jag vet: ://
det behövs tålmodighet,
för att kunna hålla ut
under allt till livets slut,
med dess sorger och förtret.

12. //: Gör mej mild ://
utav hjärtat, lik din bild,
ödmjuk, tålig också då
när du lägger korset på,
ifrån knot och otro skild.

13. //: Andens frukt ://
är ock saktmod, godhet, tukt,
trofasthet och dygder fler,
som må växa till alltmer
och få ge en ljuvlig lukt.

14. //: Men jag ser ://
hjärtats ondska mer och mer.
Det behövs förlåtelse
även för min helgelse,
ringa frukt min tro dej ger.

15. //: Och ändå ://
kan Guds barn jag kallas få,
ty jag har rättfärdighet,
ja, fullkomlig helighet,
varmed jag dock ska bestå.

16. //: Ej i mej ://
men, o Jesus, helt i dej!
Och just därför vill jag bli 
från all synd och otro fri,
som jämt låder än vid mej.


17. //: Men det sker ://
inte förrän dej jag ser,
då jag dej som allt mej gav
skådar bortom död och grav,
aldrig syndar jag då mer.

18. //: Hjälp du mej ://
nu att leva helt för dej,
minnas att du gjort mej ren,
se din nåd mot var och en.
Jesus, håll mej nära dej!

Den sköna jordens sol gick ned

1 Den sköna jordens sol gick ned,
men stjärneskaror strålar. 
Ja, universums härlighet
den mörka kvällen målar. 

2. Se, rymden som en kyrka stor 
sej välver hög och trogen; 
i templet är Guds gröna jord 
ett litet blad från skogen. 

3. På minsta blad i största skog 
hör många storverk hemma; 
där finns det liv och lovsång nog,
fast vi ej hör en stämma.

4. Gud, i din hand allt stort är smått, 
men inget smått du glömmer. 
De barnasjälar har det gott, 
som i din nåd sej gömmer.

Oss himmelens Gud vill vara när

Alt. koral:

1. Oss himmelens Gud vill vara när,
han vill de sina bevara. 
Han skall alla dem som har honom kär
än hägna och skydda i fara.
Guds heliga råd är säker hamn,
det sviker oss ingalunda.
Vår hjälp är i Herrens, Herrens namn,
vad än som i tiderna stundar,
om vårt hopp vi på honom grundar.

2. Du hjälpe oss, Herre, all världens Gud,
så hopp och tro vi ej mister.
Förlåt våra synder mot dina bud
och hela i nåd våra brister.
Du trofaste Gud, som stått os bi
i växlande hårda öden,
av hjärta och själ dig beder vi:
oss värna för yttersta nöden,
för den smygande, onda döden.

3. Dig, Herre, vår Gud, som Fadern är,
din Son, vår hälsa och styrka,
din gode Ande, som frid oss bär,
vi vill nu bekänna och dyrka.
Du Konung som äger evigt liv
och välde förutan ände,
åt länder och folk din frälsning giv,
ditt ansikte till oss du vände
och oss friden från himlen sände.

Gud ske lov, nu är jag ledig

Alt. koral:



1. Gud ske lov, nu är jag ledig 
från min börda tunga! 
Nu är saken klar och redig, 
då må jag väl sjunga? 
Nu är världen återgivet 
genom Sonen gudalivet, 
blodet runnit, vi har vunnit, 
livet återfunnit. 

2. Se, all världen, hur vår Fader 
sej för oss förklarar! 
Se hur vänlig, god och glader 
han sej uppenbarar! 
Han i Sonen oss benådat, 
vi nu honom glada skådat.
All sin ära barnen kära 
vill han nu beskära! 

3. Lycklig den som nu vet skatta 
sej i Jesus salig, 
evigt liv i honom fatta, 
han har fröjd otalig. 
Han är lyckligt fri från världen, 
såsom frälst ur syndaflärden, 
går i spåren efter fåren, 
ser på herdesåren. 

4. Vilken glädje, frid och fägnad 
se sej frälsad vara, 
ha i Jesus all sin hägnad, 
leva utan fara, 
uppå döden gå och tråda, 
härska överallt och råda, 
jubilera, triumfera, 
såsom kung regera! 

5. Inget öra eller öga 
av sej själv kan fatta 
denna gudamakten höga 
vartill vi är satta. 
Genom honom som är livet 
blir nu allt av nåd oss givet. 
Vi får skåda i vår våda 
den som kan benåda! 

6. Gud, så god du måste vara 
som så nog oss givit 
att vi får det mesta spara 
till det andra livet! 
Under tiden vill jag lova, 
prisa dej och lycklig sova, 
Skriften nöta, kallet sköta, 
tills jag dej får möta!

Du ljuva sakrament

1. Du ljuva Sakrament,
fördolt i vin och bröd,
av Fadern till oss sänt
som bot för all vår nöd,
till dej, o Jesus, går vår sång,
dej vill vi tillbe än en gång,
//: du ljuva Sakrament :// 


2. Du fridens Sakrament,
som bjuder in oss än,
som domen från oss vänt
när själv du burit den,
förtröstansfullt till dej vi går
och nåd och hjälp och styrka får,
//: du fridens Sakrament :// 


3. Du hoppets Sakrament,
vår ark i syndens flod!
Dem som sin synd bekänt
du för till stranden god.
Oss fräls, för stormen ännu rår,
och vågorna så höga står,
//: du hoppets Sakrament! ://


4. Du glädjens Sakrament,
du Faderns återsken,
du sol som här sej tänt
gudomligt skön och ren,
så mäktigt stråla inom kort,
att satans bloss må blekna bort,
//: du glädjens Sakrament! ://

Om du är usel och död och kall

Alt. koral:



1. Om du är usel och död och kall,
så är du friköpt i alla fall.
Din synd av Frälsaren sonad är,
om än du ännu på bördan bär.
Till barn du valdes av evighet,
Guds barn du är, ja, glöm ej det,
ett älskat barn för han har dej kär,
men sorgebarn om du borta är.

2. Frivilligt Jesus i döden gick
och syndens lön han uppbära fick.
Vad han har lidit, det slipper du
och testamentet har kraft ännu.
Så kom då dristigt till honom fram,
han är ditt eget Offerlamm.
För dina synder han lidit nog,
det var väl ändå för dej han dog?

3. Och kan du sjunga, så lova Gud
att du får klä dej i Kristi skrud.
Där finns det ingen fördömelse,
men om du inte kan grunden se,
så bli dock stilla, ty Herren ser
dej i sin Son, vad vill du mer?
Se, har du Sonen, så har du allt
om hjärtat också känns dött och kallt.

4. Gud väger aldrig din arma tro,
en bättre grund finns för frid och ro,
den grund som lades i Jesu blod,
då han så huld och så hjärtegod
tog på sej hela vår syndamängd,
och blev bland rövare upphängd.
Se denna grund, det var ej din tro,
men tror du det får du samvetstro.

Sant att syndafallet väger

1. Sant att syndafallet väger
mer än vi förstår.
Sant att Jesu blod dock äger
mera kraft ändå.
Sant att synden är förskräcklig,
hjärtats ondska svår,
lika sant att hjälp tillräcklig
ges i Jesu sår.

2. Sant, ja sant att vi förlorat
all vår härlighet,
lika sant att Gud utkorat
oss till salighet.
Sant att vi är fjärran gångna
bort från Gud, vår far,
lika sant att alla fångna 
Jesus friköpt har.

3. Sant att otron gör oss smärta,
ja, förtvivlan här,
lika sant att än vårt hjärta
Gud dock större är.
Sant att törnen än kan stinga
Jesu kära brud,
sant att dessa ändå inga
tvingar bort från Gud.

4. Sant att korset ofta plågar
Sions vandringsmän,
lika sant att så man tågar
bäst mot himmelen.
Sant att här vi får försaka
världens härlighet,
lika sant att vi får smaka
himlens salighet. 

Upp, kamrater, se baneret

1. Upp, kamrater, se baneret
fladdra framför oss!
Nya trupper nu sej samlar,
ska om segern slåss!
"Håll då fästet tills jag kommer!"
ropar Jesus än.
"I din nåd och kraft vi gör det!"
svara Frälsaren!


2. Fienden går också framåt,
satans stora här.
Starka kämpar kring oss faller,
bräckligt modet är.
"Håll då fästet tills jag kommer"...

3. Se baneret veckla ut sej,
hornsignalen hör.
I vår Herres namn vi segrar,
även om vi dör.
"Håll då fästet tills jag kommer..."

4. Hård och farlig striden rasar,
kostar liv och blod.
Men snart kommer Segerherren,
mod, kamrater, mod!
"Håll då fästet tills jag kommer"...

Tala vänligt med din nästa

1. Tala vänligt med din nästa,
änglar hör ju på,
se ej blott på eget bästa,
se på hans också!
Tala vänligt med din nästa,
så gör Gud med dej,
när han vill ditt hjärta fästa
närmare vid sej.

2. Tala vänligt med din nästa!
Inte vet du väl
vilka sorger som kan gästa
hemligt i hans själ?
Han har också Adams sinne,
frestas liksom du,
men med Jesu bud i minne, 
tala vänligt du!

3. Se på Jesus, hur han gjorde
så i smått och stort!
Tjänaren ju göra borde
som hans Herre gjort.
Är du själv ett barn av ljuset,
tänk på dem som går
borta, långt från fadershuset,
älska dem också!

4. Och om även Herrens vänner
missförstår varann,
ha fördrag därmed, han känner
och förstår oss, han.
Tyd då allting till det bästa,
akta var person!
Kanske, kanske blir ert nästa
möte vid Guds tron!

Ut med dej, du mörka makt

1. Ut med dej, du mörka makt!
Hädan ska du vika!
Jag har hört vad Jesus sagt,
vill ej honom svika.
Bort från mej!
Jag vill ej
låta dej regera,
lyssna på dej mera.

2.Skulle väl min själ och kropp,
som blev Gud så dyra,
åt begären offras opp?
Nej, jag vill mej styra.
För jag vet,
hör du det,
var den leken slutar:
bakom satans knutar.

3. Är mitt hjärta ej för gott
för den ondes sinne?
Har min Jesus inte fått
kungamakt därinne?
Han mej är
alltför kär,
alltför god att mista,
vad som än ska brista.

4. Är ej varje kroppens lem
något Gud ska äga?
Skulle jag då bruka dem
på den ondes vägar?
Nej, jag vill
allting till
Herren överlämna,
allt för honom nämna.

5. Om än ej min kraft är stor,
frestaren ska vika
när jag håller fram Guds ord,
Jesus ska ej svika.
Av hans sår
kraft jag får,
så jag seger vinner
och en utväg finner.


6. Att min livstid slösa bort,
himlens fröjd förspilla
och för syndens fröjd så kort
må för evigt illa
som bisarr
satansnarr,
som hin själv fått skruda
- det ska Gud förbjuda!